Sonic X Shadow Generations

När Sonic Generations släpptes för 13 år sedan, var det i sluttampen av den mörkaste perioden för Sonic någonsin. Spelen hade då de senaste tio åren i bästa fall varit mediokra och ofta direkt undermåliga, men nu gjorde sig Sega redo för en riktig comeback som blandade både två- och tredimensionell plattformsmagi.

Spelet ifråga hette Sonic Generations, och någon dundersuccé var det inte tal om, men det visade ändå att Sega och Sonic Team insett att de inte kunde hålla på misshandla sin kotte på samma sätt längre. Han förtjänade bättre. Och sedan Sonic Generations lanserades (med Sonic Boom: Rise of Lyric-satsningen som undantaget som bekräftar regeln) har det gått spikrakt uppåt för Sonic som idag återigen är en gigant.

Nu när allt gammalt ska bli nytt är därför Sonic Generations därför en ypperlig kandidat att väcka till liv med en ny och förbättrad utgåva, vilket resulterat i Sonic X Shadow Generations. Istället för att bara piffa till grafik och ljud samt eventuellt kasta in någon extra gimmick har Sonic Team tagit ifrån tårna. Här hittar vi nämligen en helt ny kampanj, som gott och väl hade kunnat släppts som ett separat spel, och som namnet så tydligt antyder handlar det om Shadow the Hedgehog.

Men... låt oss först fokusera på Sonic Generations som var ganska tidigt på bollen med det så kallade multiversumkonceptet. Här avbryts en gemytlig fest för Sonic av en mörkklädd vålnad som sliter sönder både tid och rum, något som gör att kotten och alla hans vänner hamnar precis överallt. Även om detta inte används på något djupare vis, är det ändå en perfekt ursäkt att kunna skapa ganska precis vilka typer av banor som helst. Äventyret är i grunden ett slags hyllning till Sonics karriär och ger oss möjlighet att återuppleva hans finaste stunder, ofta med något slags twist. Banorna har dessutom gott om hemligheter så de tål att spelas om och om igen för att låsa upp mer innehåll och flera minispel (inte minst något Sonic Spinball-fansen kommer gilla).

Så vad tillför Shadow till denna anrättning då? Jo, förvånansvärt mycket faktiskt. Dels har han betydligt mörkare banor med en helt annan karaktär och kan till exempel kasta blixtar, bli osårbar genom att trycka på RT och till och med stoppa tiden - men dels känns hans banor väldigt annorlunda eftersom de är mer kaotiskt upplagda. Sonic-spelens stora dragplåster är som bekant Sonic hastighet, men de blir även dess största svaghet ibland, då det gör det svårt att hinna reagera. Det här gäller tyvärr Shadow vars intressanta förmågor sällan hinner komma till sin rätt i överljudsfart. Det är alltså inte kritik mot egenskaperna i sig, utan att de blir lite underanvända när du ofrånkomligen rusar fram.

Det hade kunnat vara okej om spelkontrollen varit hundraprocentig, men om du någonsin spelat ett tredimensionellt Sonic så vet du såklart att så sällan är fallet. Det är helt enkelt för svårt att precisionshoppa och kameran har ofta en helt annan uppfattning av vad som är viktigt och bästa vinkel än vad du har. Detta är dock inget unikt för kan till exempel kasta blixtar, bli osårbar genom att trycka på R2-knappen och till och med stoppa tiden Sonic X Shadow Generations, utan är ett problem som funnits sedan Sonic Adventure.

Den stora grejen med Sonic X Shadow Generations är dock att det i hög grad förlitar sig på nostalgi. Vi får som sagt hänga med på flera av kottens allra finaste stunder i spelvärlden (inte minst lastbilsjakten från Sonic Adventure 2), och det är mer än en gång jag vrålat till min sambo att hon ska komma titta. Det är så mycket minnen som lassas på i högt tempo och med fin presentation. Totalt sett har Sonic X Shadow Generations dessutom runt 20 timmars innehåll, vilket måste betraktas som imponerande.

Nostalgiarbetet förstärks ytterligare av grafiken som snyggt gör att det går att känna igen klassiska platser från Sonics universum, och att spelet flyter i smäktande 60 bilder per sekund är naturligtvis ett stort plus (även om jag upplevde några mindre dippar när jag spelade som Shadow). Även musiken hjälper till med att skapa det där äkta igelkottsmyset tack vare låtar och ljud från hela spektrumet av medryckande Mega Drive-klassiker fram tills dagens mer episka kompositioner.

Sonic X Shadow Generations är verkligen inget perfekt spel på något som helst vis, men jag har inte haft en tråkig sekund medan jag recenserat det. Har du, precis som jag, gott om minnen från Sonics digra historia så har du väldigt mycket kul att se fram emot, och tillskottet av Shadow gör att det finns så mycket nytt att jag skulle beskriva denna återutgivning som riktigt fräsch. Har du däremot ingen relation till Sonic är det ändå lätt att rekommendera äventyret helt enkelt för att det fungerar som en perfekt antologi av det som gjort kotten omtyckt, och den vackra presentationen är bara för ljuvlig. Sega och Sonic Team får fortsätta att fila på spelkontrollen för Sonic i tre dimensioner, men utöver detta har jag inga problem att rekommendera denna underhållande och interaktiva Sonic-historielektion till alla som älskar plattformsspel.