Det har nu gått 15 år sedan Sumo Digital levererade det ruskigt roliga Sonic & Sega All-Stars Racing som för första gången lät oss tävla i kartformat med Segas ikoniska igelkott. Det lyckades visserligen aldrig trumfa Nintendos rörmokares racingäventyr sett till popularitet och kvalitet, men det ledde ändå till två uppföljare från utvecklaren. Nu har Sonic the Hedgehog åter igen hamnat bakom ratten, men denna gång är det Sonic Team som står för utvecklingen och även om mycket är likt, är detta förmodligen den bästa racingtiteln hittills med Sonic i rampljuset.
Båtsekvenserna hör knappast till spelets höjdpunkter.
När Sega först visade upp Sonic Racing: Crossworlds var den stora nyheten, precis som speltiteln antyder, att kunna färdas mellan olika världar under ett och samma lopp. Det är givetvis inspirerat av Paramount Pictures framgångsrika filmer, och samtidigt ett genidrag som definitivt ruskar nytt liv i kartgenren. Att blanda ihop de olika världarna skapar en känsla av oförutsägbarhet inför varje ny karta där föraren som leder ett lopp inför det andra varvet, får välja vilken av två världar som förarna ska sladda in i till nästa varv. Till en början finns ett par förutbestämda världar att resa till, men när spelaren kammat hem guldpokalen i varje Grand Prix öppnas dörren till alla världar, där det inte bara handlar om så kallade Crossworlds-kartor som utspelar sig mellan två världar, utan även vanliga kartor.
Något som Sonic Team tagit tillvara på den senaste tiden är maskotens långa spelhistoria där inte minst Sonic X Shadow Generations är ett tecken på detta. I Sonic Racing: Crossworlds har man samlat karaktärer från mängder av olika spel där bland annat Sage från Sonic Frontiers, Jet från Sonic Riders och Omega från Sonic Heroes är med. Jämfört med Sonic Team Racing som innehåll blyga 15 karaktärer, är det denna gång fullproppat med olika förare att välja mellan. Men det är inte bara sett till karaktärer som man tagit tillvara på Sonics historia, utan även kartorna och musiken förtjänar att nämnas.
Att rulla in i en ny värld är precis så härligt som det borde vara.
Genom att tävla om att få så bra tid som möjligt (Time Trials) på olika kartor, kan du låsa upp ny musik i spelets jukebox. Du är dock inte förpassad till att glo på jukeboxen medan den ger ifrån sig nostalgiska hits, utan du kan skapa en helt egen spellista med dina favoriter från Sonics tidigare äventyr. Personligen satte jag snabbt ihop en lista med låtar från Sonic Mania, Sonic Free Riders, Sonic Colors, Sonic Unleashed och Sonic Frontiers som verkligen gjorde racingen än mer njutbar. Alla kartor har naturligtvis en tillhörande låt, men för att det inte ska bli repetitivt kan jag starkt rekommendera att skräddarsy din egen spellista som sedan blandar ordningen på låtarna. Det här visade sig vara en funktion jag inte ens visste att jag behövde, men jag kan numera inte leva utan den.
Vad gäller kartorna har Sonic Team inte glömt någon av igelkottens bästa (eller sämsta) stunder. I Sonic Racing: Crossworlds får vi nämligen susa oss igenom alla tänkbara platser såsom grekiska Apotos från Sonic Unleashed, Kronos Island från Sonic Frontiers, Radical Highway från Sonic Adventure 2, Northstar Islands från Sonic Superstars och White Space från Sonic X Shadow Generations. Samtidigt som detta är uppskattat, är risken också stor att glömma bort någon plats och faktum är att jag ibland upplevde flera kartor som anonyma. Exempelvis saknar jag Green Hill Zone, Egg Planet Park eller varför inte någon medeltidsinspirerad karta från Sonic and the Black Knight? Vissa kartor är helt unika men saknar också tydlig karaktär, och inte minst blir detta tydligt i de så kallade Crossworlds-kartorna som jag tidigare nämnde.
