Et tu Brute, tre små ord som har gått till historien. De yttrades av Roms kejsare Julius Ceasar när han blev ihjälstucken inne i senatsbyggnaden i Rom. Det är även tre ord som spelar en stor roll i Capcoms kommande actionäventyr Shadow of Rome. Vi får stifta bekantskap med den väldige krigaren Agrippa, före detta centurion i Roms armé men som nu måste döda allt som kommer i sin väg för att skipa rättvisa. På hans sida står även den unge pojken Octavianus, och tillsammans sliter dom på var sitt håll för att få klarhet i vad det egentligen var som hände när Ceasar mördades.
Agrippa, gladiator som han är ställd inför en överväldigande uppgift. Mellan honom och rättvisa står en hord av gladiatorer och även korrupta senatsmän. Hans problem är att detta är den sortens hinder som man inte kan överkomma med hjälp av kramar och diskussioner över en god kopp te. Nä det är riktigt övervåld som gäller. Med hjälp av yxor, svärd, skäror och dolkar gäller det att skära, hugga, kapa och mosa sitt motstånd på de mest brutala sätten som man kommer på. Som gladiator slåss man inte bara för sitt egna liv, utan även för att publiken ska bli nöjd. Håller man den blodtörstiga skaran av åskådande gamar nöjda så belönar de spelaren genom matstycken som återställer hälsan, och även fler och tyngre vapen att använda i sin kamp. Motståndet består av andra gladiatorer av varierande storlek. Dels de små och ettrigt, snabba kräken som är svåra att träffa, till de gigantiska gladiatorerna som är stora som en normalstor svensk villa, och tål lika mycket stryk som en stridsvagn. På fältet är det hårda bud om vapen, hälsa och sitt egna skinn. Våldet ligger på en hög nivå där kroppsdelar kapas av på löpande band, och blodet sprutar nästan oavbrutet, och överallt. Med tiden blir Agrippas episoder mer och mer avancerade i sitt utförande.
Som kontrast till Agrippas brutala masslakt är Octavianus del av äventyret desto lugnare. Som vän till Agrippa och hans familj tar han på sig att försöka smyga sig in i Roms senat för att försöka nysta upp alla frågetecken kring Ceasars mord. I stil med Splinter Cell, Thief eller Metal Gear Solid är det alltså smygande som gäller för den unge Octavianus. Som vanligt handlar det om att memorera vakters rörelser och rutiner för att kunna utnyttja ögonblick då de inte är vaksamma för att röra sig vidare. Skulle man röja sin närvaro för vakterna kan man gömma sig i urnor och bakom olika föremål, då vakterna endast letar efter Octavianus en kort stund innan de drar sig tillbaka. Octavianus är dock inte mycket för våld. Om så behövs kan han använda rep för att strypa sina offer, eller knocka dom med ett krus, vilket inte dödar personen i fråga. Vid ett antal tillfällen behöver dock Octavianus variera sin garderob och ta på sig både senatorstogan och vaktuniformen. Dock kan fortfarande misstankar väckas, och det gäller att inte bete sig för nervöst, annars kan de bli fråga om en regelrätt utfrågning så att vakterna är säkra på att Octavianus inte är en bedragare. Beroende på hur klumpigt och suspekt man beter sig inför vakterna, desto hårdare bultar Octavianus hjärta, vilket även känns i handkontrollen, till slut anar vakterna oråd och börjar jaga den smygande ynglingen.
Mellan varje spelsegment förs handlingen vidare med hjälp av mellansekvenser som delvis är förrenderade, delvis utspelar sig direkt i grafikmotorn. Har man spelat Onimusha 3 så får man en liten antydan om hur dessa realtidssekvenser ser ut, då Shadow of Rome använder sig av samma grafikmotor.
Capcom har hämtar inspiration till Shadow of Rome från filmer som Ben Hur, Spartacus, Fall of the Roman Empire och Gladiator. Efter ett par timmas spelande känns det övervägande bra, även om det finns ett par minus här och där. Som historiegalning tillika våldsälskare kan jag inte låta bli att gilla helheten i Shadow of Rome.