Svenska
Gamereactor
recensioner
Scarlet Nexus

Scarlet Nexus

Olof har nyttjat sin hjärnas superkrafter och somnat under utdragna dialoger i Bandai Namcos nya actionrollspel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

När jag inför den här inledningen försöker sammanfatta Scarlet Nexus premiss i huvudet går jag fullständigt bet. Vad hände ens de där första timmarna innan tempot började plana ut? Det står helt still, verkligen helt still. Jag höjer blicken från datorn jag skriver på och ser att det regnar ute. Sommarregn, härligt! tänker jag och skjuter upp det oundvikliga: måste jag verkligen googla handlingen? Pinsamt värre. Lyckligtvis har jag fört en del anteckningar men för närvarande kan det konstateras: Bandai Namco vilar inte på hanen. Här går det undan.

Av två möjliga karaktärer med delvis skilda berättelser väljer jag inledningsvis att spela som Yuito Sumeragi, son till stadens borgmästare och bror till en högt upp uppsatt tjänsteman i militärgruppen OSF - Other Suppression Force. I ett alldeles, alldeles rasande (det går inte att betona nog) tempo berättas det att jag gått med frivilligt men att lovande ungdomar också kan scoutas till tjänst utan deras medgivande, vilket skapat en hierarki inom OSF.

Scarlet Nexus
Spela som Yuhito Sumeragi eller Kasane Randall.

Jag träffar därefter mängder med andra kadetter och soldater - varav en liknar tjejen som räddade Yuito från att dö som liten - och linjerna för världsbygget skisseras. Staden New Himuka lever i ständigt krig mot en slags monster kallade Others och deras attacker förutsägs via en slags "väderprognoser". De dödliga slagsmålen mot dem brukar bisarrt nog sändas på live-tv för invånarna att beskåda och heja på.

Detta är en annons:

Inom loppet av två timmar drabbas sen Yuito av minnesförluster, regeringens censur av döda kroppar ifrågasätts och nära bekanta som jag nyss träffat dör eller personlighetsförändras. Allt ovan har jag pusslat ihop från mina anteckningar (och en och annan pinsam googling), det finns helt enkelt inte en chans i världen att jag skulle minnas allt det där.

Om det rör sig om en medvetet djärv eller tanklös berättarteknik från utvecklarnas sida låter jag vara osagt. Den inledande expositionen lämnar inte mycket rum för andning och de tematiska trådarna som spänns upp är som sagt otaliga. Scarlet Nexus balanserar ostadigt med ena foten antingen över den avskräckande avgrunden eller den intresseväckande mystiken. Sen lugnar det dock ner sig, på gott och ont. Mer om det nedan.

Scarlet Nexus
Säg japansk estetik utan att säga japansk estetik.

I grund och botten är Scarlet Nexus ett actionrollspel av extremlinjärt snitt. Spelet följer en rätt klassisk formula av att huvudkaraktären Yuito och hans mångtaliga följe av vänner tilldelas ett uppdrag i en mellansekvens - vilken oftast förmedlas via stillbilder med stelt animerade munnar - som de sedan beger sig ut på via en meny. Dessa platser, eller kanske snarare banor, utgörs av maskerade korridorer fullpackade med fiender som ska has ihjäl för att nå slutpunkten där en ny mellansekvens utspelar sig, innan gänget beger sig tillbaka till lägenheten för lite lugn och ro. "Rinse and repeat", som det heter. Ibland sker det visserligen något på vägen också, men detta är mer eller mindre vad som väntar sett till struktur.

Detta är en annons:

Banorna i sig är inte mycket att orda om. De fyller sin roll och är, likt spelet i stort, generellt rätt snygga. Dock förekommer det en del upprepning av miljöerna och de tenderar att inte sporra särskilt mycket upptäckarlusta. De är mest habila kulisser, arenor för spelets fiender, så jag tänker faktiskt inte så mycket på det. Får jag erkänna.

Scarlet Nexus
Yuito Sumeragi eller... Jesse Faden?

Så låt oss då avhandla striderna, för man får nog ändå säga att det är de som utgör huvudakten i Scarlet Nexus - och det tackar jag för. Dessa utförs i realtid och för tankarna snarare till hack n' slash-genren än de japanska rollspelens värld. Till en början slåss Yuito enbart med sitt svärd men snart får han även tillgång till en kraft liknande den huvudkaraktären Jesse Faden i Control använder sig av; nämligen att han kan kasta objekt omkring sig. Därtill är Yuitos hjärna sammanlänkad med fyra kamrater, var och en med olika egenskaper som kan användas och kombineras under stridernas gång. Utöver det fylls en så kallad Brain Drive-mätare successivt upp, och när den är maxad möjliggör den för Yuito att träda in i en typ av parallell dimension där han slåss på delvis nya, fantastiska premisser under en begränsad tid.

