Staden South Park är återigen i kaos. Den här gången handlar det om Snow Day, det senaste spelet baserat på den animerade serien, vilket har utvecklats av Question Games. Snow Day avviker från de mer traditionella rollspelsrötterna i föregångarna Stick of Truth och The Fractured but Whole och är ett mer actionbetonat spel med roguelike-element som kan spelas med upp till fyra spelare. Det är också anmärkningsvärt nog det första South Park-spelet i riktig 3D som släppts under de senaste två decennierna.
Snow Day tar vid direkt efter händelserna i de två tidigare South Park rollspelen. Här har en våldsam snöstorm dragit in över staden, vilket lett till att skolan ställts in och att invånarna har börjat hamstra toalettrullar. När skolan är slut återgår pojkarna till sina Dungeon and Dragons-inspirerade upptåg, men de tvingas spela ett annat fantasyspel efter att den nya killen (du, spelaren) har blivit OP igen. Storyn tar denna gång ett steg tillbaka och fokuserar på barnens fantasier snarare än politisk satir.
Även om jag absolut älskar hur utvecklarna blandat seriens grafik och South Park: Snow Days 3D-presentation, tycker jag att berättelsen känns papperstunn och oinspirerad. Mellansekvenserna är minimala under kapitlen och saker tar en otroligt förutsägbar vändning i den senare halvan som varken är smart eller rolig. Detta är något som till och med spelet gör sig lustigt över när du låser upp den Achievement som heter Inevitable Betrayal.
Med det sagt, även om storyn alltså är ganska svag, fanns det några enstaka ögonblick som fick mig (som fan av South Park) att le. Ögonblick som när Stans pappa Randy backar upp honom under en bossfight för att försvara sitt toalettpapper eller hur ändrar spelets regler efter behag, men dessa ögonblick är tyvärr för få och glesa.
Snow Day bygger på co-op med upp till fyra spelare. Lyckligtvis för dem som spelar ensamma är AI ganska kompetent och hjälper dig även när du dör i strider. Det finns dessutom möjlighet att ansluta sig till slumpmässiga spelare online, men konstigt nog är lokalt samarbete inte ett val som erbjuds, vilket känns som ett märkligt val, med tanke på hur viktigt det är att spela som en grupp.
South Park har snöat igen, dags för äventyr.
När det gäller strider får du närstridsvapen, distansvapen och två specialkrafter som kan användas när din Pissed Off-mätare är full. Dessa krafter innehåller många roliga referenser till serien och ger spelarna både defensiva och offensiva fördelar. Cheesing-kraften gör till exempel att fiender tillfälligt vänder sig mot varandra och "Fart Escape" kan användas för att fly till säkerhet om det blir för mycket.
Snow Day skiljer sig från vanliga brawlers genom ett kortbaserat system som ger en känsla av variation. Under spelets gång erbjuds du kort som kan förbättra styrkan i dina attacker och specialförmågor och dessa kan uppgraderas med hjälp av toalettrullar. Det finns även speciella bullshit-kort som ger dig och din motståndare begränsade krafter, men dessa kan bara användas en handfull gånger. Mina bästa bullshit-kort var de som gjorde att jag kunde skjuta laser från mina ögon och ett annat som förvandlade mig till en jätte.
Upp till fyra personer kan spela tillsammans, men inte lokalt.
Det finns några intressanta idéer med den kortbaserade mekaniken, men överlag tycker jag att striderna är tråkiga. Du spenderar majoriteten av tiden med att hacka och hugga dig igenom samma grupp förstaklassare genom att trycka på en knapp om och om igen. Du tjänar heller inte XP genom att besegra vågor av fiender och de släpper inte ifrån sig något som nya vapen eller andra förmåner, så det repetitiva arbetet med att strida känns aldrig tillfredsställande.
South Park: Snow Day gör också väldigt lite för att variera handlingen under den ynkligt korta kampanjen med fem kapitel. Huvuddelen av ditt spelande går ut på att gå från ett område till nästa och rensa ut vågor av återkommande fiender tills du äntligen kan gå vidare. Snow Day försöker ibland krydda till det med att du måste försvara ett visst område under ett bakhåll eller samla ett slumpmässigt urval av föremål, men det är tyvärr undantagsfall.
Nej, det här håller tyvärr inte. Det luktar cash-grab.
När skaparna Matt och Trey själva blandade sig i projekt som Stick of Truth och The Fractured but Whole verkade det som att den mörka tiden med usla South Park-spel var förbi, men tyvärr markerar South Park: Snow Day ett betydande steg tillbaka för serien. Dess fem kapitel långa story känns mycket längre än den borde på grund av det oinspirerade manuset och dess tråkigt repetitiva gameplay. Med detta i åtanke blir det svårt att rekommendera spelet ensa till de mest inbitna fansen.