Slaget om Midgård: Härskarringen

Orkerna är nära, man kan känna stanken. Rohans ryttare står redo. Hästar frustar. Klingor glänser daggvåta i den dimmiga morgonsolen. Dimman lägger sig och framför breder horden ut sig. Det är en bra dag att dö.

Slaget om Midgård är en bokstavstrogen historia. Ett spel som baseras på Peter Jacksons brillianta filmtrilogi till punkt och pricka. Jag har faktiskt aldrig tidigare sett ett spel som baseras på en film och har ett sådant enormt fylligt material. Alla röster är direkt hämtade från filmerna. Slagfälten är även de direkt tagna från de episka strider som tidigare bredde ut sig över silverduken och lamslog biosalong efter biosalong. Det är en skönt hemtrevlig känsla när alla favoritkaraktärer är med i spelet, speciellt med röster och i kampanjerna med små snygga videosnuttar som förstärker stämningen rejält. EA har till och med översatt allt textmaterial i spelet till svenska, något som inte är helt vanligt och som vi lyfter på hatten för.

Kampanjläget kan man säga att spelet är uppdelat i två avdelningar. I det första så flyttar man sina arméer runt i Midgård och väljer med omsorg var man ska sätta in nästa avgörande stöt. När man har valt strategi så förflyttas man snabbt till det mer traditionella RTS-läget. Nu är det renrasig och actionorienterad strategi som gäller. Spelets modell för att konstruera baser är både enkel och välfungerande. Man kan bara konstruera byggnader på vissa fördefinierade platser. Trist och uppstyltat tyckte jag först, men sedan insåg jag att den här modellen gör att man hela tiden måste flytta fram sin frontlinje för att inte låta fienden bygga sin styrka och ta kontrollen över kartan. Kampanjen är också extremt lång och går inte alls av för hackor på det sätt som licensspel ofta gör. När man har hackat sig igenom den upp i mot 30 timmar långa ensamspelandet så kan man kasta sig ut på Internet via den ytterst smarta spelbrowsern för att hitta andra att sätta svärdet i.

Man har inte fallit för frestelsen att konstruera nya enheter för att piffa till spelet utan de som är spelbara är tagna direkt från filmerna. På samma sätt är enheterna balanserade. Rohans ryttare har ett enastående kavalleri medan orkernas enheter är lätta att producera och man kan verkligen ösa på med sådana. Gondors krigare är skickliga på att försvara sig och passar perfekt för att placeras i torn och på murar. Spelet har också ett system för hjältar. Genom att samla tillräckligt med resurspoäng så kan man "köpa" en eller flera hjältar från filmerna. Dessa har unika egenskaper och kan stiga i nivåerna för att bli kraftfullare ju mer erfarenhet de får. Ett kul sätt att kunna spela med allt från Pippin till Gandalf.

Nej, massor med timmar av äkta Midgårdsmys finns att hämta. Visst, spelet är tyvärr lite enkelt upplagt och uppgraderingen av enheterna är kantigt utförd. Även grafiken kunde ha varit vassare och striderna blir aldrig så där gigantiska som på filmduken. Trots det så är Slaget om Midgård ett måste för alla Ringen-fans och en filmtrogen produkt som kommer att förgylla många timmar.