Svenska
Gamereactor
recensioner
Shaun Palmer's Pro Snowboarder

Shaun Palmer's Pro Snowboarder

Shaun Palmer intar PS2 med snö till anklarna och det vi först frågar oss givetvis om han kan utmana Tony Hawk.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Activision har alltid varit vänliga mot oss PlayStation freaks. De gav oss Tony Hawk’s Pro Skater serien, som toppat genren länge. Spel med oöverträffad spelkänsla i alla instanser, och medrivande för alla från pojkvaskern till mormor, med en vikt fördelad på gameplay, fart och nya utmaningar hela tiden. Activision prövar nu lyckan på en ny bräda, nämligen snowboard, och denna gång heter huvudrollsinnehavaren Shaun Palmer. Undertecknad är inte bekant med honom, men vi får förmoda att han är för snowboarding vad Tony Hawk är för skateboarding, eller nåt i den stilen.

Där skateboardgenren före Tony Hawk inte riktigt hade något spel som definerade genren, får man säga att snowboardvärlden är lite annorlunda. Här har SSX och SSX Tricky redan funnits, och dessutom segrat som tusan. Därför förväntas det en hel del av snowboardspel, bland annat hög fart, läcker grafik och oanade möjligheter för att interagera med allt från träd till bänkar. Självklart får man också ta hänsyn till att SSX placerar sig i den mer fantasifulla världen, medan Shaun Palmer liksom Tony Hawk på ett annat plan försöker återspegla verklighetens extrema sport. En direkt jämförelse mellan de två vore alltså som att blanda öl och vin, en dålig kombination. Men likväl kan man snegla lite mot konkurrenterna för att dra vissa paralleller.

Vid första färden ner för backen är det igenkännandets glädje som först infinner sig. Det liknar Tony Hawk med snö under brädan, och de olika uppdragen utförs ungefär på samma sätt dessutom. Som snowboarder är du mest ensam på snön, och dina uppgifter går från att samla poäng med flotta trick till att visa upp sig för fotografer och förstöra skyltar, kaffemaskiner och allt möjligt annat. Idéen är inte alls dum, och har bevisligen fungerat förut. Men när jag ville ner för backen hände något mycket underligt, min karaktär rörde sig knappt. Fart är det nämligen inte mycket av i Shaun Palmer. Det hela går mycket långsamt, och här gick man annars och trodde att tyngdkraften hade en eller annan effekt på saker som färdades neråt, men så kan man ju bli klokare för var dag som går.

Efter att ha spenderat en tid på att bli irriterad över Shaun Palmer’s pensionärstempo beslutade jag mig för att det väl egentligen var okej. För detta skulle ju vara realistiskt, och kanske har jag bara fått fel hastighetsuppfattning efter för mycket SSX. I slutändan är det på sätt och vis bara bra om det går långsamt, för då har man väl mer tid på sig att utföra allehanda trick? Men nej, för utöver avsaknaden av fart rör sig Shaun Palmer också som en gångbesvärad gås, rätt oberäkneligt helt enkelt. Detta är självklart ett minus, men ännu en gång talades jag till förnuft av mig själv. För efter att ha förstört ett par skyltar och klarat min första uppgift så var det rätt skoj ändå. Och nu fanns ingen utväg längre, bara fram och neråt.

Men som numera blivit till en vana för den här recensionen måste jag dock påpeka fel här också. En av premisserna för att stå på snowboard är nämligen att det konstant går neråt, annars står man rätt stilla. Här gömmer sig ett litet problem, för där man i Tony Hawk kunde åka runt fritt på banorna och samla poäng, måste man här antingen börja från början eller använda liftar eller snöskotrar för att komma uppåt i backen igen. Dessvärre är det bara så att tiden är så knapp att om man missat något på vägen ned, så lönar det sig nästan inte att åka upp igen, för då går tiden bara ut och allt är förlorat. Självklart kan man inte kräva att utvecklarna ska upphäva tyngdlagen, men i grund och botten kan man fråga sig själv om denna form av sport överhuvudtaget passar för en uppdragsbaserad spelstil. Men det låter vi bli att fråga oss själva, istället får det hänga lite i luften.

Detta är en annons:

Grafiken i spelet hade vart exceptionell om det handlat om en PSone, men det är det ju inte, vilket efterlämnar ett rätt besviket intryck. Det hela är rätt grynigt och aningen likgiltigt, då det bestämt inte handlar om godis för ögat. Men nog är det funktionellt. Ljudsidan är däremot rena festen för anhängare av den hårdare delen av amerikansk rock. Vreda gitarrer och ännu ilsknare vokaler ger den rätta stämningen av tonårsångest, när du ska kanalisera din energi ut i brädan. Shaun Palmer lider av att spelets alla positiva sidor redan setts förut, och de negativa hänger samman med valet av genre. De flesta av dessa detaljer fungerade i skateboardmiljön, men hänger helt enkelt inte samman när de flyttas ut på berget. Och trots att jag tidigare gjorde mig för fin för att jämföra med konkurrenterna, ska det sägas att Shaun Palmer har mycket att lära sig i förhållande till SSX. Kanske ska det i verkligheten inte vara så realistiskt, kanske är det viktigaste i verkligheten att det är kul? Och om det är något Shaun Palmer inte riktigt är, så är det just kul. Ännu en titel har placerat sig på medelmåttighetens stora motorväg.

HQ
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Omfattande, fartfyllt
-
Fult och hackigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content