Slots & Daggers

"Ding-ding-ding" är ju ett ljud som jag mer än gärna hör klinga i öronen. Ni som hängt med ett tag och läst mina texter vet att jag är en dopaminjunkie och att spel som rör sig i någon slags casinokontext ligger mig varmt om hjärtat. Balatro och Cloverpit är spel jag verkligen älskar, och därför tvekade jag inte en sekund när Slots & Daggers dök upp. Jag högg en recensionskod illa kvickt och parkerade mig framför datorn för att (förhoppningsvis) avnjuta ett liknande spektakel som de tidigare nämnda roguelite-liren bjussat på. Vinna lite, förlora, uppgradera och sen börja om igen. En välbekant men tillfredsställande loop.

Slots & Daggers är precis som Cloverpit ett spel vars centrala mekanik är orienterad kring en enarmad bandit. Men mer än just den likheten delar de egentligen inte, utan Slots & Daggers rör sig istället närmre spel som till exempel Slay the Spire och Monster Train. Symbolerna på den enarmade banditen man spelar på fungerar i stort sett på samma sätt som kortleken man använder i Slay the Spire. Där hittar vi sköld, läkning och både magisk och fysisk skada. Snurra fram ett svärd och man levererar skada, en sköld ger dig skydd och möjlighet att blocka attacker... ja, ni fattar.

Varje bana i Slots & Daggers utgörs av en handfull olika fiender som hela tiden ökar i svårighetsgrad. Den biten är precis som det brukar vara - inga konstigheter. Sanningen är att Slots & Daggers är väldigt enkelt att ta till sig, och på grund av det är det även extremt lätt att bara försvinna in i. Det är verkligen ett sånt där spel som gör att tiden försvinner och man finner sig själv sittande framför datorn mitt i natten med musen i handen, frenetiskt klickande i jakt på nästa kick, på nästa unlock och nästa avancemang.

Varje runda resulterar dessutom i att man samlar på sig mynt som man kan spendera i spelets butik. Där kan man, bland mycket annat, låsa upp mer stryktålighet, mer hälsa och att man får mer och större belöningar efter varje runda. Det jag direkt fastnade för var dock något annat, något som lät orimligt lockande - en till snurra på banditen. En klassisk enarmad bandit huserar ju tre snurror - i alla fall de enklare modellerna, och så även i Slots & Daggers - men tänk dig hur mycket bättre oddsen blir att dunka fram en jackpott om man har fyra eller kanske till och med fem snurror att generera vinst på.

Sen är det faktiskt inte bara att dra i armen som gäller. Vissa vapen kräver en slags "skill check" innan attacken matas iväg. Pilbågen presenterar till exempel ett litet minispel där man ska tajma mitten på en måltavla, och sen finns det även sköld- och healingföremål som också möter en med liknande grejer. Detta ger spelet lite mer djup, och lägg sedan till en uppsjö av boons/charms/items som man kan köpa på sig under rundan som förändrar banditens egenskaper på olika sätt, ger dig mer hälsa eller låser upp nya, mer dödliga attacker, så hittar vi ett spel som inte är så enkelt som det ser ut vid en första anblick.

Även om man inte besöker några andra miljöer än just den enarmade banditen kan man verkligen inte säga att spelet saknar atmosfär - för den är verkligen där, och det med besked. Man kan tydligt se att maskinen man spelar på är uppställd på ett gammalt bord i trä tillsammans med spelkort, tärningar, en askkopp med tillhörande cigg och en drink. Den bilden tillsammans med bakgrundssorlet talar tydligt om att vi befinner oss i någon rökig, ganska smutsig och skum taverna. Musiken och även ljudbilden i stort spär på den bilden ytterligare, där vi bjuds på någon märklig - men otroligt catchy - jazzdänga till soundtrack samtidigt som mynten klirrar och maskinen dansar fram sina karaktäristiska ljud. Slots & Daggers gör inte så mycket väsen av sig, men det lilla spelet arbetar med gör faktiskt stordåd.

Grafiken är en blandning av 2D och 3D. Skärmen på banditen, där man ser monstrena man slåss mot, är i en riktigt härlig 2D-pixelstil. Även den, precis som atmosfären i den skitiga gamla pubben man befinner sig i, känns smutsig - nästan gulnad och åldrad - som om den stått på samma plats i decennier och samlat på sig damm och tobaksrök. 3D-grafiken på det övriga planet gör att det finns ett djup där och att man på något plan kan känna att man befinner sig där inne. Det är tjusigt helt enkelt.

Där spel som Balatro och Cloverpit direkt briljerar lyckas ändå inte Slots & Daggers riktigt nå samma nivå. Det är kul, väldigt roligt till och med - men trots visst djup är det inte tillräckligt för att känna att man inte har fått se det mesta efter att ha ägnat ett par kvällar åt det. Jag hoppas och i viss mån misstänker jag att det är mer på gång på den fronten i framtiden för Slots & Daggers. De där tärningarna som ligger placerade bredvid maskinen studsar runt och kastas om hejvilt helt utan förklaring - än i alla fall. Kanske handlar det om några hemliga stats, bara om rent estetiska skäl eller kanske och förhoppningsvis om en framtida mekanik som kommer att bakas in i spelet. Vi får se helt enkelt.

Så, med det sagt: Slots & Daggers är ett bra spel - rakt igenom. Det är beroendeframkallande nog för att du ska återvända några kvällar i rad för att fortsätta snurra fram rätt symboler och ta dig längre och längre på kartan och låsa upp fler och fler nya saker. Det bjuder dessutom på en suverän atmosfär, grymt jazzdunk och en väldigt träffsäker och tjusig estetik. Det kostar inte ens en hundring heller, så om du gillade Cloverpit och andra liknande spel inom roguelite-genren rekommenderar jag verkligen dig att även du parkerar dig framför datorn och råkar finna dig själv mitt i natten med en Nocco i näven och tänker "bara en runda till, sen får det räcka" för sjuttioelfte gången.