Svenska
Gamereactor
recensioner
Sky: Children of the Light

Sky

Studion bakom Flower och Journey är tillbaka med ännu en drömlik, mystisk spelupplevelse proppad av känslor och karaktär...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag grät inte när jag spelade Journey (PS3) men det var verkligen inte långt ifrån. Jag fick liksom pressa mig för att inte en tår (eller två) skulle läcka ut ur mitt ljusgrå gubbanlete. That Game Companys magiska äventyr om den där lilla poncho-täckta krumiluren som svävade omkring i en drömsk ökenvärld fylld till brädden av magiska spelögonblick och finurligt designade moment - står sig som ett av mina favoritupplevelser, någonsin.

När studion utannonserade under ett Apple-event att deras kommande titel var något av en andlig uppföljare, en fortsättning, på konceptet som gjorde Journey till den minst sagt förtrollande resa som det faktiskt var - slog såklart min hype-mätare i taket. Jag har sedan oktober 2017 väntat ihärdigt och ivrigt på Iphone-exklusiva Sky och efter att ha legat i sängen och avnjutit hela äventyret under gårdagskvällen är jag som du förstår beredd att kalla det för mitt absoluta favoritspel till Apples ultrapopulära plattform.

Sky: Children of the Light
Designen i det hä spelet är något av det bästa jag sett i hela mitt liv, oavsett genre eller plattform.

För Sky är magiskt. Ett äventyr som är lika svårdefinierat som det är svårbegripligt. Och då menar jag inte rent mekaniskt (den biten är lika unik som logisk) utan när det kommer till That Game Companys nästan olustiga förmåga att väcka känslor hos mig, med extremt små medel. Sky inleds en smula trevande. Ganska fult är det också, under den första kvarten. Jag styr en sotsvart liten skuggfigur som travande letar sig fram längs en sandstrand upp till en enorm grottport. Musiken består av en falsk flöjt och spelkontrollen känns mest märklig. Till skillnad från 99,9% av alla andra tredjepersonstitlar med touch-mekanik styr jag inte min figur i Sky med båda mina tummar, nej. Här hjälper man sin avatar att avancera genom de drömska banorna genom att swipa framåt i bild med ett finger. Vill man kika åt ett annat håll än rätt fram, vända på sig eller byta riktning gäller det att plocka fram ett finger till och smeka skärmen med dubbla fingertoppar. Det tog en stund för mig att vänja mig vid hur annorlunda detta upplägg kändes men efter att ha spelat igenom hela Sky begriper jag i högsta grad varför That Game Company valde denna modell.

Detta är en annons:
Sky: Children of the Light
Att bära med sig ljuset och att dela med sig av ljusets kraft är själva grundkärnan i Sky.

Det tar som sagt cirka en kvart för den svarta skuggfiguren att frigöra en fängslad stengud med enorma bumlingar till ögonbryn och på kuppen tjäna ihop till sin första uppgradering. Likt en larv som steg-för-steg förvandlas till en vacker fjäril växer huvudpersonen i Sky fram under äventyrets gång och för varje uppgradering som sker ges spelaren nya förmågor att nyttja. Huvudmålet är att nå ett kungarika som ligger högt ovan molnen och resa dit är lika ombytligt som mystiskt spännande. Genom djupa katakomber, mörka urskogar och snötäckta vidder vandrar jag i jakt på förmågan att kunna flyga högt, högt upp i himlen och stanna där. Allt kretsar kring ljus och förmågan att skydda ljuset samt att dela det med andra.

Sky: Children of the Light
Flygmekaniken är fullständigt magiskt bra och här har utvecklarna lyckats helt perfekt med att ge helt rätt mängd visuell och taktil feedback till spelaren.

