Secret Agent Clank

Jag måste börja med att erkänna: i valet mellan Jak och Daxter, och Ratchet och Clank, har jag alltid valt det första paret. Kanske för att Ratchet-spelen alltid varit lite vräkigare, lite bredare amerikanskt högljudda, medan Jak alltid kört en japansk wannabe-stil. Om det är någon i spelet som har stil så är det däremot Clank, den torra roboten som från sin plats på Ratchets rygg alltid har en cynisk kommentar att komma med.

Men helt plötsligt har Clank ingen trygg rygg att hänga på och ska försöka bära upp ett spel alldeles på egen hand, precis som Daxter gjorde i sitt soloäventyr på PSP häromåret. Hur ska det gå?

Secret Agent Clank bygger vidare på tidigare spel, framför allt trean, där Clank spelade rollen som en hemlig agent i en TV-serie och följdaktligen blev storkändis. När Ratchet av mystiska anledningar blir inblandad i en stöld och kastad i fängelse tar Clank upp rollen igen, den här gången på riktigt.

Vad innebär det då för oss? Ja, faktiskt inte så mycket. Spelmässigt fungerar Clank ganska precis som Ratchet i tidigare spel. Det är samma sorts banor, fiender och vapen, om än med lite mer inslag av smygande. I tid och otid dräller det ner leveranser från agentgruppen som ger Clank nya förmågor, som sedan normalt sett ska användas på de tio kommande pusslen.

Problemet är att jag genast får intrycket att Clank är ett licensierat spel, som om det vore baserat på någon halvt menlös Cartoon Network-serie. Det är den typen av ofokuserad spelbarhet som inte riktigt vet vilket ben den ska stå på. Emellanåt blir det Dr Mario-liknande pusseldelar för att öppna lås, eller ett simpelt musikspel när Clank ska ta sig genom regisserade sekvenser som är alldeles för invecklade för att kunna överlåtas till en (förmodat) korkad spelare. Det finns också olika former av racingsekvenser med helt egen kontroll och logik att ta till sig. Vissa skulle kanske kalla det variation, men jag kallar det alltså rörigt.

För det är faktiskt inte bara Clank som får vara med. Med jämna mellanrum får vi följa Ratchet i hans inte fullt så bekväma fängelsevistelse, där han regelbundet kastas ut i ett uppehållsrum slash gladiatorarena och hundratals hjärndöda (men ändå irriterande pricksäkra) fiender väller in från alla håll. De här sektionerna är frusterande och långdragna, och skulle man dö på sista vågen av fiender får man lik förbaskat göra om samma irriterande sekvens igen. Här blir den inzoomade kameran från Clanks banor direkt dödlig och oftast får jag spela på känn, springa iväg och sedan vända mig om och bränna av en ishagelskur mot kameran i hopp om att träffa något.

Men det är inte allt. I vissa sektioner får Clank hjälp av Gadgebots, en trio söta och charmiga mördarrobotar som kan käka upp fiender och lösa pussel för att på det ena eller andra sättet hjälpa sin mästare. Det fungerar lite som jag tror Tokobots gör (tyvärr blev det aldrig av att prova det spelet) men antalet färdigheter är rätt begränsat.

Och nu börjar spelet kännas som en TV Shop-reklam, för det är inte heller allt. Den smått patetiske Captain Quark är också med på ett hörn, och dyker upp där Clank har dragit fram för att ta äran för allting. På typiskt Quark-vis skryter han sedan ihop en hjältestory, som vi förstås får vara med om att genomföra. På så sätt får spelet reguljära bosstrider, något som Clank själv inte ägnar sig åt. De här delarna är komiska och rätt kul, men alltså rätt fristående från själva spelet.

Det här blev mycket, märker jag. Låt mig alltså sammanfatta. Secret Agent Clank är: Ett halvkul typiskt plattformsspel med stealth-inslag som luktar billig licens. Enformiga gladiatorstrider med usel kamera. Småcharmigt pusselspel. Och ett gäng fristående bosstrider. Jag tror inte att jag någonsin har spelat ett spel som ger ett så splittrat intryck, som om utvecklarna desperat har brainstormat och sedan bestämt sig för att ta med allt, utan att någon del blev särskilt bra.

Och till sist en liten hint till utvecklarna. Musikspel med tajt tajming, där bakgrunden panorerar runt medan "noterna" scrollar till höger, på en bärbar konsol med vad som inte är världens snabbaste skärm, i ett spel som knappt håller 30 bildrutor per sekund. Det är inte okej. Sluta med det, annars blir jag arg.