Svenska
Gamereactor
recensioner
South Park: The Fractured but Whole

South Park: The Fractured but Whole

Mathias har lekt superhjälte tillsammans med grannungarna från South Park, i ett spel med årtiondets bästa undertitel...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Det börjar väldigt oskyldigt. En katt har försvunnit, och affischen på stan lovar hittelön. Det krävs inte mer än det för att en grupp pojkar i 10-årsåldern ska klä upp sig i superhjältekläder. Men det är såklart bara början, för inget hade kunnat förbereda mig på vart South Park: The Fractured but Whole skulle leda mig. 15 timmar senare har jag räddat världen tillsammans med Cartman, Stan, Kyle, Kenny och resten av gänget, och jag sitter framför TV-skärmen med skräckblandad förtjusning. Men vi tar det från början.

Minns du det kontroversiella South Park: The Stick of Truth från tre år sedan? Såklart du gör. The Fractured but Whole (kanske det bästa namnet på ett spel någonsin?) är på många sätt mer av samma - vilket inte nödvändigtvis är något negativt. Men istället för älvor och orcher är det nu alltså superhjältar och skurkar som gäller när barnen leker på stadens gator.

South Park: The Fractured but Whole
Den här gången är det superhjältetema som gäller.
Detta är en annons:

Den största nyheten är spelets nya stridssystem. Medan föregångaren lät sig inspireras av traditionella japanska rollspel - med fokus på utrustning och vapen - är striderna i uppföljaren lite simplare och mer lättillgängliga. Du behöver inte oroa sig över hur mycket energi sina attacker kostar och du behöver inte klä dig i den senaste rustningen eller svinga det största svärdet för att komma vinnande ur striden. Istället behöver du positionera dig taktiskt längst ett rutbaserade stridsfält så att dina attacker når motståndarna, samtidigt som du försöker skydda dig från deras motattacker.

Rent spelmässigt är The Fractured but Whole mer njutbart än South Park: The Stick of Truth tack vare dessa förändringar, och att kunna röra sig under stridens gång leder även till en del variation. Vissa sekvenser handlar inte bara handlar om att besegra skurkar. Du kan exempelvis få i uppdrag att ta dig till en viss ruta för att fly en övermäktig boss eller något liknande. Att ta sig framåt i storyn och se vilka galna fiender som väntar en är såklart spelets absoluta höjdpunkt, precis som i föregångaren.

South Park: The Fractured but Whole
Det delas ut rejält med smockor mot DC och Marvel.

South Park: The Fractured but Whole tolkar nämligen superhjältetemat väldigt väl. Räkna med att återse karaktärer från TV-serien du inte sett på åratal. Saker du aldrig trodde att Trey Parker och Matt Stone skulle återbesöka - och allt har såklart fått superhjältebehandlingen. Det mesta bygger på avsnittet The Coon från TV-seriens 13:e säsong, men manuset känns aktuellt tack vare flitigt skämtande om Marvel och DC:s konkurrerande filmuniversum. Storyn tar även upp sexism och rasism, två känsla två ämnen hanteras perfekt i spelets manus. Man får själv beställa sin karaktärs kön, etnicitet, religion och sexuella läggning - och dessa val påverkar händelserna i spelet till viss del. Till exempel finns en achievement/trofé för den som väljer mörkare hudton och skruvar upp svårighetsgraden till max. Det är genial satir som sällan skådas i TV-spelsammanhang.

Detta är en annons:

Det blir ofta vulgärt och absurt - det är trots allt South Park vi snackar om här - men det blir aldrig lika galet som i föregångaren The Stick of Truth. Det är förståeligt, med tanke på hur mycket censur och kontrovers det blev över spelets abortscener, extremt grafiska våld och de Hitler-citerande nazistzombierna - men om jag ska vara ärligt så saknar jag faktiskt dessa provocerande inslag. Manuset i The Fractured but Whole är fortfarande väldigt roligt, men det är inte lika minnesvärt och klockrent som föregångarens. Äventyret blir heller aldrig lika storslaget som när grannungarna lekte orcher och älvor.

South Park: The Fractured but Whole
Fanservicen är absolut massiv. Fansen kommer älska detta.

För tre år sedan, när föregångaren först släpptes, utforskade jag den snöiga lilla staden i timmar med ett leende på läpparna. Att bara ha ett virtuellt South Park framför mig räckte som motivation på den tiden. I The Fractured but Whole är det mer av samma som gäller, och även om nya byggnader och karaktärer ligger i fokus storymässigt är det fortfarande mer eller mindre samma spelvärld som sist. Följden är att utforskandet inte känns lika spännande som sist.

Detta kommer inte som någon överraskning. Originalet fångade trots allt seriens stil perfekt, och då är det svårt att göra något nyskapande i uppföljaren. Men det förklarar inte varför det inte skett några förändringar rent spelmässigt. Huvudkaraktären är fortfarande långsam, att använda specialförmågor för att lösa pussel är bökigt och tidskrävande, och Fast Travel-systemet är fortfarande bristfälligt. Dessa dåliga designbeslut irriterar, och som av någon anledning inte åtgärdats sedan The Stick of Truth, men det som är snudd på oförlåtligt är laddningsskärmarna. Varför måste några av gatorna i spelet laddas in när spelvärlden är tagen från ett tre år gammalt spel som utvecklades till förra generationens TV-spelskonsoler? Detta skadar tempot i spelet rejält.

South Park: The Fractured but Whole
Fler stora spelmässiga förändringar hade verkligen varit önskvärt.

Småpotatis, tänker kanske du som läser detta, och det gör även jag. South Park: The Fractured but Whole är fortfarande ett underhållande och mysigt rollspel, även om det känns lite för bekant för sitt eget bästa. Detta såklart är höstens mest självklara inköp för er som älskade The Stick of Truth lika mycket som jag, men räkna inte med någon TV-spelsrevolution. Bortsett från ett par nyheter inom stridssystemet, och ett sprillans nytt manus, är det inte mycket som skiljer de två spelen åt. Om Ubisoft, Parker och Stone tar sig an en tredje del någon gång i framtiden ser jag gärna ett ordentligt renoverat spelupplägg. Under tiden är det bara att ta på sig superhjältemanteln och ansluta sig till Coon and Friends.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Enorma mängder fanservice, roligt och relevant manus, förbättrat stridssystem, återskapar förlagan perfekt, ljuvlig design
-
Obalanserat tempo, vissa bristfälliga designbeslut, få nyheter utöver stridssystemet, många laddningsskärmar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content