Samsung Galaxy Z Fold 5

"Möt mobilen som har en så stor skärm att det känns som en privat biovisning. Som både har en spännande spelkonsol och en multi-skärm perfekt för multitasking och arbete. Dessutom en kraftfull kamera i toppklass. Och allt detta kan du smidigt vika ihop och ha i fickan."

Så beskriver Samsung själva sin Galaxy Z Fold 5 och det är enligt mig en halv sanning. Det är absolut en stor och ljuvlig skärm som är en dröm både att spela och arbeta på men att den skulle vara smidig att ha i fickan håller jag inte alls med om. Det har snarare varit en enorm utmaning att hitta ett lämpligt sätt att kunna bära med mig telefonen utan att få slagsida eller tappa byxorna men till sist landade jag i beslutet att uteslutande ha den i datorväskan vid transport. Till skillnad från Samsung Galaxy Z Flip 5 som går att bära med sig precis överallt så har jag mest använt Fold på hemmaplan, där den å andra sidan har imponerat stort. Det är förstås två helt olika telefoner, även om båda är vikbara så riktar de sig mot två helt skilda målgrupper. Där Flip tilltalar en ung publik som ständigt är på språng och inte kan vara utan sin mobiltelefon en enda minut på dygnet så är Fold mer av en arbetshäst, perfekt för multitasking. Låt gå för att den fungerar alldeles utmärkt för både filmvisning och spel men jag har samtidigt svårt att se att man lägger över 20 000 kronor för det ändamålet. Tillhör man den målgruppen så har man nog större glädje av att investera i en surfplatta i stället. Nej, jag ser fortfarande Fold som en arbetstelefon i första hand, vilket också var syftet från första början när den lanserades 2018.

Samsung Galaxy Z Fold 5 är som sagt en gedigen pjäs, både hopfälld och i fullskärmsläge. Det är inte bara det att den väger stadiga 253 gram utan det är också hur den vikten är fördelad. När enheten är hopvikt så känns den mest klumpig och direkt obekväm att hålla i under längre perioder och när den är utvecklad så blir den i stället otymplig på ett helt annat sätt, eftersom den då kräver tvåhandsfattning. Det är dock något man får leva med när det gäller den här typen av telefon och den är som sagt var smidigare än sina föregångare och inte bara det, den är faktiskt också lättare och tunnare än både Google Pixel och Vivo X Fold 2 så det är inte så att det är en osedvanligt åbäkig mackapär men om man inte är van vid vertikalt vikbara telefoner sedan tidigare så kommer man helt klart att bli överraskad. Går man däremot från tidigare modeller i serien så har femte generationen som sagt blivit både lättare och tunnare. Detta mycket tack vare det nya gångjärnet, Flex Hinge, som också finns i Galaxy Z Flip 5. En ny teknologi som tillåter telefonen att stängas helt i hopvikt läge. Tidigare har det alltid funnits ett litet glapp mellan skärmarna men det är alltså borta nu och glipan stängs igen helt. Precis som systertelefonen är Samsung Galaxy Z Fold 5 IPX8-klassad. Det vill säga att den är vattentålig till rimliga gränser men saknar klassning för damm.

Upp till tre öppna fönster kan jag ha samtidigt, vilket faktiskt är synnerligen imponerande. Det innebär att jag har kunnat ha koll på mailen samtidigt som jag har surfat på internet och suttit i videomöte samtidigt. Med tillbehöret S-Pen så har jag dessutom kunnat göra noteringar under tiden och även snabbt och enkelt kunnat bläddra bland apparna i aktivitetsfältet längst ner på skärmen. Hela tolv stycken ryms numera där och de fyra senast använda ligger alltid kvar, lätttillgängliga. En annan nyhet är att jag kan dra och släppa innehåll mellan olika appar. Jag kan till exempel frilägga ett motiv i en bild för att sedan placera det någon annanstans, precis som man kan göra i iPhone XS och uppåt.

