Runequest: Warlords

Jag blev erbjuden att recensera Runequest: Warlords och det mest fascinerande med denna titel var att jag inledningsvis inte var bekant med universumet. Jag älskar taktiska omgångsbaserade strategispel, jag hade fantastiskt roligt med Warhammer 40K: Battlesector vars stridssystem används i denna titel. När jag startade detta spel hade jag till en början svårt att orientera mig om vad Glorantha var, eller varför de tre fraktionerna Talastar, Chaos and Lunar Empire krigade om världen. Det fanns mycket jag inte visste och det krävde en del research av mig för att bättre förstå vad jag skulle komma att få uppleva.

Vi slipper ännu en tolkning av medeltida fantasy och möter något som snarare drar inspiration av antiken och bronsåldern. Trupperna liknar hopliter, spjutmän, legionärer och det finns även monster. Det finns många inspirationskällor såsom keltisk och persisk historia och mytologi. Universumet lånar friskt av många mytologier världen över. Lunar Empire ser exempelvis ut som en mytologisk tolkning av Alexander den Stores rike efter att han erövrat Egypten och det Persiska riket. Du har falanger av spjutmän, tungt kavalleri och magiker. Talastar ser ut som en mix mellan greker och kelter. Den sista fraktionen som är avskydd av alla och hatar alla är Chaos. Jag tyckte Chaos var den mest igenkännbara då jag spelar mycket Warhammer Fantasy. De bjuder på monster snarlika Beastmen och är rent brutala i detta äventyr. Det har också stora skorpioner och sniglar.

Runequest Warlords handlar inte bara om världen Glorantha och dess framtid utan också om hjältarna du möter längs vägen. Detta är ett berättelsedrivet spel och du kommer spendera mycket tid med kampanjen. Du har även ett skärmytslingsläge och flerspelarläge. Dessa är dock enbart strider utan kontext. Gillade du striderna i Battlesector kommer du säkert att gilla striderna här. Jag tycker dock att kampanjen är stjärnan, speciellt med tanke på att du får följa karaktärer, uppleva en någorlunda hyfsad berättelse som ändå får dig att vilja fortsätta och se vad som händer härnäst. Även om röstskådespelet ibland lämnar en del att önska är uppdragen långa. Battlesector kändes avvägt för just Warhammer och jag tycker ändå att Virtuos lyckas särskilja titlarna åt trots samma stridssystem.

Det tog mig en bit över 30-timmar att köra klart kampanjen på svårare svårighetsgrader och testa lite på andra svårighetsgrader. Det är en ganska rimlig längd på en kampanj. Vissa uppdrag kunde dock bli ganska mycket av ett utnötningskrig och ta onödigt med tid. Andra uppdrag var tempomässigt bra och jag upplevde att du som spelare hade möjligheter att experimentera och testa olika strategier. Oavsett om du förlitade dig på magiker, kavalleri, monster, snabba truppslag eller infanteri. Nyckeln till att vinna var dock nästan uteslutande en användning av alla truppslagen. Även om uppdragen varierar i utformning som belägringar, bakhåll och slag ute i skogarna handlar det ändå om truppplacering, val av truppslag, hur du uppgraderat dina hjältar och vad du gör på slagfältet. Det närmast identiskt med Battlesector. Dock vill jag inte gå så långt som att säga att det är en texturflipp av den titeln. Det märks ändå att det lagts ner tid på att skapa en berättelse, utforska universumet, blåsa liv i hjältekaraktärer och få till ett bra stridssystem.

Striderna fungerar precis som i Warhammer 40k: Battlsector, du positionerar ut dina trupper. Du har ett fåtal poäng att röra dig, anfalla eller båda. Dina trupper kan roteras och har svagheter, om du attackerar i ryggen gör de mer skada än framifrån. Det unika runsystemet tillåter dig att genomföra kraftfulla magiska attacker. När du flyttat alla dina trupper och hjältar står du över din omgång och fienden flyttar och eller anfaller dig. Du kommer inte bjudas på något oväntat med detta stridssystem, men det fungerar. Ibland behöver du tänka till om du ska klara av huvuduppdragen och sidouppdragen utan för stora förluster. Det löser dock inga av bristerna med ursprungssystemet utan bibehåller det relativt intakt. Jag har ganska lite att klaga på då jag gillade detta system.

En behållning med att spela mot datorn är att den kan bjuda på motstånd. Speciellt när de har tillgång till mer trupper och förstärkningar än dig, vilket den nästan alltid har. Det blir dock aldrig en rejäl utmaning om du är bekväm med genren. Du kommer förmodligen att vilja kriga mot andra spelare för en utmaning. Det är också detta som avgör hur länge du kommer att köra spelet. Tycker du om kampanjen finns det 30-40-timmar att få ut av det hela och betydligt längre om du gillar spela skärmytslingsläget och eller mot andra. Jag skulle dock inte våga påstå att det finns så mycket omspelningsvärde, som upplevelsen ger sken av. Är du färdig med kampanjen finns det ingen anledning att återvända, berättelsen och uppdragen är inte tillräckligt intressanta eller varierade för detta. Även om du kan uppgradera dina hjältar och truppslag på olika sätt kände jag mig klar med spelet när jag var färdig med kampanjen.

Visuellt ser det acceptabelt utifrån genrens standard. Effekter, eld, texturer ser bra ut. Jag har inte stött på stora buggar utan enbart ett fåtal icke spelförstörande buggar. Några exempel är texturer som inte laddas in korrekt och enstaka problem med ljud. Ibland kan karaktärers röster stanna av eller musiken i bakgrunden försvinna. Det hände dock så pass sällan att jag inte ansåg att det var ett större problem. Jag gillade musiken och tyckte att den var väl avvägd för denna titel. Den blir inte för pompös eller högljudd att den tar över upplevelsen utan bidrar i scener och strider på ett bra sätt. När det kommer till karaktärerna så har de ett klart godkänt röstskådespel. Det blir tyvärr aldrig mer än bra vare sig musikmässigt eller röstskådespelarmässigt.

Gillar du Runequest kanske du hittar något att uppskatta i detta omgångsbaserade strategispel. Det bjuder på ett stabilt och beprövat spelmässigt system med inslag av magi. Du uppgraderar dina hjältar och kan tackla många av uppdragen på olika sätt. Trots detta fanns det inga spelmässiga eller berättelsedrivna överraskningar. Det du ser är vad du får om du väljer att testa detta. Det finns inga påkostade mellansekvenser utan du får 2D-videos med röstskådespel och det fungerar. Prestandamässigt flyter det på bra och musiken är godtagbar och används på ett bra sätt. Älskar du Runequest kan du förmodligen lägga på en betygspinne. Jag anser att detta är en bra titel, det saknar däremot något som verkligen lyfter det bortom bra i mitt tycke. Jag ska dock erkänna att jag uppskattade att utforska all bakgrundsinformation om Runequest-universumet via olika hemsidor. Om du suktar efter ett robust bra omgångsbaserat taktiskt strategispel och uppskattar detta universum kanske Runequest: Warlords är något för dig.