Speed Crew

Tiden går verkligen fort ibland. Inför denna recension skulle jag kolla upp hur längesen det var sedan Overcooked släpptes, och jag förväntade mig inte att det rörde sig om hela sju år. Ett hundår har det alltså gått sedan Team 17 och Ghost Town Games hektiska partyspel i co-op lanserades och fick - åtminstone mig och mina vänner - att sakna tiden då titlar med multiplayer på delad skärm släpptes var och varannan vecka. Så ser det ju tyvärr inte ut nu förtiden, och därför har just Overcooked-serien varit ett återkommande inslag på otaliga spelträffar ända sedan 2016.

Medan Team 17 sedan dess lyckats förfina genren "multitasking", med olika uppgifter som ska utföras och koordineras utifrån olika förutsättningar, så har de tyvärr inte lyckats ta den nämnvärt vidare efter det första Overcooked. Overcooked 2 och All You Can Eat var mer av samma visserligen goda recept och Moving Out - vilket tog konceptet från matlagning till flyttning - var ett tappert försök att vidga konceptet, vilket dock inte slog lika hårt i mitt vänskapsgäng. Men fler utvecklare har förstås tagit sig an multitasking-genren, och en av dem är ukrainarna på Wild Fields och deras Speed Crew. Frågan är bara om detta är ytterligare en klon i mängden, eller om utvecklarna lyckats förnya och ta konceptet till nya höjder...

I Speed Crew gäller det, i grunden, att lajva redaktionens Formel 1-fantast Marcus Persson och utföra depåstopp tillsammans med sina kamrater på delad skärm. I kampanjläget finns det fyra olika tävlingar om tio race vardera, där man tävlar mot ett gäng andra stall. Beroende på hur snabbt man utför sina depåstopp kör bilarna fler varv, och efter varje race placeras ens stall på en high score-lista. Lyckas man hålla sig något sånär i toppen på majoriteten av racen är chansen att man tar hem hela tävlingen. Det är ett riktigt snyggt, enkelt och småkittlande sätt att förmedla känslan av en sammanhängande tävling, och det får varje utmaning att inte kännas lika mycket som en isolerad, barskrapad poängjakt som det kunde bli i Overcooked. Tillsammans med de tecknade karaktärerna, som mellan varje tävling gnabbas i enkelt animerade sekvenser, känns Speed Crew både själfullt och charmigt. Det är förstås inga invecklade dramatiseringar, men innehåller en hel del kul tramsreferenser till bland annat Vin Diesel och The Fast and the Furious.

Själva utmaningarna påminner, både tyvärr och tack och lov, väldigt mycket om Overcooked. Det handlar om enkla uppgifter som snart multipliceras, som behövs koordineras och utföras på rekordtider utan att någon i sällskapet tappar koncentrationen och tålamodet. Men det börjar enkelt. I första utmaningen rullar en bil in från sidan, och så skannas den av automatiskt. Hjulet lyser gult - det behöver bytas. Då hämtar jag en domkraft och lyfter upp bilen medan min vän hämtar en skiftnyckel och skruvar av hjulet. Därefter hämtar jag ett nytt hjul som min vän skruvar fast, och så avlägsnar jag slutligen domkraften och så kör bilen automatiskt iväg. Det är den absolut enklaste utmaningen. Tillkommer gör snart fler (oros)moment så som manuell skanning, rengöring, karossutjämning, motorbyte, bensinpåfyllning, eldsläckning och så vidare och så vidare. Samtidigt krymper tidsramarna och farorna i miljön så som slukhål, blixtnedslag, roterande plattformar och söliga lermarker ökar.

Alla som någon gång spelat Overcooked eller liknande multitasking-spel vet att det inte är något för bräckliga vänskapsrelationer. Det är framförallt längre in i spelet oerhört lätt att råka ramla ur sitt flow, och så kommer man på sig själv med att bara stirra på skärmen och undra vad det var man nyss sysslade med. Sen kommer glåporden haglande från ens vänner, och då är det bara att munhuggas tillbaka och ge sig in på nytt igen. Men man ska verkligen ge Wild Fields för hur väl de lyckats minimera irritationsmomenten. Kontrollen är nästan uteslutande riktigt responsiv, miljön och föremålen står designmässigt ut precis så mycket utan att det varken blir plottrigt eller slätstruket, och utvecklingskurvan och svårighetsgraden är välkalibrerade. Variationsmässigt lyckas Speed Crew dessutom med konststycket att introducera nya element i en takt som både låter en hinna mästra sina uppgifter, samtidigt som det alltid finns en ny faktor som man tvingas lära sig och anpassa sig efter på nästa bana.

Kort och gott och på gott och ont är Speed Crew ett slags Overcooked stöpt i formen av depåstopp. Varken mer eller mindre. Men med tanke på vilket gjutet koncept det var redan i sitt grundutförande, ser åtminstone inte jag varför det inte får komma fler kopior - framförallt inte om de är såhär kvalitativa. Tillsammans med en till tre vänner finns här spelglädje för åtminstone två helkvällar, och mer därtill om man vill få high score på samtliga utmaningar. Jag kan därför inte göra så mycket mer än att rekommendera Speed Crew varmt till alla er som lärt er Overcooked-banorna utan och innan, och vill ha något nytt att förgöra kära vänskaper med.