I Flex Mode, det vill säga med halvt uppfälld skärm så kan jag också förvandla min Samsung Galaxy Z Fold 5 till en underhållningscentral. Nyttjar jag Super AMOLED-skärmen till fullo och tittar på en film så visas den på övre halvan medan den undre fungerar som ett kontrollcenter, där jag kan spela upp, pausa, snabbspola och så vidare. Jag får till och med fram en styrplatta som framför allt är väldigt användbar om jag väljer att surfa på nätet i Flex Mode. Skall jag spela ett spel så väljer jag dock helskärmsläge och får då åtnjuta hela 7,6 tum bildskärm med en upplösning på 2176 x 1812 och 120 Hz bilduppdateringsfrekvens. I stängt läge så har jag fortfarande fullgoda 6,2 tum på en OLED-skärm med 2316 x 904 pixlar och 120 Hz. Här kan jag dock inte använda S-Pen, vilket känns lite trist då mycket av smidigheten med en penna därmed går förlorad. Jag kan till exempel inte skriva mina anteckningar utan att behöva öppna telefonen i fullskärmsläge eller navigera lika snabbt och enkelt bland appar utan måste använda fingrarna i stället. Det här känns helt klart som ett missat tillfälle och jag hoppas verkligen att det åtgärdas i framtiden. Jag menar, tekniken finns ju redan där, tillgänglig så det borde inte krävas någon större ansträngning för att implementera den även på den yttre skärmen. Det kan låta som en petitess i sammanhanget men för mig är det en viktig detalj och det är ofta sådana här små quality of life-detaljer som till slut skiljer agnarna från vetet.

Samsung Galaxy Z Fold 5 kommer med trippla kameror och det är inget som helst fel på dem men med tanke på att vi pratar om en mobiltelefon i dryga 20 000 kronorsklassen så är det ändå lite av en besvikelse. Det bakre huvudobjektivet på 50 Megapixlar med optisk bildstabilisering ger absolut bra, skarpa bilder men det är i världsklass. Vidvinkellinsen på 12 Megapixel är också helt okej, bra för att fånga naturscener men igen, inte i närheten av de bästa mobilkamerorna på marknaden. Teleobjektivet på 10 Mp har tre gånger optisk zoom och presterar precis som övriga kameror på en klart acceptabel nivå men faktum är att kameramässigt så har det inte hänt särskilt mycket mellan de senaste modellerna. Man står och stampar på ungefär samma plats. Den yttre skärmen är precis som på Flip utmärkt för att ta selfies med och här sitter en kamera på 10 Megapixel. Qualcomms Snapdragon 8 Gen 2 presterar utmärkt och med hög energieffektivitet vilket har resulterat i en stabil batteritid, i synnerhet med tanke på vilka fantastiskt fina skärmar som faktiskt sitter i telefonen. Men det är också svårt att mäta exakt då det beror väldigt mycket på hur den används. Jag provade först med "blandad körning", det vill säga lite arbete med samtal, videokonferens, administration och annat smått och gott varvat med nöje på kvällen med en film, något TV-serieavsnitt och så lite spel på det och klarade mig en hel dag utan att behöva koppla in någon strömkabel. När jag valde att bara spela så gick det förstås snabbare att köra slut på batteriet men det var också väntat och hur prestandakrävande det aktuella spelet är påverkar såklart också batteritiden. Jag kan spela Duplospelet betydligt längre än vad jag kan lira Left for Survive.

Det råder inget tvivel om att det här en oerhört vass telefon, välbyggd och robust och med en imponerande prestanda, där inte minst skärmarna tillhör det absoluta toppskiktet men jag har samtidigt svårt att se den breda målgruppen för Samsung Galaxy Z Fold 5. Visst är det som sagt både ett kraftfullt multimediapaket och en stabil arbetsplats men å andra sidan har jag redan en arbetsdator som gör jobbet ännu smidigare och hemma har jag både hemmabiosystem och spelkonsol. På resande fot är det oftast fullt tillräckligt med en vanlig smartphone eller i vissa fall en surfplatta och jag gissar att jag inte är ensam om att tycka så eller ensam om att ha en liknande uppsättning. På ett sätt känns den här typen av mastodontlurar som en kvarleva från förr, med Nokia och Ericsson i spetsen men då fanns det få alternativ. Då hade vi stationär dator och fast telefoni på jobbet och välkomnade något bärbart som kombinerade de båda teknikerna. Nu har jag som sagt var haft svårt att hitta något riktigt bra användningsområde för Galaxy Fold som motiverar den höga prislappen men tillhör du målgruppen för vertikalt vikbara mobiltelefoner så finns det förmodligen inget vassare alternativ på marknaden just nu.