Skies of Arcadia Legends

Det dröjde lång tid innan Dreamcasten fick några riktigt bra rollspel, men våren 2001 smällde det till ordentligt med både Grandia 2 och Skies of Arcadia släpptes här i Europa. Det senare spelet såg först dagens ljus som Project Ares och då stora delar av teamet bakom Phantasy Star-spelen fanns hos utvecklaren Overworks trodde många att det femte Phantasy Star-spelet var på gång. Nu blev det inte alls så utan Skies of Arcadia (Eternal Arcadia i Japan) kom att fokusera kring luftpiraten Vyses äventyr i ett vidsträckt molnlandskap. Dock känner säkert de flesta som spelat ett Phantasy Star-spel igen tonen, humorn och karaktärsdrag i spelet.

Den unge luftpiraten Vyse lever tillsammans med sin familj på Pirate Island. Pappa Dyne är kapten för ett gäng blåa luftpirater och de ägnar sig åt att råna de som är rika och beväpnade och speciellt skepp från Valua imperiet. Vyse bästa kompis heter Aika, som med sina knallorangea flätor ser ut som Pippi Långstrump, och tillsammans drömmer de om att upptäcka hela den vidsträckta värld som kallas Arcadia. Arcadia är ett antal öar och kontinenter som flyter bland molnen under sex månar. Månarna har en stor del i äventyret och dessa har olika attribut som påverkar vapen och magi, dessutom har de sex månarna präglat kontinenterna på olika sätt. Under en räd mot en Valuaskepp räddar Vyse och Aika en mystiskt flicka som heter Fina. Det blir upptakten på ett äventyr som för gänget runt hela Arcadia för att söka förhindra Valuas planer att regera världen. Handlingen är visserligen oerhört traditionell, men den är väl berättad och det blir inte ointressant trots att man spelar en pojke som blir man och räddar världen för femtioelfte gången.

Skies of Arcadia Legends är ett mycket traditionellt japanskt rollspel. Allt från strider och handling, samt de fantasifulla och uppenbara lånen litteratur och historia. Striderna är slumpmässiga och turbaserade. Mycket kretsar kring spirit points, som avgör vilka specialattacker och magier som gruppen kan utföra under en runda. Tyvärr erbjuder systemet inte så mycket variation och efter ett tag går det mesta på rutin. Vyse använder Cutlass Fury om någon starkare fiende finns på skärmen och är det många svaga fiender så är Aikas Lambda Burst lämplig.

Skies of Arcadia innehåller mycket. Förutom den vanliga stridsmotorn finns det även skeppsstrider då Vyse och kompani bemannar kanonerna. Du kan bestycka ditt fartyg med olika torpeder och kanoner eller andra förbättringar samt även anlita olika besättningsmän under spelets senare hälft. Skeppsstriderna är även dem turbaserade och under varje omgång kan en i gruppen utföra en viss uppgift som att avfyra kanonen, göra en undanmanöver, använda magi eller liknande. Vid sidan av huvudäventyr finns det även över 100 upptäckter att göra. Ett trevligt komplement som gör att spelet känns mer ickelinjärt. Nytt i Gamecubeversionen är också möjligheten att besegra svarta pirater som finns på en lista med efterlysta. Men en skicklig kvinnlig prisjägare är också ute efter piraterna. Ett annat tillägg är jakten på månfiskar, som du ska ge till en liten flickas fågel. Fågeln äter upp fisken och spottar ut sig trevliga saker. Annars har VMU-minispelet Pinta’s Quest av naturliga skäl försvunnit.

Skies of Arcadia bjuder på ett passande och välljudande soundtrack. Stridsmusiken kan bli lite tjatig när det är som mest fajter samtidigt som man febrilt försöker hitta fram till något nytt ställe på kartan. Stridsfrekvens må vara något nedtonad sedan DC-versionen, men ibland känns det ändå påfrestande.

Balansen i Skies of Arcadia Legends är uppbyggd kring att du låser upp en kontinent i taget. Fienderna anpassas inte efter din styrka så om du levlar för mycket försvinner utmaningen all världens väg. Tyvärr råkade jag irra omkring lite väl mycket mellan 15-20 timmar in i spelet och därmed blev jag löjligt stark de nästkommande bossfajterna. Jag rekommenderar därför att du inte medvetet försöker levla under spelets gång, utan istället åker ganska rakt. Utforska gärna, men behåll ändå fokus på var du ska.

Grafiken i Skies of Arcadia Legends är tyvärr inte putsad till Gamecubeversionen. Åtminstone inte så mycket att det stör. Dreamcastspelet var långt ifrån fult, även om det inte var lika snyggt som Grandia 2, men till Gamecube hade jag förväntat mig betydligt mer. Jag stör mig på de stora och fula händerna och fötterna i spelet. Nu måste det ju finnas tillräckligt med hårdvarukraft för att stoppa in några extra polygoner för att forma mänskliga former. Men icke. De lång upplösta polygonerna som oroväckande ofta zoomas in under mellansekvenser är heller ingen fröjd för öga och själ. Men de Gamecubeägare som längtat efter ett riktigt rejält japanskt rollspel ska inte låta sig nedslås av detta. Ty Skies of Arcadia Legends är ett alldeles ypperligt rollspel och de små tilläggen höjer spelupplevelsen en aning.