Shotgun Cop Man

För ungefär sex år sedan blev jag helt trollbunden av ett tokigt men enkelt roligt indie-actionspel som hette My Friend Pedro. Denna förtjusande idé tog alla de flytande och kaotiska strider som filmer som John Wick gjort oerhört populära och levererade dem sedan på ett sido-, blodigt och våldsamt sätt, perfekt för fans av Hotline Miami och liknande upplevelser. Än idag är My Friend Pedro ett av mina favoritindie-spel, vilket är anledningen till att jag inte behövde mer övertygelse när Deadtoast Entertainment tillkännagav att de hade ett nytt spel på gång.

Det här spelet heter Shotgun Cop Man, och det är ett spel med ett bokstavligt namn, med en liknande upplägg och stil som My Friend Pedro. Du spelar återigen som en beväpnad och rakryggad huvudperson som har i uppgift att skjuta igenom fiendens styrkor och utmanande nivåer för att nå ett slutmål, förutom att istället för att begå våldsamma grymheter på uppdrag av en kännande banan, har du nu ett mycket tydligare moraliskt mål; att hitta och arrestera Satan genom att våga dig djupare och djupare ner i helvetet. Japp, det här spelet handlar om en polis som beger sig in i underjorden för att hitta och gripa den Onde, och det är verkligen allt som finns att veta om det här spelet ur en narrativ struktur. Till och med Steam-sidan är brutalt ärlig om den här strömlinjeformade handlingen, där vi blir tillsagda att helt enkelt "dra till helvetet, arrestera Satan". Faktum är att - och detta är en av mina favoritdelar av Shotgun Cop Man - det finns i princip ingen dialog heller, förutom när du slutför en av de nio huvudnivåerna och avancerar längre in i helvetet för att kort stöta på Satan och hjälten skriker någon form av mumligt hot och Satan svarar helt enkelt varje gång med "Dra åt helvete, Shotgun Cop Man" medan han viftar med långfingret mot spelaren. Jag skulle kunna sluta här och det här skulle vara i stort sett allt du behöver veta om Shotgun Cop Man ur ett berättelseperspektiv.

Men i alla fall, spelupplägget: Det är här Victor Ågren återigen visar vad han går för. Shotgun Cop Man är i grunden väldigt simpelt och det går inte att förneka det. Det finns nio kapitel att slutföra, som vart och ett har cirka 17 nivåer att övervinna, med nivåer som tar mellan 30 sekunder och två minuter att klara. Under varje nivå är huvudmålet att nå en slutmarkör, undvika faror, lösa mindre pussel och besegra fiender längs vägen. Haken är att spelupplägget är väldigt snabbt och vanligtvis ganska krävande, vilket innebär att det finns ytterligare mål för att klara varje nivå inom en tidsgräns, döda alla fiender längs vägen, göra det utan att ta någon skada, och till och med klara alla tre samtidigt för att nivån ska anses vara riktigt avklarad. Det kan verka rudimentärt, och på många sätt är det det, men det är också mycket mer utmanande att slutföra än vad som först möter ögat och det är så det här spelet vaknar till liv och når nya höjder. Drivkraften att bli bättre och att bemästra mekaniken är det som gör att det här spelet förblir så spännande och engagerande rakt igenom. För att hålla saker fräscha försöker Dead Toast ständigt utrusta spelaren med nya vapen.

Du har alltid ditt pålitliga hagelgevär till hands, eftersom rörelsemekaniken kretsar kring att använda dina vapen som ett sätt att generera lyftkraft, dvs. genom att avfyra hagelgeväret mot golvet för att fungera som ett pseudohopp. Det andra vapnet är det som kan bytas ut, och detta ger tillgång till kulsprutor, minivapen, prickskyttegevär och otaliga andra sätt att spränga fiender och omgivningen i bitar. Vapnen släpps och dyker upp slumpmässigt, vilket innebär att du kan gå för en längre period med bara ditt pålitliga hagelgevär och baspistol, eller kan vara utrustad med de bästa verktygen för flera nivåer åt gången. Du bör vara i den senare skorna eftersom variationen av fiendetyper ökar allt eftersom spelet fortskrider, liksom fällorna och problemen du måste undvika, vilket förvandlar det som en gång var en mycket grundläggande och rudimentär spelstruktur till nästan ett kaosfest i form av ett kulhelvete där dina stressnivåer når rekordnivåer medan du försöker undvika alla former av skada.

Detta är mestadels en plattformsutmaning som spelarna måste övervinna, med sidonivåer fyllda med fällor och miljöfaror, men det finns tillfällen då bosstrider smyger sig in i ekvationen. Var och en av de nio kärnkapitlen har två bossituationer, en där du är fångad med tiotals fiender och faror, och en annan där du faktiskt möter en kraftfull ny fiende med nya attacker och förmågor. Båda är tuffa och stressiga och snabba, men också några av höjdpunkterna i Shotgun Cop Man. De tenderar också att återspegla hastigheten på de vanliga nivåerna eftersom du vanligtvis kan spränga igenom dessa på ett par minuter i bästa fall, vilket bidrar till ett spel som kan slutföras på några timmar (kanske dubbelt så mycket för de som fullföljer spelet och letar efter den svårfångade 100%). Den enda stora avvikelsen i detta är Satan själv, eftersom detta är en mycket mer krävande bossstrid som kan ta 10+ minuter att övervinna om du inte är perfekt rakt igenom. Victor Ågren är en utvecklare som vet hur man gör enkla saker väldigt, väldigt bra. Shotgun Cop Man är, precis som My Friend Pedro, ett underhållande action/plattformsspel som inte kräver mycket av din tid och ändå känns enkelt omspelbart och roligt. Det dunkande metal-soundtracket och den enkla grafiken fungerar fantastiskt till spelets fördel (även om kulhelvetet ibland är lite för mycket att följa, men när är det inte fallet för bullet hell-spel?), och sättet som det ständigt lyckas bygga och introducera nya system, fällor, fiender och vapen gör att du aldrig blir uttråkad eller trött på formeln. Detta är ytterligare ett fantastiskt indie-actionspel från en utvecklare som jag verkligen önskar att vi kunde se spel från oftare än en gång vart femte till sjätte år