Sony Xperia 1 VII

I modern tid, ja, även i gamla tider, har det inte alltid varit de bästa argumenten eller de faktiska fakta som vinner en diskussion eller folkets gunst för den delen.

Det är samma sak med smartphones, funktioner som inte används av någon och ljusa färger tar ofta hem vinsten och pengarna ur fickan. Kvar i denna konsumtionsfrenesi är Xperia 1 VII. Den är subtil, diskret, gör inget ljud eller försöker vara uppmärksamhetssökande alls, till skillnad från sina avlägsna kusiner med ljusa färger och levande design.

Sony har alltid fokuserat mycket på sin överlägsna kamera- och skärmteknik, men med en Snapdragon 8 Elite är detta på alla sätt att räkna som en flaggskeppstelefon i nivå med de bästa från Samsung och Apple.

Sony har också varit smarta i sin marknadsföring, och medan andra märken hävdar att deras anpassade AI-system, som vanligtvis bara är Google Gemini med ett annat namn, kan göra magi, göra dig kaffe och välja ut rätt lotterinummer, har Sony valt en annan väg. Detta innebär att man använder befintliga, väletablerade varumärken för att ge tyngd åt produkterna, till exempel dess Alpha kameror, Walkman ljudteknik och Bravia Display.

Designen är också subtil och industriell, med spår som löper längs linjerna på ramen och en dedikerad avtryckare för foton. Detta står i skarp kontrast till de många egenutvecklade appar från Sony som ingår, eftersom Sony älskar sin egen programvara och appar, och du bör omfamna det.

Telefonen innehåller också Google Gemini för AI, plus ytterligare AI-funktioner för nästan allt som har med kameran att göra, centrerat kring video och foton särskilt, i form av deras egna Xperia Intelligence, som fungerar i skuggorna med bildstabilisering, automatisk inramning och brusreducering. Det är precis så subtilt men ändå så effektivt som du kan förvänta dig. Även om automatisk inramning och liknande kanske är mer riktade till "SoMe"-typer som inte kan bära runt på en gimbal, gillar jag personligen kamerastabiliseringen eftersom jag ofta tar bilder på fri hand, trots att många proffs har sagt att det är viktigt att stabilisera telefonen mot ett fast föremål för att få en skarp bild. Men det faktum att Sony har valt att använda sina egna små AI-förbättringar visar också varför och hur de skiljer sig åt, eftersom de helt enkelt vägrar att släppa sitt Sony-DNA. Och kanske viktigast av allt, nattbilder blir bra. Jag älskar Sonys kameragränssnitt, men om du är en relativ teknisk nybörjare kommer det med största sannolikhet att skrämma bort dig, eftersom det presenterar många alternativ i GUI som vanligtvis är gömda på mer vanliga märken. Och ja, du får en Exmor sensor och Zeiss optik, tror jag, men det verkar som om endast antireflexbehandlingen är Zeiss, och inte hela den optiska modulen.

Om du har haft de tidigare modellerna kanske du redan vet vad du ger dig in på. Fyra års OS-uppdateringar och två extra år för säkerhet, en 6,5-tums LTPO OLED vid 120 Hz, Gorilla Glass Victus 2 (jag tappade den, inte en skråma) skärm och det märkliga 19,5:9-formatet som ger en nästan filmisk upplevelse, men som också garanterar en tunn formfaktor för din hand. Samtidigt får du några av de bästa högtalarna i en smartphone, vilket är både bra och dåligt, eftersom ribban är så låg samtidigt som vi använder dem mycket samtidigt.

12 GB minne, 256 GB eller 512 GB lagringsutrymme (även om många länder inte får ha 512 GB-modellen) och sedan stöd för MicroSDXC-kort är de två alternativen du får, kombinerat med en Snapdragon 8 Elite CPU och ett 5000mAh batteri, som är begränsat till 30 Watt trådbunden laddning av någon anledning som jag inte kan lista ut. Det är ärligt talat irriterande, på samma sätt som videoinspelning är begränsad till 4K/120 FPS. Sony förutsåg uppenbarligen inte min användning när de hävdade att 5000 mAh räcker för två dagar, för det är det inte på långa vägar, men det täcker en hel dag, något som inte alla telefoner jag testar kan skryta med.

Kamerorna är dubbla 48MP och en 12MP teleobjektiv och de är fantastiska. Jag älskar särskilt telefoto, men av någon anledning kunde jag inte skapa bokeh-baserade bilder, vilket är kännetecknet för alla wannabe-avancerade användare som tror att de förstår hur telefonkameror faktiskt fungerar. Eller så kan du göra som de flesta i min familj, porträttläge och automatisk fotografering bort... Bokeh-effekten i porträtt kan enkelt justeras, men många kommer att tycka att standardinställningen är något aggressiv, även om jag gillar den. De gör båda ett hyfsat jobb när det inte finns tillräckligt med dagsljus, och tele är det som drabbas, särskilt om du också använder zoom. På tal om, även om bildkvaliteten är riktigt bra i makroläge, finns det ingen autofokus, vilket kräver lite tillvänjning. Den här telefonen riktar sig väldigt mycket till dem som redan är bra med sin utrustning, det finns inget enkelt läge (ja, det finns det...) men den riktar sig helt klart till den utbildade användaren som vet hur man hanterar de manuella inställningarna och alternativen, vilket skapar bilder som är långt överlägsna alla trippel-auto-gjorda foton. Det betyder också att en nybörjare kommer att få hemska bilder tillagda i sin lagring. Och akta dig för den begränsade optiska zoomen, eftersom digital zoom aldrig är bra, och det är den inte heller i den här telefonen, eftersom bildbrus och omedelbar förlust av detaljer kommer att uppstå om du bråkar.

Eftersom det är en Sony stöds LDAC-ljud för dem som föredrar högupplöst ljud på resande fot, och även om det är en liten oviktig fråga för de flesta, är det viktigt för mig.

Färgmässigt var recensionsexemplaret i svart, men både grönt och lila finns också.
Prissättningen är som alltid ett problem, och flaggskeppstelefoner kostar flaggskeppspengar, 1 400 euro för att vara ungefärlig. Det är dyrt, men man kan hävda att du får mer bang and pow någon annanstans - för det får du - men du går också miste om en solid produkt med stil och subtila nyanser.