Sly 2: Band of Thieves

Det är ingen tvekan om att Sly Racoon var ett mycket bra spel. Det hade charm, en karismatisk huvudperson, välgjord handling, underhållande dialog, härligt designade samt varierade banor och en välavvägd svårighetsgrad. Ändå tvekar jag inte en sekund när jag säger att uppföljaren är bättre på precis alla punkter - och det allra bästa plattformsspelet sedan Jak & Daxters första äventyr.

De senaste åren har plattformsspelen sakta styrts över mot att förvandlas till actionspel i tredjeperson där viktigaste färdigheten är ett snabbt avtryckarfinger. Sly 2: Band of Thieves är en av få titlar som fortfarande spelas som en renodlad traditionell plattformare där precisionen i hopp är den absolut viktigaste egenskapen. Spelet handlar om ett band av ganska snälla tjuvar ledda av tvättbjörnen Sly. Han åtföljs precis som sist av sina kumpaner Bentley som alltid listar ut i detalj hur alla kupper skall utföras, samt Murray som hjälper till närhelst det behövs lite muskelkraft.

Det går inte att ta miste på att Suckerpunch hämtat inspiration från billiga amerikanska TV-serier som Roger Ramjet och George in the Jungle vid skapandet av Sly. Hela den tecknade stilen med tjocka svarta konturer runt ganska grovt tillyxade figurer går igen, liksom det yviga gestikulerandet och 70-talshumorn. Detta blir extra påtagligt när man pausar spelet och får texten: "Vi är snart tillbaka", på precis samma sätt som vid reklamavbrotten i gamla amerikanska TV-program. Föregångarens största nackdel var att Sly bara tålde en enda träff från fienden. Minsta felsteg och äventyrandet var över. Den enskilt största och bästa förändringen är därför att man åtgärdat detta. Det resulterar i ett mycket mer flytande spel där man törs utforska och prova sig fram, utan att vara rädd för besök av liemannen. Andra förträffliga saker som hänt är att banorna blivit större och mer fria, utan att det skett på bekostnad av enkla och väldefinierade uppdrag samt att spelet blivit betydligt längre än föregångaren.

Ett år har gått sedan föregångaren charmade mig totalt och den snälle tjuven Sly har växt på sig en aning. Hans huvudbry den här gången kretsar kring insamlandet av kroppsdelarna från Cooper-släktens arvfiende Clockwerk, robotugglan från det förra spelet. Den ondskefulla Klawwligan har kommit över flera delar och Sly är orolig att de ska bygga ihop honom igen. Det är något som måste stoppas till varje pris, och man måste göra flera sinnrika kupper för att komma åt de välbevakade delarna.

Ugglan finns hos Klawwligans olika förgreningar över världen, vilket gör att Sly måste besöka en rad exotiska platser, där varje ställe är ömsint avbildat med dess mest utmärkande drag. Räkna således med mycket tempel, elefanter och turbaner i Indien, medan Paris består av otaliga kaféer, bovar klädda i basker samt bredrandiga rödvita tröjor och naturligtvis Eiffeltornet. På varje plats etableras en bas och från denna opererar man samt säljer eventuellt tjuvgods på webplatsen Tjuvnet. Det gäller att skugga folk, stjäla nycklar, låsa upp dörrar inifrån, utöva ficktjuveri, stänga av larm och liknande. Det är hela tiden tydligt markerat var man ska gå härnäst och skulle man mot all förmodan fastna i spelandet får man snabbt hjälp via walkie talkie från sina båda kumpaner.

Sly 2 är oerhört snyggt och ingen möda har sparats på att få samtliga figurer i spelet att röra sig extremsmidigt. Alla har sina egna distinkta stilar och det går inte annat än dra på smilbanden när det något tafatte geniet Bentley ska ut på fältet. Hans fötter fladdrar likt trumpinnar medan han springer och hans gröna torso är alltid svagt bakåtlutad. Allt i Slys värld, från figurer till omgivningar ned till de små detaljerna, är oerhört smakfullt designade och det känns att det ligger lika mycket talang som hjärta bakom produktionen. Till och med kameran som brukar trilskas i de allra flesta spel av en här typen imponerar.

Spelkontrollen är helt fantastisk och Suckerpunch har medvetet strävat efter att göra Sly 2 till ett rättframt och lättspelat spel för alla. Därmed finns det inga omständiga funktioner, jobbiga knappkombinationer eller oklarheter. Hoppar man mellan hustak och skuttar lite snett tar Sly automatiskt tag i kanten och förhindrar att man ramlar ned. Alla saker man kan interagera med är tydligt utmärkta så man med ett enkelt tryck på cirkelknappen kan göra det som är tänkt.  

De yngre spelarna kommer att älska den spännande berättelsen, de svenska rösterna och den välavvägda svårighetsgraden i Sly 2 medan äldre kan gotta sig åt atmosfären, variationen och humorn. Suckerpunch upppföljare är ett underbart spel som överträffar båda kusinerna Jak och Ratchets tidigare äventyr. Om du letat efter ett riktigt bra plattformsspel i år kan du sluta nu, mästertjuven Sly är tillbaka. Med besked!