Innan vi djupdyker (pun intended) och går till botten (hihi, igen) med vad Song of the Deep faktiskt är tänkte jag avverka kuriosan. Butiksjätten Gamestop gick ut med att de tänkte börja ge ut spel via sin nya satsning Gametrust och en rad utvecklare hoppade på. Däribland Insomniac. Första spelet ut är alltså Song of the Deep.
Jag gillar verkligen bra berättelser. Sagor, böcker, filmer och serier. Det är en kärlek som startade hos en mycket yngre mig med just barnböcker. Dessa fantasifulla, färgstarka och kreativa sagor etsade sig fast på min outvecklade hjärna och jag minns fortfarande många, än idag. Song of the Deep öppnar på precis samma sätt som vilken klassisk saga som helst, och bör således passa mig som handen i handsken.
Spelets mellansekvenser är simpla men ack så effektiva på att förmedla känsla och tydligt mål.
Merryn, som är spelets huvudperson, väntar alltid på samma klippa på att hennes far ska komma hem från en dag ute på havet. Han har alltid med sig storslagna berättelser om stora havsvidunder, skatter och sägner. Merryn älskar hans historier och kan knappt bärga sig att få höra dem varje gång hon ser sin far dyka upp på horisonten. En dag kommer han inte tillbaka och Merryn väntar på klippan hela natten. När morgonen gryr och farsgubben fortfarande lyser med sin frånvaro måste hon göra något. Sagt och gjort. Merryn bygger sig en skranglig liten ubåt av material hon hittar och puttar ner den i vattnet. Här startar äventyret, känslorna svallar likt vågorna och målet är tydligt. Farsan måste hem nu, för bövelen!
Grafiken i Song of the Deep är helt makalöst vacker, enligt oss.
Song of the Deep faller in i kategorin som kallas metroidvania-spel, där vi hittar titlar som Ori and the Blind Forest, Insanely Twisted Shadow Planet och Shadow Complex. Precis som vanligt i den genren så får jag börja äventyret helt barskrapad på utrustning i en relativt öppen värld där jag kan få mig en försmak på vad som komma skall. En kort stund in får jag tag på mitt första verktyg, änterhaken, som blir en utmärkt kompanjon. Den kan hjälpa mig att förflytta saker, slå sönder väggar och försvara mig mot elakingar som huserar i havets mörker. Änterhaken känns en aning oslipad när det kommer till hur den kontrolleras och det kan bli frustrerande att lösa pussel när det går åt pipsvängen gång på gång på grund av någonting du har såpass lite kontroll över.
Som alltid i dessa spel handlar det om att utforska och hitta nya områden som du inte kommer ha tillträde till förrän du har hittat bättre grejer och uppgraderingar. Exempelvis blir turbopropellern ytterst användbar när det gäller att parera undervattensströmmar och torpederna hjälper till med att spränga bort hinder som inte gick att rubba tidigare.
Inte allt för sällan ser du hajar, bläckfiskar och valar i bakgrunden. De sköter sig själva och räknar med att du gör det också.
Song of the Deep drivs tydligt av sin handling och nästan varje nytt område ackompanjeras av en liten berättelse angående någonting som har hänt på platsen eller om varelserna som lever där. Spelet är hela tiden tydligt med vad du ska göra men inte hur du ska göra det. Det är en trevlig detalj för utmaningen känns nästan alltid välbalanserad och intresset för världen och dess karaktärer hålls uppe.
Utöver utforskandet så finns det såklart allehanda pussel att lösa. Dessa varierar i komplexitet från uppenbart jättelätta till tidskrävande högskoleprov. I takt med att du får fler och bättre förmågor blir det mer fokus på att multitaska under pusseldelarna. Vissa kombinerar till exempel fart, styrka och logik med perfekt timing medan andra bara kräver att du gör saker och ting i rätt ordning.
Ju längre ner i djupet du kommer desto mörkare och farligare blir det. Tur att Merryn får tag på spotlights till sin ubåt.
I havets djup finns det också olika typer av invånare som inte är fredligt inställda till hemmabyggda undervattensfarkoster. Det är allt från maneter till mekaniska konstruktioner som du behöver akta dig för och slåss mot. Striderna sköts till en början med änterhaken och i sin o-uppgraderade form har den väldigt kort räckvidd. Det gör att striderna i början av spelet kan bli frustrerande, speciellt efter som fienderna är ordentligt aggressiva och har de fått syn på dig kommer de inte låta dig komma undan. Det blir dock viktigt att försöka ta kål på så många fiender som möjligt för de har en tendens att släppa ifrån sig mynt, vilket är spelets valuta, som gör att du kan köpta dig uppgraderingar till dina olika verktyg.
Ett par bossar finns också med och de är nödvändiga att besegra för att komma vidare. Bossarna är generellt väldesignade och maffiga med förbehåll för ett par av dem. Striderna överlag är kanske inte jättespännande men å andra sidan är de såpass simpla att de är över innan jag hinner störa mig på det allt för mycket.
Rev, gamla städer och förlista fartyg måste utforskas och tömmas på skatter i jakten på Merryns pappa.
Det som fångade min blick första gången jag såg Song of the Deep var grafiken, eller snarare designen. Med ett par dyk i röda havet i bagaget så är undervattensliv något som fascinerar mig och världen i spelet är verkligen helt magisk. Överallt är detaljerna häpnadsväckande. Solljus som tar sig ner som strimmor genom vattenytan, stora hajar simmar i bakgrunden och alla bortglömda ruiner från en gammal civilisation på havsbottnen får mig att flämta upprepade gånger. Det kanske finns bättre alternativ, rent tekniskt, men det är verkligen jättelätt att försvinna ner i Song of the Deep och bara låta ubåten glida omkring på skärmen och titta på saker.
Detsamma gäller ljudet. Det passar som handen i handsken med det visuella och tillsammans skapar det en helhet. Musiken är sådär harmoniskt lugnande och undervattensljuden hjälper till att sätta atmosfären perfekt. Berättarrösten och den sagolika framtoningen gör spelet till en ren fröjd att spela.
På det stora hela är Song of the Deep ett mycket bra spel. Det kommer inte riktigt upp i samma klass som mästerverket Ori and the Blind Forest, främst är det upprepningen av pussel som blir spelets största svaghet. Lägg till på det att mycket här har redan gjorts i andra spel och är du en veteran i genren kan det kännas lite ofräscht. Kan du bortse från det och låta dig sugas in den sagolika världen Insomniac så stiligt målar upp kommer du ha en fantastisk upplevelse och kräva mer när det är slut.