Sons of the Forest (Early Access)

Rotorernas dundrande ljud dånar när två helikoptrar fullastade med en insatsstyrka på väg till en avlägsen ö. En äldre person har gått försvunnen och vår uppgift är att söka upp och rädda personen. Precis som skräckspel så bör hinner du knappt få ordning på vad du ska göra innan helikoptern kraschlandar. Välkommen till Sons of The Forest! Det finns ingen hjälp här, du är nästan helt ensam. Dessa former av överlevnadsupplevelser för alltid tankarna till Robinson Kruse. Det är du mot naturen och eventuella faror. Detta är din klassiska överlevnadssimulering. Du behöver äta, dricka, sova, skapa föremål, bygga och ta medicin om du blir sjuk. Vill du inte göra det ensam kan du bjuda in en vän i ett sömnlöst samarbetsläge. Det fungerar ypperligt redan i Early Access.

Jag började min resa på denna ö genom att träffa på en döv kompanjon. Kelvin heter han. Han är en soldat precis som dig och satte med på helikoptern på väg till denna avlägsna plats. För mig är kompanjonerna den största nyheten till upplägget här. Problem uppenbarar sig direkt, om du byggt en koja i träden och ber Kelvin hugga träd. Kommer han sannolikt att hugga ner trädet där din koja är byggd. Detta innebär att din sovplats automatiskt förstörs. Han kan också börja hugga träd i närheten till din bas vilket får träden att ramla på byggnader, vilket skadar dessa. Det är något jag hoppas att utvecklarna löser till sin slutliga lansering. Ett förslag är att kunna ställa in hos din kompanjon att han inte får hugga i närheten eller på träd du byggt något vid eller på. Som det är just nu behöver du verkligen tänka till om du vill ge din kamrat order om att bygga något. Jag skiftade snabbt hans roll till att bygga enklare lägereldar, sovplatser och senare att hämta saker i naturen.

Det känns skönt att ha en karaktär som kan vakta basen, speciellt för dig som spelar ensam och inte i samarbetsläget. En annan av kompanjonerna du hittar senare kan slåss och försöka mota bort mutanterna som angriper dig eller basen. Kelvin däremot som du möter inledningsvis samlar material, bygger och följer dig. Vid sidan av nya bekantskaper finns det en berättelse. Narrativet är ganska kort och min upplevelse är att det inte är huvudattraktionen. Det är snarare världen runtom dig. Du har en stor ö att utforska, bygga baser och bege dig ner i öns mystiska grottor. Att klättra ner i grottorna för tankarna till The Descent och kan vara riktigt ruggigt periodvis. Speciellt med tanke på att mer djup innebär mer muterande fiender. På tal om fienderna alla skräckspel behöver en bra motståndare. I detta fall är det grupper av mutanter och kannibaler som jagar dig. De är också kamouflerade i naturens färger och kan attackera dig när du minst anar det. De gömmer sig i träd och i buskar. Jag kan uppskattar bra hoppa-till-skräck och det erbjuds det mycket av. Om du överlever länge kommer fienderna anpassa sig och anfalla dig och din bas oftare.

En annan nyhet som inte presenterar sig riktigt lika fort som kompanjonerna är årstiderna. Sommar, höst, vinter och sist våren bryter av varandra. Precis som du föreställer erbjuder sommaren grönska och sol, hösten och våren färgade träd och vintern snö. Kontrasten mellan ö-landskapet, de varierande årstiderna, naturen och fienderna är stor. Ena stunden kan du försöka fånga en hare och i nästa slåss du för ditt liv. När vintern anländer behöver du ha varmare kläder och maten går inte att hitta lika lätt. Kläderna kan du sy med hjälp av saker du hittar på ön. Vapnen och andra förnödenheter kan du också bygga med hjälp av föremål, för att klara av det kallare klimatet. Dessa roteras kontinuerligt så du kommer att behöva planera för fler vintrar. I många andra spel är detta enbart kosmetiskt men i The Sons of The Forest bjuder snön på spelmässiga förändringar. För att ge några andra exempel så blir fienderna mer aggressiva på vintern. De jagar mat och den blir mindre lättåtkomlig. I detta har vi mig och dig, vi blir till vandrande köttstycken för kannibalerna. Vi springer runt som yra höns, bygger linbanor, kastar handgranater, klär oss i deras kroppsdelar och försöker hugga ner all skog. Det är självklart att vi blir byte i deras ögon.

Även om Sons of the Forest är i Early Access känns det väldigt komplett. Förutom den öppna världen tillkommer en kort kampanjberättelse. I mitt tycke var den lite för kort för att jag skulle engagera mig. Snarare gillade jag överlevnad och utforskandet på ön. Det är ett vackert spel med en mörk twist. Något av det mest stämningsfulla är att kravla ner i din första grotta. Vattnet som droppar, mutanter som låter längre ner i mörkret. Det är otäckt och stämningsfullt. Designen och ljuden är båda en viktig komponent. Jag kan meddela att det är väldigt välgjorda. Trots det finns det lite skavanker i vissa animationer. Samtidigt är animationer som när du springer genom vegetation välgjorda. Gräset, buskar och annat viker sig. Det känns verkligen som att din karaktär har en fysisk närvaro på ön.

Efter ett tag slutar dock detta vara ett överlevnadsspel. Du hittar strategier och kan bygga de bättre byggnaderna. Fällor, skjutvapen och annat ingår i din arsenal. Rollerna där du inledningsvis är den jagade vänds och du blir jägaren. Du behöver fortfarande försvara din bas, men med hjälp av all utrustning blir du väldigt stark. Är det ett problem? Nej, i mitt tycke fungerar det väldigt bra med resten av upplevelsen. Upplägget är toppen och det enda riktiga minuset är en lite kort och ibland bisarr berättelse. På grund av längden vill jag inte avslöja den. Det spelmekaniska är toppen, jag gillar hur användargränssnittet byggts inom ramen för karaktärens utrustning. Ett exempel på det är ryggsäcken som öppnas och fungerar som ett förråd för allt du samlat. Det är busenkelt att bygga saker från den menyn. Jag tycker också att det är smidigare och lättare att bygga byggnader. Det både ser och fungerar mer logiskt än i föregångaren. Väljer du pinnar och klickar mot marken sätter din karaktär upp en brasa. Det kan verka obetydligt men små förbättringar kan göra stor skillnad.

Mitt samlade intryck är att det har skett uppgraderingar till basbygge, överlevnadssystemet, grafiken, ljudet och dynamiken i världen. Det har skett på ett bra sätt, jag gillar särskilt de nya årstiderna. Vintern och sommaren skapar kontraster i hur du spelar. Inte riktigt lika stora förändringar som dag och natt i Dying Light, men ändå betydande. Grafiken ser märkbart bättre ut och briljerar i grottorna och ute i naturen. Det har inte riktigt samma puts som högbudget-titlar men det är imponerande vad Endnight Games Ltd skapat. Utvecklarna har lovat mer innehåll, uppdateringar och puts till release, men jag är positiv till Early Access innehållet. Berättelsen är svagheten men gillade du The Forest eller är sugen på överlevnadsskräck är detta en rekommendation. På min lista över saker att testa kvarstår att fiska med handgranater. Jag återkommer om det är en lyckosam överlevnadsstrategi.