För den som växte upp på 80-talet var ninjor bland det häftigaste man kunde tänka sig. Följaktligen var Shinobi till Master System närmast obegripligt hett där man på bonusbanor skulle slunga kaststjärnor på anstormande ninjas. Shinobi fortsatte att vara suveränt även under Mega Drive-eran, där i synnerhet Shinobi III: Return of the Ninja Master står sig som en seriös kandidat att vara ett av formatets bästa spel.
Därefter dalade dock allt. Fler Shinobi-spel har släppts, men om du inte minns något av dem - så är det inte så konstigt. Undantaget det småunderhållande Shinobi till Nintendo 3DS från 2011, så har spelen genomgående varit ytterst tveksamma, och de senaste 14 åren har inget släppts. Men... så kom The Game Awards 2023 där Sega gjorde klart att de äntligen skulle börja utforska sitt arkiv. Spel som Crazy Taxi, Golden Axe, Jet Set Radio och många fler skulle äntligen få nytt liv. Efter det har det även avslöjats att Ecco the Dolphin och Virtua Fighter är på väg. Ett annat spel som bekräftades göra comeback var Shinobi.
Joe Musashi är alltså tillbaka för att ninja runt som bara han kan, och det i ett äventyr som känns som en mycket naturlig uppföljare till ovan nämnda Shinobi III: Return of the Ninja Master. Titeln ifråga heter Shinobi: Art of Vengeance och är ett tvådimensionellt actionäventyr med precis den typ av gameplay som en gång gjorde serien så älskad.
Striderna är helt fenomenala.
För utvecklingen står Lizardcube, vilka arbetat med Sega tidigare, och gjorde det hyllade Streets of Rage 4 för några år sedan. Här bygger de vidare på samma koncept, nämligen att bara använda dagens teknik till att addera gameplay och inte för att försöka lägga till nya missanpassade gimmickar som får spelet att kännas som något annat än det i grunden är. Grafiken är handtecknad och för ofta tankarna till välgjord manga medan animationerna verkligen andas animé.
För min egen del tycker jag ofta denna stil kan kännas billig på samma sätt som forna tiders Flash-spel och slentrianmässiga mobiltitlar, men Lizardcube undviker elegant allt sådant genom att leverera så vackra och varierade omgivningar att jag flera gånger stannat upp och bara insupit den ljuvliga designen på allt från träsk till bambuskogar och ultrajapanska städer.
Gillar du Japan, ninjas och bra spel så är detta något för dig.
Även storyn bygger vidare på grunderna från hur det brukade vara. Det är liksom inga krusiduller, utan Hayabusa tränar yngre ninjaförmågor och bor med en fru i de mesta underbara omgivningar man kan tänka sig - när plötsligt ruskprickar dyker upp för att ta över allt, ledda av den onde Lord Ruse och organisationen ENE Corp. De skövlar byn, dödar hans elever och en historia om hämnd tar sin början. Storyn berättas via stillbilder, med röstskådespelare som gör ett bra jobb (jag valde själv att främst lira på japanska), även om herr Musashi själv tyvärr kör Link-varianten och bara grymtar istället för att faktiskt prata.
Efter det kan spelet börja och mängden tutorials hålls på en föredömligt basal nivå för att du ska få veta hur saker fungerar, men få upptäcka hur de bäst används själv. Det dräps onda ninjor, hittas checkpoints och hoppas runt... när jag plötsligt snubblar över ett lysande golv jag inte kan komma igenom. Jag inser att jag helt enkelt lär behöva komma tillbaka hit för att få se vad som gömmer sig därunder, och det går snart upp för mig att det Lizardcube levererar i princip är ett light-metroidvania.
Upplägget för tankarna till metroidvania där vi jagar Lord Ruse och hans anhang genom en rad stora världar fulla av hemligheter.
Det är en nyhet för serien som tidigare varit raka actionäventyr, men passar helt perfekt. Undan för undan låser jag upp fler förmågor, besöker butiker att handla i, hittar hemligheter som utökar butikernas utbud, dräper bossar, antar dolda utmaningar och besöker varierade världar. Upplägget är väldigt smidigt med flera olika världar du väljer från en världskarta, och det dräller sedan av checkpoints som du fritt får hoppa emellan.
