Spider-Man 2

"Spider-man, Spider-man, does whatever a spider can..." Det är dags för en ny dust med spindelfeber i sommar när den nya Spider-man-filmen med Tobey Maguire och Kirsten Dunst har premiär. Det var två år sedan som ettan blev en överraskande dundersuccé och jag kunde knappt hålla tätt så exalterad var jag. "Det är ju precis som i serietidningen" skrek jag till Mäki och Petter som tyckte att det på sin höjd handlade om godkänt matinéunderhållning. Eller så var det precis tvärtom.

Självklart ackompanjeras biopremiären av en simultan TV-spelsadaption som kommer till samtliga format. Treyarch sitter som vanligt bakom spakarna och Activision är utgivare. Det förra Spider-manspelet var ett relativt välpolerat om än ordinärt actionspel, uppdelat i nivåer där man styrde sin spindel och svingade sig fram. Det hade naturligtvis varit enkelt för Treyarch att upprepa sig och leverera en säker kassako åt Activision, men man valde att gå en lite mer riskabel väg och ge sig i kast med "frihetsgenren", som blivit så populär tack vare Grand Theft Auto. Jag testade spelet tillsammans med producenten Irwin Chen.

"Det förra spelet släpptes visserligen till dagens plattformar, men var inget riktigt nästagenerationsspel (denna generation)", menar Irwin Chen. "Den här gången har vi byggt upp spindelmannens New York där han kan röra sig fritt och lösa brott, ta sig vidare i handlingen eller bara svinga sig mellan husen", fortsätter han.

Irwin Chen är i Stockholm för att presentera spelet och det är tydligt hur mycket tyngd läggs på kopplingen till filmen. Spelet följer filmens handling och innan presentationen av spelet visar Chen upp biotrailern för filmen. Givetvis har röster från skådespelarna spelats in (Spider-man yppar hurtiga one-liners mest hela tiden i spelet) och deras ansikten har scannats av och likheten är mycket god. Det dröjer ett tag innan jag förstår att spelet dock spänner över mer handling än filmen och i mina öron är det mycket positivt. Handling som räcker för en och en halv till två timmar i biomörkret brukar kännas ganska fattig i spelform, speciellt om man redan sett filmen. Men det finns en del andra skurkar än Doc Ock (huvudsakliga skurken i filmen) för Spidey att ta hand om i spelet. Irwin Chen visade upp en bossfajt med Shocker och några av Mysterios galna upptåg. Black Cat ska också finnas med i spelet.

"Du rör dig inte bara i själva staden, utan spelet innehåller ett hundratal interiörer," berättar Irwin medan han kämpar på mot Shocker i en lagerlokal.

Upplägget påminner självklart en hel del om GTA. Du har ett uppdrag och ska utföra vissa uppgifter för att avancera till nästa kapitel. Vill du kan du strunta i det och ägna dig åt att lösa småbrott eller utföra några av de hundratals utmaningar som finns utspridda i staden. Jag tyckte mig dock få en känsla av att de flesta nog kommer ägna sig mest åt handlingen och inte söla alltför mycket. De slumpmässiga uppdragen är inte speciellt varierade, rädda en person som håller på att trilla eller stoppa några skurkar, men alla kommer säkert klättra upp för Empire State Building och titta ut över den imponerande stad som Treyarch byggt upp.

"När man tänker på det innebär vår stad mer frihet än i exempelvis GTA eller True Crime eftersom man även rör sig vertikalt istället för att röra sig nere på gatorna i bil", säger Irwin Chen.

Jo visst finns det frihet och den något förminskade versionen av Manhattan imponerar. Men sen hänger mycket på hur själva spelandet ter sig. Kontrollen är relativt enkelt upplagd, men tack vare att man implementerat ett fysiksystem som bestämmer spindelns pendelrörelser så går det att variera och hitta sin egen stil. Men tro mig det tar ett tag att få in rytmen. När jag greppade handkontrollen för att testa Xbox-versionen såg det ut som en kraftigt drogad spindelman försökte träffa trottoaren. Det togs sig dock och när man får in teknik att skicka ut nät med R-triggern, ta fart med vänstra, hoppa loss med A-knappen och sedan upprepar detta snabbt kan man svischa fram på Manhattan precis som i filmen. Det kan gå riktigt hutlöst snabbt faktiskt. När man slåss gäller det att utnyttja sitt nät då man ofta hamnar i strider med ett gäng skurkar. Kombinationer med nät och slagknappen kan utföras och du kan bolla med skurkar i luften och hänga dem från lyktstolpar om man nu tycker att det är roligt. Annars kändes strider ganska tråkiga och lite röriga.

Spider-man 2 är utan tvivel ett ambitiöst filmspel som lånar friskt från GTA och dess efterföljare, fast gör det på sitt eget "spindelsätt". New York är kanske ingen superrolig stad att köra bil i (Crazy Taxi 2), men för spindelmannen är de raka gatorna en välsignelse. Petter var inte så imponerad av spelet när han tittade på det i Los Angeles, men jag måste säga att det ser okej ut. Grafiken är väl kanske inte den allra vassaste och man har satsat på någon sorts semirealistisk look som passar väl med serietidningskonceptet. Hursomhelst känns det trevligt att man ansträngt sig för att inte bara göra ett actionspel modellerat kring filmens handling utan att det även finns lite mer köttigt för en gamer att sätta tänderna. Åtminstone är det förhoppningen. Vi har inte fått tillgång till recensionskod ännu och därför fanns ingen recension i nummer 18. Filmbolaget vill inte att handlingen ska sippra ut (även om det känns som jag sett hela filmen efter trailern). Men vi återkommer med recension så snart det är möjligt.