Sora - Winds of the Jungle
Majsan har breddat sina vingar i detta flygspel som lägger mer vikt på att hålla jämna steg än att komma först.
Alltid när jag får en kod för att recensera ett spel jag aldrig hört talas om innan så är Google min bästa vän. Google är vännen som informerar och snabbt ger mig ett hum vad det är jag ska utsättas för och förklarar om jag ska vara beredd på zombies, racerbilar eller svampätande rörmokare. Denna gången stod det klart och tydligt att jag skulle få ge mig ut på en hisnande resa genom djungelhimlen och det lät ju faktiskt inte helt fel. Spelet i sig är en flygsimulator och du spelar som den färgglada papegojan Sora som ska ta sig genom banorna med sin flock av flygfän. Efter typ fem minuter spelande inser jag dock att Google har snackat just ren goja, för ordet hisnande är inte ett ord jag skulle använda för att måla fram handlingen av spelet. Hmmm, vilket ord är det jag söker? Vad sägs om understimulans?
För det är inte ofta som jag saknar ord, men för första gången på väldigt länge får jag verkligen fundera på vad jag ska skriva när jag nu satt mig ner för att recensera detta spelet. Tyvärr är min brist på ord inte chock av att jag blivit överraskad av en förvånansvärt bra spel utan av att jag inte har så mycket att skriva om nu när jag spelat ut Sora Winds of the Jungle. För ska jag vara ärlig så händer det inte så mycket. Vad jag förstått så ville spelutvecklaren EpiXR Games göra ett spel som skulle vara avslappnat och avkopplande men för mig blir spelets lugna tempo rena sömnpillret redan efter att första banan är avklarad. Det känns liksom handlings fattigt att göra ett flygspel där själva poängen bara är att ta sig till målet utan varken poäng eller timers. Det spelar ingen roll om du kommer först i mål eller sist, du vet lite som dagens barntävlingar där du får medalj och diplom bara för att du medverkat vilket jag alltid tyckt skapar ungar som inte lär sig att jobba hårt för ett mål.
Själva flygandet påminner om minispelen i gamla Spyro the Dragon där man skulle flyga igenom ringar och jämförelsen stannar inte där för även grafiken ser ut att höra hemma på en gammal konsol och därför inget man liksom gör kullerbyttor för. Varje flygbana har mellan 40 till 60 ringar och vindboostringar som du ska ta dig igenom och ingenting indikerar hur många ringar du har kvar att ta dig igenom vilket fick många banor att kännas evighetslånga. Du flyger över allt från hav med stora skepp, djungler och grottor med lava men man missar mycket av vyerna då man mest har ögonen på ringarna framför sig och grafiken ändå inte ger någon som helst wow-effekt. Du kan ställa in tre olika hastigheter på spelet och det är relaxed, normal och fast men jag tycker väl alla tre var lite av ett sömnpiller där jag ibland fick sporra mig själv att hålla mig vaken.
För som jag nämnde innan så händer det inte så värst mycket. Ibland kan man råka flyga in i en annan fågel i flocken och komma lite ur kurs men du återvänder snabbt rätt och under mitt spel så behövde jag aldrig varken använda en checkpoint eller köra om någon bana för spelet är ju trots allt väldigt simpelt. Du ska genomlida elva banor och skulle du mot förmodan flyga lite för sakta så får du en varning när din flock gått i mål och en klocka börjar räkna ner från åtta sekunder som är tiden du har på dig att flaxa in i sista ringen och ta dig i hamn. Musiken i spelet känns väldigt malplacerad och passar egentligen mer som bakgrundsmusik till Vem Vill Bli Miljonär och att tvingas lyssna på samma toner under de knappa två timmar det tog att spela ut spelet fick mig faktiskt att till slut stänga av ljudet helt för att inte självdö lite inombords och fundera på att stoppa huvudet i brödrosten. Det finns ett talesätt som säger att "Det är resan och inte målet som räknas", och det är ord jag alltid levt för. Men vad gör man när resan är sorgligt tråkig och allt man vill är att komma fram till målet? Jag vet inte riktigt vilken målgrupp som kommer uppskatta detta spelet. Det är från tre år och upp och kanske ett väldigt litet barn går igång på att flyga en papegoja på ett händelselöst äventyr utan någon som helst poäng, vad vet jag? Men jag, Majsan behöver något mer och framförallt något meningsfullt.