Ett par unika interaktioner finns mellan samtliga karaktärer och rivaler.
Man kan väl redan nu konstatera att det största problemet med Sonic Racing: Crossworlds är just anonymitet. De bitvis oinspirerade kartorna har jag ju redan nämnt, men det finns också flera andra saker att påpeka. Först och främst tycker jag att förarna inte är uttrycksfulla nog. När man tävlar mot rivaler (mer om det sen) kan de reagera på händelseförloppet, men annars saknar jag gliringar mellan förarna under loppen eller någon slags uppmuntran över att jag väljer dem i menyn. Resultatet blir således att jag inte riktigt bryr mig om vem jag spelar som, vilket känns långt ifrån hur jag vanligtvis känner.
En annan sak som jag kritiserade Team Sonic Racing för och som än en gång är ett problem är de makalöst oinspirerade vapnen. I föregångaren bestod dem alla av wisps från Sonic Colors och även denna gång är ett par av vapnen wispis. Dock finns det även andra märkliga vapen som jag tycker att Sonic Team hade kunnat komma på något mycket bättre alternativ till. Exempelvis kan man skydda sig med hjälp av en metallsköld som inte härstammar från något spel och hade lätt kunnat ersättas av bubblan från de klassiska 2D-spelen. Ett annat exempel är de målsökande föremålen som består av boxningshandskar och i min värld borde det väl finnas exempel på projektiler än boxningshandskar? Kombinerar man, i viss mån, anonyma kartor, vapen och brist på röstskådespel känns det inte riktigt som att man haft tid nog att leverera ett så bra spel som man hade kunnat.
Redan från första början är samtliga karaktärer (med undantag för ett par skins) upplåsta och personligen fann jag det en smula tråkigt att inte kunna låsa upp några nya karaktärer. Det är väl dock en petitess och kan lika gärna vara något positivt i någon annans ögon. Det finns hur som helst en hel del annat att låsa upp. Jag nämnde tidigare möjligheten att sätta ihop sin egen spellista men ju mer du spelar, desto fler låtar kommer du låsa upp så du så småningom kan montera ihop den ultimata spellistan. Utöver det kan du pynta din egen profil med nya titlar som du tjänar ihop mellan loppen, men framför allt handlar det upplåsningsbara innehållet om de olika fordonen.
Att sladda är av yttersta vikt för att få en extra knuff och glida förbi motståndaren innan mållinjen.
Ett par olika typer av fordon finns att välja mellan som alla prioriterar de olika aspekterna hastighet, acceleration, styrka, kontroll och boost. Dessutom kan du än en gång hoppa upp på en svävande bräda som i den horribla Kinect-titeln Sonic Free Riders som erbjuder mycket fart men på bekostnad av att kunna hantera skarpa kurvor. Nya delar till fordonen kan köpas för Donpa-biljetter som tjänas ihop efter varje lopp och genom att utföra diverse utmaningar. Att skräddarsy sitt eget fordon tilltalar säkerligen somliga, men personligen tycker jag bara det blir trist efter ett tag och frustrerande när alla ska modifiera sina kärror inför loppen i lokal multiplayer eller i onlineläget. Jag hade mycket hellre sett att förarna hade sina unika bilar, med särskilda stats som lämpar sig efter olika preferenser.
Det är dock inte bara de olika fordonen som kan ha inverkan på just ditt fordons egenskaper. Ju mer du lirar, desto fler gadgets kommer du också låsa upp som justerar körningen. Alla har de olika innebörder där en kan öka din hastighet, medan en annan förbättrar accelerationen. Som mest kan du aktivera sex stycken gadgets men vissa av dem tar upp fler än en plats i ditt kit vilket kräver noggrannhet för att stå som segrare i slutändan. Du kommer de facto behöva ta hänsyn till dem då de olika kartorna kan bli enklare eller svårare, om du använder ett olämpligt kit. En karta med skarpa kurvor lönar det sig nämligen inte så värst mycket att vara snabbast på, såvida du inte vill slicka räcket. Här blir det åter igen lite för mycket fokus att modifiera bilarna och jag hade helst sett att det fanns alternativ som inaktiverade detta helt, även om det absolut har sin charm i vissa lägen.
