Skullgirls

Skullgirls är ett spel som jag bara sporadiskt har haft någon koll på under utvecklingen. Jag vet att det är ett indie-team som ligger bakom och att man bara får slåss med damer. Djupare än så har jag inte satt mig in i denna tecknade knogmackefest. När jag började spela Skullgirls gick jag in i menyn för att lära mig spelsystemet. Ännu ett fighting-spel i mängden tänkte jag och började beta av lektionerna en och en. Så var det ju, till en början.

När man börjar ta del av lektionerna blir man instruerad som om man inte kan något om fighting-spel överhuvudtaget. Man får lära sig hur man rör sig, blockar och attackerar. Snart ökar utmaningen och man får ta del av svårare och svårare delmoment. Jag blir lite morsk och känner mig mogen att ta mig an det mesta. Fel. Helt sjukt, sinnesstört fel.

När jag ger mig i kast med storyläget får jag genomlida en ganska tråkig introsekvens som ger lite bakgrundhistoria till vad det är som händer. I den första matchen får jag dock svart på vitt att i Skullgirls värld är jag ingenting, inte ens smuts, inte ens två nävar grus. Jag blir fullkomligt genomägd på fler sätt än jag trodde var möjligt. Sinnessjukt tänkte jag och prövade igen, ett misstag kan ju lätt hända trots allt. Fel. Jag blev om möjligt ännu mer söndermosad av min motståndare.

Tjejen med armar på hatten förvandlar sin motståndare till en mjuk, brun sörja. Inget som 'r konstigt alls i Skullgirls.

Tio försök till och det stod snart klart att Skullgirls är ett spel som kräver en hel del av spelaren. Att som kliva in som halv-casual-lirare och tro att man ska kunna åstakomma något kvalitativt i Skullgirls är naivt. Istället kommer du behöva slita för varje framgång mot spelets AI. När jag har spelat online har jag upptäckt ungefär samma sak, då Skullgirls kräver en hel del när du spelar offline, krävs även en hel del när du tar dig online.

Spelsystemet går ut på att du spelar med 1-3 karaktärer. Om du väljer att ha tre tjejer i ditt lag kommer du få ett balanserat lag, om du väljer färre kommer dina kämpar eller kämpe att bli kraftfullare, det är med andra ord helt realistiskt att en karaktär kan puckla sönder och samman tre stycken i en och samma match, det jämnar helt enkelt ut sig. Som sig bör kan de karaktärer som inte deltar i matchen taggas in för snabba assist-attacker och du kan när som helst byta in en annan karaktär än den du har för ögonblicket.

Inom fighting-genren råder just nu en designmentalitet att ju fler kämpar ett spel innehåller, desto bättre. Jag är själv lite inne på samma tanke då jag konstant finner mig själv tänka att ungefär 40 karaktärer i Marvel vs Capcom 3 är alldeles för lite. Detta då jag helst av allt vill ha cirka 200 att tillgå för att tillfredställa min smak. Så har inte Autumn Games tänkt, istället vill se ha färre karaktärer och bättre variation. I Skullgirls finns åtta karaktärer och ska man vara helt ärlig, behövs det inte fler än så.

Ett ovanligt lugnt ögonblick i Skullgirls, det brukar gå väldigt hektiskt till och attacker och kämpar brukar täcka skärmen mest hela tiden.

Variation finns det gott om och varje karaktär har gott om egenheter, ett eget djup och de taktiska möjligheterna är många. Karaktärsutbudet består av tecknade, mestadels bystiga, tjejer med en vitt varierande design. En karaktär ser mest ut som Olive Oil från de tecknade filmerna med Popeye medan ett par ser ut att vara som hämtade ur valfritt Blaz Blue eller Guilty Gear-spel. Det finns även de med lite mer normal design, men det finns alltid något som överraskar bakom kulisserna.

Ska sanningen fram är det inte sällan som jag känner att jag spelar just Guilty Gear, fast betydligt svårare. Det finns inte flera A4-sidor med attacker att memorera utan varje karaktär har istället ett mindre antal specialattacker att tillgå, men de är desto bättre avvägda. Det är lite det jag känner hela tiden när jag spelar Skullgirls. Massor av tanke och smarta designval har präglat utvecklingen, Skullgirlds är ett gediget spel med stort djup och god variation.

Snyggt ritad grafik, hyfsat ljud och bra nätkod får man dessutom. Ska jag klaga på något är det väl avsaknaden av en lista över allt attacker inne i spelet, den måste man ladda ned på Skullgirls hemsida. Det är faktiskt första gången sedan Street Fighter II jag inte sett detta inbyggt. Sedan är det lite väl svårt till en början, det kräver att man är motiverad och vill lägg ner en del tid på att bli bra i Skullgirls. Men för den som gör det är detta ett utmärkt fightingspel att gräva ned sig i.