Singstar

Kan någon stava till försening? Singstar var ett av spelen som skulle finnas ute från start till Playstation 3 och från början definiera hela konsolupplevelsen. Så blev det inte och maskinen fick harva på nästan ett år innan vad som är Sonys största europeiska sensation genom tiderna blev verklighet.

Som Paulina Bozek, seriens producent, berättar i vår intervju, var det främst en massa infrastruktur som saknades. Det och besväret att fixa rättigheter till höger och vänster är väl orsaken till att spelet vid premiären "bara" innehåller trettio låtar och att ytterligare fyrtioen finns för nerladdning. Men nu när det är klart finns en grundstomme för en fantastisk community.

Singstore är boten mot all tristess. Själv tycker jag inte att grundutbudet på den här skivan är särskilt hett, men med mer än dubbelt så många låtar tillgängliga är det bara att välja och vraka. Med hjälp av smidiga sorteringsfunktioner hittar man lätt det man söker efter och kan provlyssna på varenda låt. 15 kronor kostar låtarna, och Singstore skickar ut dig i den vanliga Playstation-affären för att betala och sköta eventuella laddningar av plånboken.

Några klick senare så har ditt musikutbud utökats. Mycket smidigt, och att man kan provlyssna på allt är en klart bättre lösning än vad Guitar Hero har och Rock Band kommer att ha. Det enda frågetecknet är väl hur ofta Singstore kommer att uppdateras, men redan senare i månaden kommer det mer. Nu kanske det bara är en stark premiär, men om Sony kan upprätthålla 40-60 låtar i månaden eller ens hälften kommer det här att bli den ultimata karaokemaskinen.

Själva sjungandet går till precis som förut, och tillhör du de sju människorna i Sverige som inte tagit en vända Singstar så får du fråga någon av övriga nio miljoner, för det tänker jag inte berätta. Jag kan bara påpeka att det känns betydligt mer motiverat att spara sina highscores och pyssla med spelarbilder nu, när alltihop ligger i en gemensam datafil med plats för tjugo spelare och varenda låt du någonsin testat.

Den stora skillnaden kommer efter låten. Då kan du dels lyssna på ditt musikaliska bidrag, men också kolla in någon av alla de bilderna som din kamera har tagit. Jo, Singstar stöder förstås både Eyetoy och nya Playstation Eye, och jag skulle nog gå så långt att säga att det är ett krav att ha någon av dem. Bildtagningen sker automatiskt med jämna mellanrum och lyckas du se mänsklig åt på någon av bilderna är det bara att spara ner dem i ditt arkiv för framtida bruk eller utpressningssyfte. Ännu roligare kan det bli med de inspelade filmklippen från särskilt besvärliga partier, även om de här klippen ofta är konstigt tajmade.

Så, en helkväll senare, alla är hesa och hundratals förnedrande bilder är tagna. Då går man online och postar upp sina bilder och filmsnuttar i ett stort Youtube-liknande community för att dömas och bedömas av andra spelare, eller se hur ens kompisar klarat de där hysteriskt ljusa tonerna i I Don't Feel Like Dancing. Potentialen här är enorm, och även om jag förstås inte kan uttala mig med säkerhet förrän efter något år kan jag tänka mig att Singstar blir nästa stora sak. Bara en så enkel grej som att man kan skriva in sin favoritartist och låt innebär att det går att söka runt tills man hittar en själsfrände.

Singstar är polerat och genomtänkt in i minsta detalj, där man till och med kan ändra bakgrundsbilden och bakgrundsmusiken i menyerna till något mindre gräsligt än den standardröda. Att man kan använda sina gamla mikrofoner och kameror innebär att det inte är någon större startavgift för att komma igång, och låtpriset visade sig vara fullt humant. Lite synd är det att, som vanligt, tonmässig precision har offrats för en enklare, renare design, men Singstar är och förblir det bästa karaokespelet. Och nu kan du skämma ut dig internationellt. Hur perfekt är inte det?