Scribblenauts

Stjärnan du försöker få tag på hänger i ett par ballonger över ett stup. Det enda sättet att komma fram till den innebär också att en dynamitgubbe faller på ballongerna och spränger dem. Hur löser du det? Precis hur som helst.

Ska man hårddra det hela så har spelidén gjorts förut. Att lösa fysiska pussel med olika konstruktioner har vi gjort i spel som The Incredible Machine eller det saligt bortglömda Amiga-spelet Bill's Tomato Game. Det som är unikt med Scribblenauts är att det praktiskt taget inte har några begränsningar. Du skriver in namnet på ett föremål, ett ord som existerar i det engelska (eller svenska, men vi har tyvärr inte testat den versionen) språket. Och vips finns föremålet där att användas till vad du nu hade tänkt använda det till. Om du tror att en skata, en hårtork, ett lasergevär, en zombie, en pizza, en ångvält eller en flygplats kan lösa problemet så är det bara att prova.

Eftersom varenda föremål finns med i spelet har 5th Cell valt en enkel grafikstil med sprattelgubbeanimation, för att inte behöva sitta och rita grafik de närmaste hundra åren. Det ger samtidigt spelet en väldigt säregen känsla och en konsekvent, karaktäristisk design.

Scribblenauts är byggt på en enorm databas som associerar föremål med olika beteenden, från generella till specifika. Allt som är gjort av trä kan brinna eller bli uppkäkat av termiter, vilda djur är rädda för eld, elprylar kortsluts i vatten, zombier förvandlar alla människor till nya zombier, teleportörer tar dig till en slumpvis vald plats, och så vidare. På så sätt kan de mest obskyra uppslagsorden bete sig precis som väntat och skapa ännu fler möjliga lösningar. Jag hade ruskiga problem med en simmande Dracula som vaktade en spak jag behövde komma åt och han förvandlade alla mekaniker jag skickade dit till ghouls. Tills jag släppte ner en vitlök i vattnet. Problemet löst!

Rent konkret är Scribblenauts indelat i tio världar, var och en med tjugotvå banor som i sin tur är uppdelade i pussel- och actionbanor. Pusslen har generellt en ganska uppenbar uppgift, som att sammanföra en flock pingviner utan att ta död på späckhuggaren mellan dem, eller rätt enkla "gissa vad brandmannen vill ha för något"-utmaningar. Gör du rätt så får du en stjärna. Eftersom allt fungerar ungefär som man har tänkt sig så ligger den största utmaningen i att hitta på så omständliga lösningar som möjligt, gärna med så få föremål som möjligt för att få pluspoäng. Det blir också snabbt svårare.

Lyckligtvis finns ingen bestämd ordning utan om du bara drar ihop nog med poäng genom att variera dina lösningar så kan du köpa loss alla tio världarna och prova på andra banor hur du vill. När du har klarat en bana bedöms du utifrån de föremål du har använt, om du har använt flera människor och om de har överlevt, om du har konstruerat avancerad mekanik eller om du bara har kört samma gamla lösning som tidigare.

Actionbanorna däremot har en stjärna utplacerad som du måste lista ut hur du kommer åt. Den första banan går ut på att få ner stjärnan ur ett träd vilket du kan göra på en miljon sätt, men det blir raskt extremt mycket svårare. Det är frisläppta grizzybjörnar, arga fängelsekunder, ilskna bin och mycket annat som raskt kan få den lille Maxwell att poppa bort. Jo, för även om begränsningarna är få vad gäller våld (det går utmärkt att hugga ner gamla tanter med tvåhandssvärd - ja, det är tanterna som bär tvåhandssvärden alltså) så existerar inte blod och allt som dör försvinner bara i ett rökmoln. Det går inte ens att skapa blod, så du får hitta annat att locka Dracula med.

Men i allmänhet finns det väldigt få begränsningar. Egennamn, varumärken, religiösa och obscena föremål går inte att skapa, men annars går allt bra. I många fall går det att lösa på ett ganska uppenbart sätt med universallösningar (behöver något dödas kan det aldrig sitta fel med en drake, till exempel), men utmaningen och nöjet ligger i att försöka hitta nya bisarra planer. Om du klarar en bana får du också möjligheten att köra den tre gånger i följd, utan att använda samma föremål två gånger. Där snackar vi klurigt.

En sak bara. Jag antar att det kan kännas lockande ibland och det är inget problem jag har behövt handskas med då jag spelar innan spelet är släppt. Men gå inte ut på internet och läs dig till en lösning det första du gör. Precis som de gamla äventyrsspelen finns risken att man sabbar allt det roliga genom att bara göra som alla andra, men medan precis alla människor i världen använder samma replik för att få Guybrush att krossa sin motståndare så finns faktiskt potentialen att lösa en bana på ett helt nytt sätt som ingen annan har kommit på.

Scribblenauts är packat med innehåll. Tvåhundratjugo banor räcker ett tag men det finns också möjlighet att skapa och ladda ner nya. Till och med startskärmen är ett nöje i sig där du kan prova valfria föremål bara för att se vad som händer. Det är svårt att inte skrika av skratt när vakten jag ska smyga förbi försöker spöa upp mig med teddybjörnen jag gav honom, eller när portalen jag har skapat ploppar ut ett grönt monster som raskt har ihjäl mig.

Det som gör spelet så oemotståndligt är att det är så fullständigt logiskt. Om du bara kan komma på rätt föremål att använda så kommer det högst troligt att fungera som du har tänkt dig. Om inte annat är det ett grymt pedagogiskt spel för yngre att träna upp ordförråd och kreativt tänkande. Det enda jag har att anmärka på är att huvudpersonen är svår att styra exakt med pekkontrollen och att fysiken inte tar hänsyn till olika föremåls vikt. Det känns lite skumt att pingvinen jag ska luftevakuera släpar min helikopter ner i vattnet. Överhuvudtaget är det lite småbuggigt ibland vad gäller fysiken, något som förmodligen är ofrånkomligt med en så total frihet och med DS:ens ytterst blygsamma prestanda. Det gör att man ibland får prova flera gånger innan det klaffar, trots att lösningen som sådan fungerar.

Men det är enstaka barnsjukdomar i ett i övrigt briljant spel. Jag har sett det förr. Frontier: Elite 2. The Elder Scrolls: Daggerfall. Grand Theft Auto III. Jo, Little Big Planet också för den delen. Frihet buggar och total frihet buggar totalt. Lite grejer som faller genom golv får man räkna med. Men i gengäld får jag ett fullkomligt revolutionerande spel som har höjt ribban för hela plattformspusselgenren och då kan jag stå ut med en hel del.