Socom: U.S. Navy Seals Fireteam Bravo

Socom-seriens bärbara premiär lär inte göra någon besviken. Utvecklarna Zipper Interactive har framgångsrikt och nästan utan kompromisser anpassat seriens avancerade spelkontroll till färre spakar och knappar helt utan förluster. Dessutom erbjuder man massivt online-stöd, komplett med röstkommunikation, vilket faktiskt praktiskt taget gör tjänsten jämförbar med Xbox Live.

I spelet ikläder du dig rollen som befälet Sandman och hans underordnade Lonestar. Totalt sett finns 14 väl tilltagna kapitel som tar Sandman från Chile till Sydostasien och Polen. Du som spelat Socom tidigare kommer snabbt känna igen dig bland moment som exempelvis bombdesarmering och spionfotografering.

En stor skillnad spelmässigt är hur man löst problemet med avsaknaden av en andra analog spak, vilket som bekant finns på Dual Shock 2. Istället har man gett spelet ett system där man kan låsa siktet på sin motståndare. Tvärs emot vad man skulle kunna befara har Zipper utvecklat den funktionen in absurdum och det gör inte alls spelet mindre njutbart. En rad faktorer påverkar nämligen var och hur du träffar, även om siktet är fastlåst. Ligger du har du till exempel bättre möjlighet att träffa än om du springer snabbt och distansen påverkar också träffarna. Detta smarta system används faktiskt även i multiplayer, och även om det inte är ett fullgott alternativ till dubbla analogspakar så är det nog en så bra lösning som det kan bli på PSP.

På minuskontot hamnar svårighetsgraden som är oväntat lågt ställd. Det beror till största del på de hjärndöda kreatur m vilket till stor del på att den artificiella intelligensen är bristfällig. Man kan nästan alltid utgå från att de alltid gör exakt det som man hoppas att de ska göra, vilket gör det lätt att gillra fällor för dem. Tyvärr så förtar det här en hel del av spänningen i kampanjen och gör att det aldrig blir sådär riktigt spännande som man hade kunnat önska.

Tyvärr är det tekniska inte fullt så imponerande som jag hade hoppats. Dels beror det på att skärmuppdateringen inte är så smidig som den borde vara, men också på att man slarvat en del med omgivningarna. Det hade kort och gott behövts lite fler polygoner samt att man borde ha lagt ned lite mer hjärta på texturerna. Nu är det mest brunt och grått på ett sätt som jag inte sett sedan tidiga Playstation 2-spel. Man ska väl inte vara alltför negativ, för trots allt så är det en riktig militärsimulator i fickformat. Lite närmare storebror Playstation 2-Socom hade dock inte skadat.

Online växer det annars redan så underhållande spelet ytterligare och upp till 16 personer kan göra upp samtidigt, utan några större problem. På grund av hårdvarubegränsningarna i och med PSP kontra Playstation 2 är multiplayer-banorna lite mindre än vad som är normalt för serien, vilket resulterar i mer frekventa möten och betydligt mer action. Det känns faktiskt mest positivt och passar det bärbara formatet perfekt. Till spelet släpps även ett supersnyggt och smidigt headset med bra ljud som möjliggör röstkommunikation. Det är nästan lite av ett måste för att du och din klan ska kunna samarbeta riktigt effektivt.

Fire Team Bravo är sammantaget en värdig bärbar debut för Socom-serien och underhåller framför allt online, men även offline. Det har en typiskt semitrovärdig story med politiska förvecklingar och det märks att utvecklarna Zipper, till skillnad från så många andra PSP-utvecklare, förstått vad man bör göra annorlunda i ett bärbart spel kontra ett stationärt. Visst hade jag väl önskat lite bättre grafik och smartare fiender, men spelet utklassar ändå alla hittills släppts bärbara militärspel med god marginal.