Efter dansinriktade Eyetoy Groove är det nu dags för Sega att göra ett eget kamerabaserat spel, med teman från sina egna stortitlar. I den tidiga version vi har fått testa finns inte alla spel med, men den kompletta listan lyder som följer: Super Monkey Ball, Virtua Fighter, Sonic, Samba de Amigo, Nights, Puyo Pop Fever, Virtua Striker, Billy Hatcher, Chu Chu Rocket, Space Channel 5, House of the Dead och Crazy Taxi.
Virtua Fighter var givetvis det spel jag testade först. Ungefär som i Eyetoys boxningsspel ska man stå på ena sidan och sedan dela ut käftsmällar mot den Virtua Fighter-kämpe som står på andra sidan. Blinkande rutor visar om det är dags att slå eller parera, och givetvis använder motståndarna (Jacky, Jeffry, Akira och Kage har jag sett hittills) valda delar av sina arsenaler. Det hela fungerar ganska bra och känns lite mer genomtänkt än Sonys motsvarighet, men jag hoppas verkligen att vi får se samtliga Virtua Fighter-figurer i det färdiga spelet... och att det blir lite svårare på högre nivåer. Jag vill tvingas blockera Stun Palm of Doom!
Samba de Amigo och Space Channel 5 fungerar precis som de två musikspelen i Eyetoy. I Samba de Amigo ska man följa markörerna och träffa rätt takt (vilket visserligen är precis vad man gör i det ursprungliga maracas-spelet också), medan Space Channel 5 har aliens som visar upp rörelserna i en takt som du sedan ska imitera.
Virtua Striker och House of the Dead är rätt simpla spel. I Virtua Striker faller en boll från toppen av skärmen, och din uppgift är att dunka iväg den så att den träffar ballonger (!). Vad det har att göra med fotboll kan jag inte riktigt förstå. House of the Dead innebär samma frenetiska viftande som i Eyetoy Kung Fu för att hålla skärmen ren från odött oknytt. Tyvärr lyckades jag inte få fram den söta japanskan (se screenshots) av någon anledning, det var bara någon orakad långhårig typ på min TV...
Chu Chu Rocket är en extremt förenklad variant av originalspelet som mer påminner om det urgamla Manhole till Game & Watch. Ur fyra hål strömmar små möss som automatiskt går mot raketen i mitten. Problemet är bara att det finns fyra broar som måste stängas för att de ska ta sig levande förbi. Och så vitt jag vet har de flesta bara två armar att vifta med... det blir alltså riktigt stressigt och kul. Jag undrar bara hur i helsike man ska lyckas stoppa katterna, som det är nu hoppar de helt enkelt över hålen.
Super Monkey Ball och Nights är slutligen de spel som är mest olika de i Eyetoy Play. I bägge två får du sträcka ut armarna och leka flygplan. I Monkey Ball tippar du banan åt olika håll på det sättet, medan Nights känns lite mer intuitivt då den lilla lila drömdemonen följer dina rörelser exakt på skärmen. Även om Nights var tämligen primitivt på den här testversionen är det helt klart mest lovande.
Nu tror jag visserligen inte att Sonic, Billy Hatcher eller Puyo Pop kommer att bjuda på några revolutionerande upplevelser, men Sega Superstars verkar bli skön omväxling från det lite trista och opersonliga (och fruktansvärt ärkebrittiska) Eyetoy Play. Sega-fans kommer definitivt att föredra de här miljöerna.