Selaco (Early Access)
Hypervåldsamt, explosivt och alldeles underbart ljuvlig. Det är Selaco i ett nötskal, en av årets hittills bästa FPS och Mackan är näst intill lyrisk.
Välkommen till mänsklighetens sista vestibul, de överlevande jordbornas enda hopp och ett av de i särklass mest genomtänkta, fartfyllda och underhållande FPS-liren på länge. Något som givet spelets Early Access-status gör Selaco än mer exceptionellt och något alla action-törstande spelare bör ta en närmare titt på.
Lika delar Alien som Doom och med en god dos inspiration hämtat från Fear så bjuder Selaco på en sällsamt slipad upplevelse. I rollen som pangbruden Dawn försöker du avvärja ett utomjordiskt angrepp på anläggningen bärandes spelets namn. Något som primärt sker genom att servera ond bråd död med de många bössor du har tillgång till.
Fiender bärandes ett distinkt men ändå omänskligt utseende pulveriseras framför dina ögon. Inälvor och i regnbågens alla färger sprutandes överallt och där varje välriktat skott med spelets hagelbrakare får inkräktarna att explodera likt ballonger fyllda av konfetti. Du hör de överlevande fienderna skrika till varandra från de positioner där de tagit täckning, medan resterna av deras kamrater dekorerar rummets väggar, golv och tak.'
Varje konfrontation kan närmast liknas vid ett välorkestrerat inferno, destillerat kaos i dess vackraste av former där dina motståndare aktivt konverserar med varandra. De flyr i panik, tycks planera sina drag, söker täckning, kommenterar på dina vapen och mycket mer.
Selacos förstörbara miljöer och de överdrivet animerade och livliga fienderna som även långt efter sin död kan ses kravla blödande genom rummen, är bara lite av det som bidrar så otroligt till spelets stämning. Ja, Selaco må vara ännu en boomer shooter, ett nostalgiskt välkryddad FPS med glimten i ögat och där de tvådimensionella angriparna är lika mycket en fars som ett reellt hot.
Men att avfärda Selaco bara baserat på den premissen vore närmast kriminellt. För under dess välpolerade, retroinspirerade yttre bubblar vad som närmast kan beskrivas som en form av hemlig sås. Och det är något mer än bara hur världen känns grundad, de många bössorna och dess uppgraderingar, alla känns väl avvägda, genomtänkta och är behagliga att använda.
För till och med de två dimensionella fienderna känns märkligt förankrade på ett vis jag inte upplevt sedan Warhammer 40,000: Boltgun. Varje penetrerande skott har en härlig volym och tyngd som är svår att beskriva, taktilt och brutalt, fulla av kraft. Ofta till den grad att fiender flyger genom rummet när du fyller dem med bly. Det är en otrolig känsla, vilken bara förstärks av den extremt tillfredsställande interaktion som världen runt erbjuder.
Varje strid är helt enkelt ett spektakel utan dess like med effekter och våld uppskruvat till elva, vilket förhöjs än mer av de oväntat smarta fienderna. För även om de knappast erbjuder Fear-liknande interaktioner så är likheten slående och kisar man lite är det svårt att inte övertygas. Här pågår mer under huven än man först kanske är villig att erkänna.
Det är rentav imponerande så mycket Selaco faktiskt har att erbjuda så här tidigt i Early Access, och inte minst hur välpolerat och färdigställt allt känns. Även något så litet som hur tempomässigt snyggt balanserat allt är, med både plattformshoppande och pussel inströsslat mellan de intensiva och medryckande actiondelarna.
De är dessutom tacksamt återhållsamma i sin komplexitet när det kommer till dessa lugnare delar och där fanns aldrig något ögonblick som kändes frustrerande. Inga hopplösa pussel eller överdrivet elakt designade hopp.
Med det sagt däremot så bör det nämnas att Selaco kan vara bestraffande. För även om de många vapen du har är effektiva på att dela ut död, så kan detsamma sägas för motståndet, och även på normal svårighetsgrad dog jag frekvent. Mer så än i många andra av de många FPS jag spelat de senaste åren, så att ta för vana att använda quicksave är ett hett tips från coachen.
Det är i nästan svårt att göra Selaco rättvisa med ord, och även i detta tidiga skede är spelet proppfullt med innehåll. Vilket onekligen får en att drömma om vad som komma skall när de slutligen lämnar Early Access någon gång under nästa år. I sanning så är egentligen Selacos enda reella tillkortakommande just nu dess relativt korta längd, vilket förvisso också reflekteras i prislappen.
För med en investering på 250 kronor får du trots allt ett av de mest välsmorda, explosiva retrodoftande käftsmällarna på år och dag med gameplay som kommer få ditt hår att stå på högkant. Selaco är briljant, ljuvligt kaotiskt och blandar det bästa från genrens mest ikoniska spel till en ljuvlig, väldoftande och hypervåldsam stuvning som det är helt omöjligt att inte älska.







