Svenska
Gamereactor
recensioner
Silent Hill Origins

Silent Hill Origins

Vi har väntat länge på att få återvända till den dimmiga, öde staden där ondskan vakar runt varje hörn, nu är Silent Hill äntligen tillbaka, men har Climax lyckats axla ansvaret från Team Silent?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Korrupt, förvridet kött, renodlad ondska, brinnande barn, vassa träpåkar, brödrost, makabra pussel, rost, smuts och ångestframkallande musik. Det mesta är som vanligt när jag äntligen får återvända till Silent Hill efter år av längtan. I staden som helvetet svalde har ganska lite förändrats. När jag återigen tar mina första nervösa kliv i Silent Hill känner jag igen mig omedelbart. Visst må det se lite annorlunda, men de tunga melodierna, det stilla lugnet och den välbekanta dimman får det att pirra och rysa i hela kroppen på mig.

De första minutrarna av spelet placerar oss i rollen som Travis, en långtradarchaffis som passerar genom Silent Hill. I ett avslappnat ögonblick dyker något upp på vägen. En panikinbromsning snenare och Travis upptäcker att allt inte står rätt till. Underliga varelser dyker upp i hans backspeglar, men när han vänder sig om finns det inget där. Dock ser han en ung flicka försvinna in i dimmam, och nyfikenheten får honom att följa efter henne för att försöka lista ut vad som händer. Helt plötsligt anländer han till ett brinnande hus, där inne finner han en ung flicka, bränd till oigenkännlighet. Barnet visar sig vara Alessa Gillespie och Travis vävs snart in i bakgrundshistorien om den fördömda staden, och hans egna förflutna.

Precis som innan kommer man att få resa mellan två olika världar. Dels vår förhållandevis vanliga värld där staden i sin spöklika prakt varvar hiskeliga monster med normala miljöer vi kan relatera till. Den mörka världen tar man sig till genom att röra vid speglar, och här förbyts verkligheten mot något mycket värre. Mörkervärlden är hårt präglad av den i filmen som kom förra året, med mer metall och klankande, knarrande stålkonstuktioner än tidigare. Under spelet kommer man att få mer kött på benen av vad som har hänt i Silent Hill, varför Travis påverkas som han gör av staden och bland annat kommer en viss bekant kille med en pyramid på huvudet att göra ett gästspel.

Resten är till största delen en välskriven och snyggt utförd historia om personliga demoner, hat, vansinne och mental sjukdom. Min tillit till att Climax skulle kunna utveckla ett bra Silent Hill-spel var tyvärr inte speciellt hög. Personligen trodde jag att det skulle sluta i tårar och kompost-stank. Till en början är jag väldigt imponerad över att Climax har lyckats skapa ett kompetent Silent Hill-spel istället för Team Silent. Men såväl tekniken, som handlingen är väl utförda, och håller god Silent Hill-klass, något som dock inte gäller alla detaljer för spelet. Efter ungefär en timma förbyts mitt första positiva intryck mot ren frustration, anledningen är de horribla striderna.

Detta är en annons:

Climax har valt ett system där vapnen har begränsad livslängd. Om man hamrar ihjäl tillräckligt många sjuksystrar med en slägga, kommer den snart att gå i småflisor. Man får då förlita sig på sina händer och de övriga vapen som ligger strösslade runt i spelet. Detta är ett dåligt och tråkigt system som emellanåt har fått mig att överväga att slå sönder min PSP mot mitt högra knä. Även om det finns massor med vapen känner jag att det gamla upplägget var långt mycket bättre. Ofta får man utforska skrymslen och gömmor för att försöka finna ett vapen, och emellanåt kan man känna att man inte vill använda sina funna vapen, då man inte vet om det kan komma en svårare fiende längre fram, som kräver hårdare vapen är Travis händer. Än värre blir det när man kommer utomhus.

Här är fienderna riktigt på hugget, om man närmar sig en fiende kommer denne att sätta efter Travis, och då har man två val, fly eller fäkta. Till en början är fienderna inte speciellt tuffa, och efter ett par välplacerade knytnävar kommer de slemmiga köttsäckarna att trilla till marken där de måste trampas ihjäl. Lite som vi är vana vid. Problemet är att utomhusområdena kryllar av dessa svinfiender, och om man vill ha en hyfsad mängd energidryck och vapenarsenal bör man ränna runt och söka i samtliga skrymslen. Detta leder till att man får slåss nästan konstant, och efter ett par minuters dödtid ploppar en ihjälslagen fiende fram igen. Det är detta som är det värsta, att monster dyker upp efter att man har dödat dem. Skulle man träffa på två på en gång gäller det verkligen att lägga benen på ryggen om man inte ska behöva ladda om sin senaste sparfil. Detta gör utomhussegmenterna smärtsamt tråkiga och frustrerande.

Det är faktiskt synd och skam att ett spel som tekniskmässigt bitvis briljerar och som bjuder på en intressant handling faktiskt lider så svårt av att stridssystemet faktiskt stundtals ödelägger all spelglädje. För det ska sägas att i övrigt är Silent Hill Origins ett överraskande välgjort spel.

Bra handling, mycket bra teknik och den välbekanta krypande, rysliga stämningen är konstant och mycket välgjord. Akira Yamaokas underbara musik får vi ta del av även denna gång, och bidrar till att göra spelet känns som det ska göra. Silent Hill Origins är ett bra Silent Hill-spel med ett hopplöst stridssystem, vilket är synd och skam. Bortser man från de dåliga striderna har man faktiskt ett bra Silent Hill-spel att se fram emot.

Detta är en annons:
Silent Hill OriginsSilent Hill OriginsSilent Hill OriginsSilent Hill Origins
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Snyggt, läskigt, hyfsad handling, bra ljudeffekter och musik
-
Hopplöst urusla strider, värdelöst vapensystem
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version: PSP, PAL ...så började det. En vacker, sjöbelägen stad, en liten flicka, hennes mor, en doktor och en ensam lastbilschaffis med... 6/10
  • the_svart
    Grafik 10 +Snyggaste PSP-spelet jag sett, briljanta ljuseffekter -Enformiga mijöer Ljud: 8 +Stämningsfullt, grym musik, helt okej skådisar -Lite... 8/10
  • viekk
    Att använda talesättet "döm inte hunden efter håren" vore kanske brukligt här, då spelet i fråga faktiskt inte gav mig yrsel,... 8/10

Relaterade texter

Silent Hill OriginsScore

Silent Hill Origins

RECENSION. Skrivet av Jesper Karlsson

Silent Hill är äntligen tillbaka, men har nya utvecklarna Climax lyckats axla ansvaret från Team Silent?



Loading next content