Samurai Shodown 5 Plus blev det allra sista spelet till SNK:s anrika Neo-Geo, och på något sätt var det lämpligt att den stilrena samurajfajtaren skulle avsluta den femton år långa berättelsen om tidernas lyxigaste konsol. Men serien är knappast slut för det. Samurai Shodown 6, eller Samurai Spirits Tenkaichi Kenkakuden som den japanska titeln lyder, är lika mycket en uppföljare som en samling av alla tidigare spel.
Till skillnad från de seriösa Samurai Shodown-spelen där långsam planering och välriktade attacker avgör striden är del sex ett mycket mer fartfyllt spel. Även designen är mer lättsam. Blodiga avslutningar och ödesmättade uppgörelser i månljuset är ersatta av feststämning, folkmassor och massor av körsbärsblom. Därav inte sagt att spelet har blivit förenklat på något sätt. Inför varje strid kan du välja en av nio stilar som motsvarar de sex spelen i serien plus tre extrastilar. Detta påverkar vilka superattacker och specialrörelser du kan utföra, ungefär som i Capcom vs SNK 2. En av stilarna går också att ställa in själv, även det inspirerat av Capcoms spel.
Trots att Samurai Shodown 6 släpps först på den hyfsat kraftfulla arkadmaskinen Atomiswave och sedan på Playstation 2 använder SNK Playmore fortfarande sina gamla lågupplösta spritar, fast den här gången mot detaljerade högupplösta bakgrunder. Det är inte utan att de snart tio år gamla pixlarna som först användes i Samurai Shodown 3 känns som rena stenåldern, men det som spelet saknar i teknisk briljans kompenserar det med mångfald. Redan i arkadversionen har spelet 41 karaktärer, och dolda i hemversionen finns ytterligare elva. Det är helt enkelt alla som någonsin synts till i ett tvådimensionellt Samurai Shodown-spel, plus möjligheten att spela med alla medhjälpare såsom Nakorurus falk eller Galfords hund. Förutom superklassiker som Haohmaru och Genjuro och senare utmanare som Yoshitora och Basara finns förstås också några helt nya.
Mest framträdande, på många sätt, är Iroha. Först verkar hon bara vara billig fan-service med sin djupa urringning och servitrisutstyrsel, men i själva verket är hon en fågel i människoskepnad. Sen har vi Ocha-Maro, en blek noh-skådespelerska med en gigantisk mekanisk anordning på ryggen som slåss åt henne. Sugoroko är en lustig kille som gillar att bada. Och så har vi Andrew, en amerikansk soldat, á la sent 1700-tal. Även om de överlag verkar lite mer bisarra än genomsnittet passar de in i gänget. För vi snackar trots allt om ett gäng som redan innehåller en fyra meter lång frossardemon, en djungelflicka med bumerang, en 700 kilo tung amerikansk ninja, en odöd Crow-kopia och en uråldrig gubbe som blåser tobaksrök på motståndaren.
Tusenkronorsfrågan är förstås om SNK Playmore någonsin kommer att släppa spelet i Europa. Efter lång väntan är del fem (alltså inte ens den mycket bättre Plus-versionen) äntligen på väg hit i januari. Även om det är trevligt att få hit några SNK-spel känns det lite som att vi får andrasorteringen, med King of Fighters 2002, Samurai Shodown 5 och Metal Slug 5, när Japan samtidigt får King of Fighters XI, Samurai Shodown 6 och Neo-Geo Battle Coliseum. Det kanske är läge att hoppa över några mindre intressanta spel för att komma ikapp? Oavsett vilket är Samurai Shodown 6 ett mycket lovande spel som bjuder på utmärkt karaktärsdesign och massvis av unika spelstilar som borde räcka i flera år för vilken 2D-fantast som helst.