En mängd olika kärror finns att välja mellan.
Åtta kupper, bestående av tre kartor i varje, finns att ta sig an för alla enspelarentusiaster. Likt Mario Kart finns nu också olika hastigheter att välja mellan och genom att kamma hem guldet i samtliga kupper, låser man upp Super Sonic Speed som helt klart är det självklara sättet att spela Sonic Racing Crossworlds på. Här är hastigheten uppskruvad till elva där det går så fort så att jag nästan inte hinner reagera på vad som sker runt omkring mig. De som tycker att Mario Kart 8 Deluxe går för långsamt i 200cc kommer få spänna fast sig ordentligt för att hänga med här. Att spela om kupperna blir därför inte det minsta tråkigt och inte heller blir det trist när det spegelvända läget låses upp.
Vad jag saknar är ett renodlat berättelseläge som föregångaren lyckades så väl med. Vill man inte samla på sig allt är risken istället stor att man tröttnar på enspelarläget. Med det sagt finns det lite andra saker att ägna sig åt utöver spelets åtta Grand Prix-tävlingar. Sonic Racing: Crossworlds introducerar nämligen ett nytt koncept där du inför varje Grand Prix ställs inför en ny rival som kommer göra allt den kan för att sabotera för dig. Detta blir därför ytterligare ett skäl att delta i Grand Prix igen då hela rivalsystemet består av 23 rivaler (alla standardkaraktärer). När man dessutom besegrar en rival skruvas svårigheten på nästa rival upp ytterligare en nivå om man så önskar vilket gör att utmaningen också ökar såväl som belöningen det medför.
Skulle man tröttna på att bara köra Grand Prix eller Time Trials finns lyckligtvis även Race Park att gotta sig i som består av sex olika alternativ. I ett av dem delas förarna in i lag där man utöver att få en bra plats i loppet tävlar om att samla så många ringar som möjligt medan ett annat läge går ut på att köra in i motståndarna för att fylla lagets gemensamma boost-mätare som kommer ge hela laget en rejäl skjuts när mätaren maximeras. Detta gör att vissa av samarbetselementen från Team Sonic Racing behålls vilket de i allra högsta grad förtjänar att göra. Tyvärr erbjuds inget renodlat läge där man spelar precis som i föregångaren och delar med sig av vapen.
För att spela spelet på bästa möjliga sätt rekommenderar vi Super Sonic Speed.
Race Park bygger även också på rival-systemet men kommer med en liten twist. Här visar nämligen Sonic Team åter igen att de värnar om Sonics historia och vill ge oss nostalgiska kickar då rivalerna denna gång är indelade i trios och bygger till en början på Sonic Heroes. Vi får här alltså tävla mot Team Sonic, Team Dark, Team Rose och Team Chaotix vilket personligen gjorde mig barnsligt glad. Av någon anledning framställs dock rivalerna här som hologram vilket jag inte riktigt förstår varför, men det spelar också väldigt liten roll. Race Park fungerar som ett väldigt bra komplement till att spela vanliga Grand Prix och tillsammans med Time Trials är ändå utbudet av spelarlägen för solospelare fullt acceptabelt.
Helt klart ett gediget utbud av karaktärer.
Sammanfattningsvis är Sonic Racing: Crossworlds ett bra spel som har något för alla. Men det har också sina uppenbara problem som blir svårt för utvecklarna att rätta till så här i efterhand. Jag uppskattar hur som helst att Sega vill satsa på spelet och verkligen omfamna konceptet där man korsbefruktar olika världar då vi snart kan hälsa på Aang från Avatar: The Last Airbender, Joker från Persona 5 och Teenage Mutant Ninja Turtles (för att nämna ett par stycken). Jag är hur som helst säker på att jag inte har bränt tillräckligt med gummi än, utan tänker med detsamma ge mig ut på de multidimensionella vägarna med detsamma.