Ibland spelar man spel som man känner att man skulle vilja vara en del av. Spel som man lever sig in i och kan fantisera om äventyren man skulle kunna uppleva om det var en liten Joel som sprang runt och betedde sig illa och bar sig åt. Side Effects är inte ett av dem - långt ifrån. Jag har svårt att tänka på spel som lockar mindre än det här, faktiskt. Tanken på att sitta fastspänd vid ett bord och vara tvungen att svälja piller efter piller tills man stupar är liksom inget drömscenario.
Det är premissen i Side Effects. Du är en försöksperson som ska spela rysk roulette med potentiellt dödlig farmaka. Buckshot Roulette gjorde succé och blev viralt när det släpptes för nästan två år sedan, och Side Effects har snott upplägget därifrån - plockat bort vapen-aspekten och applicerat en läkarordinerad dos medicin istället. Det är dock inte bara att svälja och se glad ut som gäller. Nej, en uppsjö av verktyg och instrument gör att du kan överleva en runda till - eller straffa en motståndare istället.
Du får veta hur många av tabletterna som drar av ett liv innan de släpps ner på bordet.
Inledningsvis är det - i sammanhanget - ganska harmlöst, där två av sex piller får dig att tappa ett av dina fyra liv. Innan rundan drar igång väljer du två verktyg som du kan använda till din fördel. Vi har hammaren som du kan banka sönder piller med, mintpastillen som du slänger i dig för att hoppa över turen, och medicintestaren som är otroligt användbar eftersom den avslöjar om pillret du valt är bra eller dåligt. Det finns ett helt gäng till, som låter dig stjäla grejer från andra spelare eller tvinga i dem ett specifikt piller. Eftersom spelet är ganska... grafiskt, bjuder det också på bisarra inslag - som bortplockade ögon och utdragna tänder. Och det är kanske inte det bästa valet av spel om du skulle råka vara spruträdd.
Side Effects går att spela solo, mot vänner eller mot slumpmässiga motståndare som också är i desperat behov av lite medikament. Det här ska absolut spelas mot andra - då är det som bäst. Att tvinga ner ett piller du vet leder till en ond bråd död i halsen på en AI-motståndare slår inte riktigt lika högt som att fördärva humöret hos en god (före detta?) vän och se deras ansikte förvridas i ren panik. Multiplayer-läget tar upp till fyra spelare, och matcherna är ganska långa - men allteftersom rundorna tickar iväg blir pillerutbudet både större och rejält mycket dödligare.
Det gäller att hålla koll på vilka piller dina motståndare har kastat i sig, vilka du har mumsat upp själv och vilka som är kvar på bordet. Gör man det finns goda chanser att överleva - men ibland måste man chansa, och oddsen är sällan snälla. Det är ett upplägg som är både roligt och smart, trots att det i grunden är väldigt enkelt. Men det finns några grejer jag velat se som hade lyft Side Effects ännu högre.
Analysera tabletten och se om den är till din fördel eller inte.
Det är lite tråkigt att alla försökskaniner ser likadana ut initialt. Designen sitter, det gör den - rakade skallar, stirriga ögon, breda käftar och total avsaknad av näsa. Side Effects ser kul ut och utvecklarna (hirohun, Mr.Pootsley, Jaybooty, Lofar42) nailar verkligen estetiken, men det hade inte skadat med lite modifiering av sin egen patient. Det hade gjort matcherna mer levande och brutit mindre på immersionen. Efter några rundor piller-roulette får alla olika utseenden ändå, tack vare biverkningarna från tabletterna man häver i sig. Mot slutet ser ingen ut att må särskilt bra - det är som en makeover-session på ett mentalsjukhus där egentligen ingen vinner.
Tekniskt, grafiskt och visuellt är det inget mästerverk. Side Effects åstadkommer vad det siktar på, främst tack vare de estetiska valen. Det vinner inga priser för bästa grafik, men det funkar. Musiken sticker inte ut heller - det handlar mer om ambiens och stämning. Maskiner som rasslar och gnisslar, kranium som slår frontalloben i bordet och piller som studsar mot spelytan. Tillsammans med den dova, anonyma musiken i bakgrunden höjs stämningen rejält. Vi snackar inte god stämning här, som du fattar - mer som den där stämningen man ofta drabbas av när man sitter i väntrummet på vårdcentralen och folk hostar, nyser och suckar runt omkring dig.
En otroligt rafflande multiplayer-runda avslutades med att jag var den enda som överlevde. Mycket nöjd Joel längst till vänster.
Jag gillar Side Effects. Det är skoj att låsa upp nya verktyg, kul att sabba för motståndare och ännu roligare att vinna en match. Men det är inget jag kommer att återvända till dagligen - på sin höjd månadsvis, för att kolla om de lagt till nytt innehåll. Det här är ett spel som bäddar perfekt för en eller ett par vanvettigt roliga spelkvällar med vänner - men mer än så får du troligen inte ut av det. Med det sagt kostar det inte mer än en 50-lapp, och det är det verkligen värt.