Sennheiser HD800S

Det är lika bra att inleda med en varning. Jag måste vara transparent redan från start, erkänna att jag är förtrollad. Att detta mer kommer att vara en renodlad hyllning till vad jag anser världens bästa hörlur snarare än en objektivt balanserad, kritisk recension. Det kommer ösas beröm här, från mitt håll, likt en outtömlig källa av sällan skådat slag. Nu har jag varnat er men jag har, ända sedan Petter presenterade sin idé om att testa high-end hörlurar, haft ett enda krav och det var att om vi får tag i Sennheiser HD800S hamnar dem på mitt bord. Punkt.

Nu har jag haft dessa underbara skapelser på mitt kranium i cirka två månader och poppat musik, spelat spel samt kollat på film och allt i ett slags konstant trans. Mitt fåniga leende och mina ständiga hyllningsförklarningar till dessa hörlurar har gått redaktionen på nerverna men det kan inte hjälpas. För för 15 000 kronor kan det inte bli bättre än såhär, det vet jag nu. De passar mitt ljudideal helt perfekt och ända sedan jag för första gången lyssnade på föregångaren HD800 i Stockholm på en mässa har jag hoppats få uppleva det ljudminnet igen.

Jag har i omgångar försökt övertyga mig själv om att det är värt att lägga 15 000:- på ett par nya hörlurar men det har varje gång strandats av något slags förnuft, tyvärr. Nu med denna uppdaterade modell är den övertygelsen starkare än någonsin och planerna på att försöka trolla bort dessa lurar rakt ner i min handväska har slagit mig både en och två och tusen gånger vid det här laget. Dom är bara för bra för att inte tänka tanken. Jag måste inhandla ett par, även om det nu kommer att innebära att jag under resten av 2017 kommer att tvingas leva på vatten och grus.

För att kunna förbättra föregångaren HD800 har tyska Sennheiser använt delar av grundteknologi från IE800 som är en in-ear-hörlur med en mycket speciell patenterad absorbitionsteknik. Den tekniken bevarar hörbarheten i höga frekvenser genom att eliminera låga frekvenser med hög volym och absorbera energin i resonansen för att slippa få oönskade toppar över hela registret. Resultatet av det blir att även de finaste nyanserna i musiken träder fram och det märks direkt vid första ljudvåg att balansen är perfekt. John Mayers röst på "Still Feel Like Your Man" är nästan otäckt välbalanserad och när basen drar igång märks det knappt för även fast den är ordentligt mustig, kontrollerad och stark, dränker den aldrig resten av registret och de små detaljerna som försvinner i bruset på enklare hörlurar hörs hur tydligt som helst.

En sak som flera lurar i den här prisklassen är riktigt bra på är detaljrikedomen och närvaron i ljudet och dessa är inget undantag. Exaktheten och precisionen i de enorma 56-millimeterselementen gör att varenda liten nyans i Steve Jordans lågt stämda björk-trumvirvel hörs och röster i de försiktiga stämmorna får en otäck närvaro på Mayers senaste platta. Just närvaron i rösterna och hur likt verkligheten dessa lurar låter var extra tydligt första kvällen jag skulle spela Counter-Strike med grabbgänget och gick in på Teamspeak.

Hela kvällen upplevdes som ytterst bisarr eftersom jag flera gånger vände mig om i stolen och reagerade som om mina medspelare befann sig bredvid mig, i samma rum. Deras röster lät exakt som i verkligheten och då menar jag verkligen exakt för stundtals glömde jag ge info om vart fienden befann sig bara för att jag satt som ett fån och lyssnade på hur verklighetstroget allt lät. Aldrig varit med om liknande realism i ett par lurar tidigare och även om det såklart är vansinnigt att inhandla ett par high end/audiofil-lurar för 15 000 kronor för att spela Counter-Strike, gjorde de absolut mig till en bättre spelare under de veckor som jag använde dem till just spel.

En annan sak som skiljer sig markant när prislappen klättrar uppåt är känslan av luft mellan instrument och röster. Separationen. Det ger ett lugn i ljudet och den akustiska "scenen" blir enorm utan att varken svänget eller drivet i musiken försvinner. När Bono tar i från tårna på "In The Name Of Love" känns det precis som du står där - mitt i studion. Du kan nästan ta på The Edge:s gitarr-riff men ändå klart och tydligt höra Adam Claytons taktfasta basgång. Det finns så mycket detaljer här att det till och med går att höra hur fingertopparna raspar mot elbasens E-sträng under vissa moment.

Det är en svår känsla att beskriva men det spelar heller ingen roll hur stökigt och skitigt det låter när man spelar musik av det tyngre slaget, för separationen finns där ändå. Och den gör underverk. Ännu häftigare är det hur Sennheiser lyckas återge luftigheten i ljudet även när jag lyssnat på riktigt gamla inspelningar. Zeppelin från 1969, live, får här ett helt annat liv och det är ju då som dessa magiska lurar är som allra bäst, när de förvandlar all musik, bra som dålig (sett till ljudkvalitet) till rena rama sagostunden för dina trumhinnor.

I den påkostade förpackningen medföljer en balanserad kabel för att bredda möjligheterna till val av hörlursförstärkare och med en impedans på 300 ohm är HD800S ganska lättdrivna jämfört med flera av konkurrenterna. De flesta hörlursförstärkarna vi testat har inte haft några som helst problem med att driva dem. Jag har under de senaste veckorna använt både Marantz HD-DAC1 och den lilla IFi micro iDSD Black Label som förstärkare och de har båda fungerat utmärkt tillsammans med HD800S.

Designen på lurarna är det enda som inte riktigt imponerar på mig för även om de är bekväma och verkar vara rejält byggda, är de hopplöst fula. Jag hade gärna sett ett annat färgval eller något som ger en lyxigare känsla för ny känns hela utformandet nästan som om lurarna härstammar från valfri hylla på Rusta, med sin silverstarta Transformers-design och billiga val av typsnitt. Komforten däremot är lysande och med hjälp av avancerade material som används inom rymdindustrin är de väldigt lätta. Vikten är på endast 330 gram (Beyerdynamic T1 till exempel väger 360 gram och de är erkänt lätta) och det gör att du kan ha dem på huvudet i timmar utan att det känns i skallbenet. De mjuka (handgjorda) öronkuddarna vilar behagligt mot kraniet och den öppna konstruktionen gör att öronen aldrig blir varma.

För mig har denna tid med HD800S inte varit något annat än en ren och skär njutning. Ett fantastiskt mjukt och härligt ljud men ändå med en sån otrolig kontroll, upplösning, separation och detaljrikedom är vad som erbjuds här. Basen är tung och tight men balansen mot mellanregistret är ändå stram och sömmlös för att inte prata om diskanten som aldrig blir påfrestande och hård hur mycket distpedal Yngwie Malmsteen än matar gitarren med. Om du länge funderat på att införskaffa ett par riktigt bra hörlurar hittar du inget bättre i den här prisklassen. Sennheiser dominerar, helt enkelt.