Allt detta låter säkert överväldigande krångligt i textform men jag lovar att det verkligen flyter som en välkoreograferad dans, något de stabila 60 bilderna per sekund på Ps5 såklart bidrar till. De varierade fienderna med olika attackmönster och svaga punkter tvingar mig till ständigt nya tillvägagångssätt, och jag längtar verkligen efter att det är en strid som vankas bakom nästa hörn. För vad kan annars finnas där? Jo, det ska jag berätta.

Scarlet Nexus
Dags att slåss!

För att först försöka dela upp berättelsen i Scarlet Nexus i sina beståndsdelar vill jag kalla dialogerna och interaktionerna med framförallt karaktärerna i ens följe för "mikro-narrativen"; alltså de små berättelserna. De står i motsats till interaktioner med nyckelkaraktärer och de stora berättelserna om övervakningssamhället, censuren, klassmotsättningen, korruptionen inom militären och världsbygget; alltså "makro-narrativet". Det är dessa mikro-narrativ som händelsevis äger rum bakom hörnen där jag väntar mig strid, och de är inte efterlängtade.

Mer andefattiga mellanmänskliga interaktioner får man nämligen leta efter. Det kan ske under en bana att hela följet stannar upp och pratar i vad som känns som evigheter, men allra värst är det ändå mellan uppdragen i den lägenheten som utgör hubb. Där tvingas jag igenom så kallade "bonding episodes" som stärker relationerna - krafter som utnyttjas i strid - mellan Yuito och hans följe. Det rör sig ofta om vardagliga saker som att prata om växter med en blyg tjej för att få henne att öppna upp sig, eller en "ungdomlig utekväll" med en äldre herre som känner sig ur tiden.

Scarlet Nexus
Janne Långbens mardröm.

Eftersom karaktärerna i följet ofta fungerar enligt premissen att de besitter en egenskap som definierar dem, som blyghet eller ålder i exemplet nyss, blir Yuitos återkommande roll att vända dem till dess motsats och "ta fram deras inre potential". Inte bara är dessa mikro-narrativ därmed helt förutsägbara, de är oftast alldeles för långa och saknar nerv. Till råga på allt verkar berättelserna på makro- och mikronivå ibland divergera på så sätt att när det vid ett tillfälle sägs att vi är eftersökta av militären efter ett uppdrag - och därmed inte kan röra oss öppet på gatorna - så kan jag ändå ta med mig en karaktär ut på restaurang och prata.

Dessa tempobrytningar är delvis förödande för spelglädjen och hade Bandai Namco haft insikten att klippa ordentligt i det som inte rörde det faktiskt intressanta makro-narrativet, så hade jag inte haft något som helst problem att höja betygspinnen ett snäpp. Istället är det som att utvecklarna insåg hur snabbt det gick i början, och därför lade in mängder med utfyllnad för att sakta ner berättandet. Det enda som händer är att spelet faller på eget grepp: när jag inte är säker på att jag begriper vad som försiggår i makro-narrativet så vill jag förstås ta reda på det; ta mig vidare och hitta nästa ledtråd. Inte diskutera banala kärleksrelationer. Absolut inte.

Scarlet Nexus
Mer sånt här och definitivt mindre dialog, tack.

Det är med delvis tungt hjärta som jag därför nödgas dela ut en sjua trots intuitiva och intensiva strider, spännande världsbygge och makro-narrativ, tillfredsställande karaktärsprogression och en ibland rent ut sagt galet snygg estetik. Kanske bör jag skicka mina anteckningar till Bandai Namco, eller så får de gärna googla söktermen "basic narrative structure" inför utvecklingen av nästa spel.

Scarlet Nexus
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Fiendevariation och design, hjärtrusande strider, kännbar karaktärsutveckling, enkla menyer, unik estetik, spännande "makro-narrativ"
-
Tempo, linjärt, miljövariation, dialoger och skådespel, utdragna och malplacerade "mikro-narrativ"
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Scarlet NexusScore

Scarlet Nexus

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Olof har nyttjat sin hjärnas superkrafter och somnat under utdragna dialoger i Bandai Namcos nya actionrollspel...



Loading next content