För i det här spelet har utvecklarna använt sig av och utvecklat det där magiska, extremt minnesvärda momentet från Journey där en annan spelare helt plötsligt hoppade in i ditt äventyr för att hjälpa dig. Sky är en vidareutveckling på detta där din spelvärld också befolkas av andra, så småningom, och där det handlar om att dela med sig av ljuset till andra för att på så sätt kunna lösa diverse pussel. That Game Company har flera gånger under utvecklingsprocessen pratat med spelpressen och varit väldigt tydliga med att poängtera det faktum att Sky handlar om att dela sin upplevelse med andra medan man i spelet delar med sig av ljusets kraft och för egen del hade detta varit magnifikt även utan denna portion av spelet, som gör det till ett litet mästerverk.

Detta är en annons:
Sky: Children of the Light
Det påminner mycket om Jorney men står helt och hållet på egna ben,

Jag fick efter cirka en timme sällskap av två andra spelare under mitt äventyr och med hjälp av extremt finurligt designade småpussel och möjligheten att dela mig sig av sina stearinljus för att på så sätt kunna plocka med sig elden från en miljö till en annan (överallt finns det lyktor som går att tända med sina ljus och spelfigurernas kraft/liv är sammankopplade med ljusets kraft) och alla dessa små ljuvliga moment förklaras aldrig med någon slags trött grundkurs (tutorial) eller med en massa onödig text som blaffar ned skärmen. Nej. I Sky handlar det precis som i Journey samt Flower och att med små, smidigt smarta medel som finns gömda i själva designen på spelvärlden instruera spelaren hur man enklast avancerar via olika moment och manér. och när man efter någon timme får sina vingar och kan inta luftrummet ovanför den regntunga skogen där man vandrat, väcker Sky känslor hos mig som väldigt få andra spel lyckats med. Jag känner mig involverad, engagerad, ansvarig på ett sätt som jag själv har problem med att försöka förklara. Jag känner mig samtidigt befriad och nyfiken, vilket såklart driver mig att fortsätta spela hela vägen till det fantastiska slutet.

Sky: Children of the Light
Musiken i Sky är magiskt bra. Svepande vacker, kraftfull och väldigt varierad.

Förutom snillrik spelmekanik och underbart upplägg är det såklart det estetiska som tilltalar allra, allra mest i detta Iphone-spel. Journey var vackert, Sky är ännu snyggare. På alla tänkbara sätt. Det ser ut som en akvarell-målad barnbok proppad med originalitet och karaktär och att hoppa från en bergskant täckt v ljusgrön mossa, se hur ljuset under manteln på huvudpersonen lyser upp marken under mig medan jag tar luft och swischar upp bland molnen har vid flertalet tillfällen framkallat gåshud. Detta är ren poesi det, i rörelse, och variationen på miljöer och platser är magiskt bra - också.

Sky: Children of the Light
Huvudfiguren uppgraderas allt eftersom, i början är man bara en sotsvart liten skugga som sedan blr ljusbrun med finfin skjorta och sedan får vingar.

Tillsammans med slående vacker musik som sätter stämningen på ett perfekt sätt hela äventyret igenom är det som du förstått omöjligt för mig att dela ut något annat än full pott till Sky som jag, som sagt, utan eftertanke kallar för det bästa bärbara spelet jag testat på flera, flera och och mitt absoluta favoritäventyr till iOS.

10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Magiskt vackert rent estetiskt, läcker grafik ur ett tekniskt perspektiv, klockren spellängd, unik mekanik, underbar musik, fantastiskt snillrikt upplägg
-
Inleds ärligt talat ganska dåligt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

SkyScore

Sky

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Studion bakom Flower och Journey är tillbaka med ännu en drömlik, mystisk spelupplevelse proppad av känslor och karaktär...

2
Journey-studion visar upp Iphone-spelet Sky

Journey-studion visar upp Iphone-spelet Sky

NYHET. Skrivet av Kim Orremark

Igår gick Thatgamecompany upp på scenen under Apples keynote för att visa upp deras kommande spel Sky och visst påminner det en del om Journey. Det ska enligt utsago...



Loading next content