Shinobido: Way of the Ninja

Jag vaknar upp liggande med ansiktet i ett dike, leriga kläder och total minnesförlust. Men det rör sig knappast om ett akut anfall av dagen efter, för jag är klädd i svarta ninjaprylar och har ett rejält ärr tvärs över ansiktet. Jag behöver inte spekulera länge, för en anonym välgörare (och vi vet alla hur lömska anonyma välgörare är) skjuter en pil på mig med ett meddelande. Mitt namn är Crow, eller Karasu för er purister. Tydligen är jag en ninja - överraskning - som förlorat mitt minne - överraskning. För att återfå detta måste jag hitta kristaller där en elak magiker förseglat mina minnen.

Efter denna inledning, när jag hämtat mig från att ligga på golvet och gapskratta åt den urkorkade och stereotypa intrigen, tar Shinobido en lite oväntad vändning. Istället för att följa en linjär sträcka från A hela vägen till N (för vi följer förstås det japanska alfabetet) är Shinobido indelat i en hel massa små uppdrag som du kan välja och vraka mellan. Det finns tre olika krigsherrar, eller två krigsherrar och en krigsdam, som kämpar om makten i trakten. Alla lovar dig att hjälpa till att hitta de mystiska kristallerna, i utbyte mot en del tjänster. Därmed blir det ganska fritt och om du ogillar exempelvis leveransuppdrag kan du helt hoppa över dessa.

Uppdragen är överlag ganska varierade, även om de utspelar sig på ett begränsat antal banor. Det kan röra sig om att besegra ett visst antal fiender, att samla på sig olika prylar, att hitta något särskilt föremål, att avrätta en person eller helt enkelt bara att utforska ett område inför kommande uppdrag. Oavsett om du lyckas eller blir pinsamt nerhuggen eller lyckas falla utför ett stup återvänder du alltid till din skogskoja och spelet går vidare, om än med lite beska kommentarer från din arbetsgivare. Så det gäller att koncentrera sig och inte missa viktiga uppdrag.

Det är kul att styra Crow. Till skillnad från Conan-inspirerade Ryu Hayabusa som hackar sig fram genom alla han möter är Crow en riktig ninja som helst springer över tak och klättrar längs fasader. Med en billig och bra änterhake kan man svinga sig mellan tak och ta sig högre upp. Det är ofta riktigt tillfredsställande att smyga längs kanten ovanför en intet ont anande vakt och sedan dyka ner med ett fatalt hugg. Men tyvärr lider Shinobido av samma problem som de flesta spelen i genren. Det är helt enkelt för svårt att få en uppfattning om omgivningarna. Kameran är lite seg i vändningarna och lite för ofta innebär ett snedhopp att man faller och har ihjäl sig.

En viktig sak att påpeka för alla hugade ninja-entusiaster är att Shinobido är fult. Rejält fult. I mörkret där man oftast befinner sig ser det bara medelmåttigt ut, med kort sikt, fula texturer och allmänt ryckig animation. När man däremot får springa ut i en trädgård i fullt solljus är spelet rent hysteriskt fult, typ tidig 32-bitars-3D. Ljudmässigt är det också rätt medelmåttigt med intetsägande japanska röster och en del störande skrik som skär i högtalarna.

Just trädgården bjuder på en del intressanta idéer. Ibland invaderas ditt hem ute i skogen av barbarer eller annat pack som försöker knycka dina prylar. Då är det bra om du har preparerat trädgården med dödliga fällor och lämpliga utkikspunkter. Därifrån kan du sedan övervaka och gå till motattack. Det finns också en komplett baneditor med liknande funktioner. Dock är det lite avskräckande att spelet varnar för att det kan ta flera minuter att ladda mer komplicerade banor du har skapat.

Utvecklarna Acquire låg bakom de första två Tenchu-spelen och har senare gjort Way of the Samurai och dess uppföljare. Det märks verkligen. Många av rörelserna från Tenchu finns med här, och upplägget med konkurrerande lordar att göra uppdrag åt känns igen från Way of the Samurai. Att spelet rent tekniskt är en katastrof är också vardag för ett Acquire-spel. Men samtidigt har det ganska mycket ninjakänsla och det är oftast kul att flyga runt som en mordisk kråka mellan taken medan hysteriska geishor och låtsassamurajer skriker på gatorna nedanför. Om du kan bortse från de tekniska bristerna och engagera dig i Crows äventyr håller spelet länge. Grafiken spelar mindre roll för mig, men kameran har haft ihjäl mig lite för många gånger för att jag ska vara riktigt nöjd. Så det blir bara en svag sexa för ett annars ganska ambitiöst äventyr.