Screencheat
Lisa har testat en simpel men underhållande förstapersonsskjutare för alla tjuvkikande split-screen fuskare...
Alla minns vi väl spelsessionerna med tre vänner i soffan på 90-talet där en av dem sneglade över på din sida av skärmen för att sekunder senare skjuta dig i huvudet? Inte? Då har du chansen att både testa ett spel influerat av gamla titlar som Halo: Combat Evolved och Nintendo 64-favoriten Goldeneye 007 och samtidigt fuska dig upp i rankerna genom att tjuvkika på motståndarna.
Ronden börjar, jag kikar på högersidan TV-skärmen och ser att min motståndare laddar upp ett eldklot på andra sidan bron. Jag skjuter snabbt 4 skott med mitt muskedunder ut i tomma intet för att helt plötsligt se en ragdoll i form av en björn falla till marken samtidigt som en signal ropar ut min vinst. Tillfredsställande för mig, medans min motståndare bredvid mig i soffan stirrar tomt ut i luften för att sen skylla på sitt val av vapen. "Du hade bara tur". Den här typen av irritation och spelilska har jag inte sett sen barndomen - och som jag saknat den.
Screencheat är en snabbspelad, simpel och förvånansvärt rolig förstapersonsskjutare på delad skärm där du som spelare är osynlig. För att göra det lite enklare och mer intressant är samtliga banor uppdelade i färgkodade sektioner med varsina distinkta landmärken. Faktumet att spelarna är osynliga tvingar dig att titta på motståndarnas skärmar och med hjälp av de färgkodade sektionerna på banorna lista ut vart de befinner sig för att sen skjuta dem med ett av de många vapen spelet har att erbjuda. Vapnen i arsenalen är alla användbara på olika sätt och lämnar alla ett spår som ger dina motståndare en idé om vart du befinner dig, vissa större än andra. Muskedundret lämnar ett rökmoln efter sig, men har inte någon medföljande effekt när vapnet inte används. Detta medan närstridsvapnet i form av en käpphäst har flammor som följer dig där du går och därav gör att du hela tiden måste se till att du är utanför resterande spelares synfält för att hålla dig vid liv.
En match mellan två spelare skiljer sig klart ifrån en full match mellan fyra till åtta spelare. Även om det känns taktiskt att fokusera på en specifik spelare att skjuta i skallen (eller så nära du kan komma skallen) tappar du lätt bort vem du ska fly ifrån om du inte håller koll på samtliga skärmar. Ofta fann jag mig själv mellan de två återstående spelarna med ett rykande vapen efter att ha lyckats få död på min spelarstyrda måltavla vilket slutade med ett hål i min stolta panna.
Något utvecklarna verkligen lyckats med är designen vad gäller banorna. Banorna i dess färgglada glans gör spelet, som är helt utan karaktärsdesign (om du inte räknar ragdoll-modellerna som agerar lik på slagfältet efter din död) intressant att titta på även om grafiken inte är i klass med AAA-titlar.
Även om spelet är underhållande och estetiskt tilltalande finns här några svagheter. Har du ingen att spela med i soffan från början kan du komma att ha problem att hitta någon online samtidigt som du går miste om charmen med spelet. Screencheat är definitivt ett spel som är roligast under en spelkväll med ett gäng på två eller fler vänner. Här finns flertalet spellägen, banor och vapen och upplägget är ett bra sådant. De som lägger ner extra tid i spelet blir belönade med upplåsningsbara vapen samt vapen-skins och ragdoll-modeller och det är den här variationen som gör att spelet initialt är lika roligt var gång det startas.
Sammanfattningsvis är Screencheat ett intressant spel för sena spelkvällar som du och dina vänner kan ha riktigt kul med, en timma i taget. Upplägget är smart och variationen vad gäller vapen, spellägen och banor är uppfriskande.