Det här gör att det är minimalt med tid du spenderar på backtracking eftersom du helt enkelt väljer vart du vill gå härnäst. Det är ett system som är väldigt respektfullt mot din tid, och på samma sätt gör det inget om du dör eftersom du ett knapptryck senare får starta om i närheten av platsen där du plockade ner skylten. Det finns även platser där du kan ramla mot döden, vilket bara bestraffas med att tappa en viss mängd liv - och får fortsätta där du är istället för att tvinga fram omstarter.
Designen är så utsökt att du ibland kommer stanna upp bara för att få titta en stund.
Sammantaget en perfekt kompromiss mellan forna tiders extremt kompromisslösa upplägg där du hade ett visst antal liv till ditt förfogande och kunde ha oturen att dö direkt, utan att för den sakens skull tulla på gameplay eller göra det lättare. För Shinobi: Art of Vengeance är ett utmanande äventyr. Default-svårighetsgraden är Shinobi, och från den kan du sedan dra ned utmaningen om du så önskar. Men Lizardcube vill uppenbarligen att du ska spela på den svåraste svårighetsgraden.
Ni anar att jag verkligen gillar det här spelet va? Då har jag ännu inte ens nämnt den verkliga stjärnan, nämligen dess gameplay. Att styra runt Joe Musashi är en ren fröjd och han är oerhört responsiv, samt har tillgång till med moderna kontrollupplägg som gör det smidigt att komma åt avsatser högt upp och parkour-springa över enklare hinder. Dessutom greppar han behändigt tag i avsatser, vilket gör det möjligt att häva sig upp och gör att det inte är något katastrof att missa ett hopp lite grann. Striderna är helt fenomenala med smidig känsla som gör att jag hela tiden har full kontroll på det som händer, och det finns flera system för att ta ut massor av fiender på en gång. Dels genom olika varianter av Ninjutsu, men dels även genom att fiender du attackerat till slut får en dödsmärkning, och ett tryck på LB följt av RB gör att du sedan dödar alla märkta i en attack. Ju fler, desto bättre bonus. Ska jag klaga på något så är det möjligen att systemet är lite för knappmörsarvänligt, men det blir aldrig något problem eftersom du så tydligt belönas för att använda de extra möjligheterna som finns.
Spelvärldarna är varierade och genomgående tjusiga.
Även bossarna förtjänar att nämnas och är skapade enligt den gamla skolan. De lär döda dig direkt, men så snart du fattat hur de fungerar, så kommer du kunna besegra dem. Det här fungerar helt fenomenalt och även om det är svårt, kan jag inte annat än beskrivna utmaningen som perfekt. Klarar du spelet finns dessutom ett Boss Rush-läge för dig som vill ha mer av just detta.
Att köra igenom äventyret tar kanske 15 timmar om du kan leva med att inte hitta alla hemligheter, men du kan lägga till fem-tio timmar till om du vill vara säker på att göra rubbet. Själv ville jag göra just detta, och även om jag inte är helt klar ännu, så vill jag spela vidare - något som alltid är ett kvitto på att man haft riktigt roligt.
Det finns två saker till jag vill nämna innan jag avrundar recensionen och sätter mitt betyg, och det första är att musiken är fullständigt fenomenal. Den är ofta rejält medryckande och ibland vankas tydligt Mega Drive-inspirerade toner som omedelbart gör mig på gott humör. Det andra jag vill nämna är att bonusbanorna är tillbaka och dessa är utformade på ett annat sätt och bryter av spelbarheten och återigen för tankarna till svunna tider. Mästerligt!
Episka bonusbanor väntar. Notera demonen som springer i bakgrunden och interagerar med all action.
Så med det sagt satt jag faktiskt bitvis och funderade på om jag skulle ge Shinobi: Art of Vengeance vårt allra högsta betyg. Att det här kostar under 300 kronor kan inte betraktas som annat än ett kap. För pengarna får vi ett riktigt fint metroidvania-doftande äventyr med klockrent gameplay, utsökt design, lagom speltid och förstklassig musik. Om du som jag har en särskild plats i ditt hjärta för ninjas så är det absolut inget att tveka över, det här måste du ha.
