Senshi Sokoban Quest

När mannen som älskar lakritspipor mer än vad som är hälsosamt, redaktionens finska edition av Per Bolund som kör El-bil och källsorterar som ett proffs, Jonas Mäki gav mig koden till spelet var det som vanligt en fundersam Majsan som tog emot den. Sen jag fick "äran" att recensera spelet Dolmen så tas alla recensioner som ska göras emot med största dosen av misstänksamhet. Sokoban? Vad är det? Men tydligen är jag en NooB som aldrig hört talas om Sokoban, och det får en ju faktiskt att undra vilken sten jag legat och gömt mig under det senaste årtiondet.

Efter en snabb googling fick jag fram att Sokoban är ett pusselspel som för första gången såg dagens ljus under tidigt 80-tal och översätts från japanska till engelska till Warehouse-keeper. Min svåger Domenico har i lite över 20 år jobbat på ett lager här i stan och jag har liksom alltid undrat vad han gör hela dagarna, men efter denna vecka känner jag att den frågan är besvarad. För jag har med Shenshi Sokoban Quest gjort precis vad jag misstänker han gör hela dagarna, kånkat runt på stora lådor som en underbar liten packåsna och antagligen har vi lyft samma dåliga lön. Spelet i sig är väldigt enkelt upplagt, precis som designen så om ni trodde att detta skulle bli en text där vi pratar grym grafik så får ni tänka om. För spelet som Yume Game Studio ligger bakom doftar väldigt mycket retro, och det är absolut inget fel i det. Och pusselspelet i sig kräver ingen magisk grafik, vi hasar ju trots allt bara runt på en massa lådor från en punkt till en annan och ett minne från ett spel i min ungdom blixtrar till i bakhuvudet. Shemue II, där jag spenderade timmar att lasta en lastbil full med trälådor. Vad är det med Japaner och trava lådor?

Spelet spelas på vad som ser ut som en rutig spelplan med väggar och golv. På vissa rutor finns det en markering och det är till just dom markeringarna som lådorna ska skjutas. Du kan flytta lådorna horisontellt och vertikalt men kruxet är att lådorna inte kan bli dragna så står de emot en vägg och du inte har tomma rutor runt om är du körd. Själva pusslet är löst när alla lådor står på sina respektive markeringar. Spelet är uppbyggt på 50 olika banor och du har bara en minut på dig att lösa varje bana och ju snabbare du löser lådpusslet desto mer poäng får du. Till din hjälp har du tre hjärtan som representerar liv och tre blixtar. Om tiden går ut blir du av med ett hjärta och blir du av med alla hjärtan är det Game Over. Med blixtarna startar man om en level. Själv såg jag ingen mening att slösa med hjärtan för varje gång jag sett att jag är på väg att misslyckas har jag bara backat ut ur menyn och sedan börjat om igen. På detta vis har varken blixtrar eller hjärtan slösats. Och även om du blir av med alla dina hjärtan så verkar det som om du får börja där du slutade så allt är rätt meningslöst.

Ju längre fram i spelet du kommer desto svårare blir banorna och om jag får säga det själv så kan det bli rätt frustrerande vid sina stunder. Jag som älskar att lösa problem trillade dit efter ett tag och blev sittande, ville ju lösa pusslet. Det tar inte särskilt lång tid att spela ut detta, bara några timmar så jag hoppas att prislappen blir låg när det släpps. Det blir lite beroendeframkallande och det är ett rätt skönt tidsfördriv för de små grå innanför pannbenet får verkligen jobba på högtryck ibland på vissa banor och tiden som tickar bredvid hjälper till att stressa upp en till en mindre infarkt. Men som konsolspel kan jag inte hjälpa att känna att det känns lite bortkastat. Detta passar sig mer på en handhållen liten bärbar konsol eller som ett mobilspel.

Ett typiskt spel jag skulle ta fram när jag sitter och väntar på bussen eller på min lunchrast för att bara koppla av även om det snabbt blir lite väl upprepande. Det blir liksom lite torftigt när man tittar på sin stora TV och sin fräsiga konsol och ser den rätt tråkiga spelplanen titta tillbaka på en. Så ordet bortkastad passar faktiskt bra. Jag brukar trilla i kaninhålet med långa texter på 10 000 ord men för detta spel blir det faktiskt tvärtom. Det finns liksom inte så mycket att säga annat än att det är ett trevligt litet tidsfördriv men inget jag startar min konsol för. Som jag sa innan skulle detta passa bättre till min mobiltelefon och som just ett enkelt mobilspel skulle det få ett bra mycket högre betyg än jag kommer att ge det nu.