Spider-Man: Across the Spider-Verse

Miles Morales är tillbaka i Spider-Man: Across the Spider-Verse. Duon Phil Lord och Chris Miller, som både skriver och producerar, introducerade Miles Morales på vita duken 2018 med Spider-Man: Into the Spider-Verse, som omedelbart blev en favorit bland fansen, inte minst på grund av filmens banbrytande animationsstil. Nu är duon tillbaka med en uppföljare som återigen inte kan anklagas för att snåla med animationsbudgeten. Spider-Man: Across the Spider-Verse är nämligen en njutning som underhåller från början till slut.

Den Brooklyn-baserade superhjälten med rötter i Puerto Rico måste återigen ge sig ut på en interdimensionell resa för att rädda sin familj, sina vänner och, viktigast av allt, sina medmänniskor i New York. Miles blir inbjuden av Gwen Stacy att gå med i ett slags Avengers-team, som helt och hållet består av olika Spider-Man från olika dimensioner. Handlingen är mer meta denna gång och kommenterar vad som är kanon i Spider-Man-fiktionen och vilka ramar och dramaturgiska konventioner en Spider-Man-berättelse bör följa. Metaberättelsen bidrar också till Miles konflikt som en ung man som kämpar för att definiera sig själv som person och etablera sig som en självständig människa. Som Miles säger: "Alla talar om för mig hur min berättelse ska gå till. Men nej, jag ska göra min egen grej." Miles vägrar låta sig definieras av etablerad kanon, vilket öppnar upp för spännande nya riktningar för den annars så välbekanta superhjälteberättelsen.

Filmens största styrka är det visuella. Animationen är i toppklass och står som en milstolpe inom animationsgenren. Det är nästan som audiovisuell överstimulering, men på bästa möjliga sätt. Det är en galen upplevelse som verkligen passar bioduken. Stilen förändras också beroende på vilken dimension Miles befinner sig i och fungerar som ett slags visuell markör, från pastellfärgad expressionism till skissboksstil, och visar på ett elegant sätt animationens mångsidighet samt kreativitet i filmen.

Across the Spider-Verse har dock problem när det gäller tempo och spellängd. Storyn motiverar inte speltiden på 2 timmar och 20 minuter, vilket resulterar i minst 30 minuter som kunde ha klippts bort. Jag saknade också ett soundtrack som hade lite mer tyngd för att komplettera den galna och gränsande frenetiska animationen. Det finns några låtar som fungerar bra, men tyvärr är de för långt ifrån varandra under filmen.

Naturligtvis bjuder Across the Spider-Verse återigen på en mängd alternativa Spider-Man och Spider-Woman från andra dimensioner - i den första filmen introducerades vi till ett färgstarkt persongalleri som inkluderade Nicolas Cages Spider-Man Noir och John Mulaneys Spider-Ham. Jag kommer inte avslöja alla olika versioner av Spider-Man i Across the Spider-Verse, men du kan se fram emot en annan färgstark uppsättning superhjältar, särskilt den Spider-Man som får sin röst av Daniel Kaluuya, som utan tvekan var den roligaste och fränaste karaktären i filmen. Med undantag för Kaluuya är de andra alternativa Spider-Man inte lika charmiga som det team vi fick stifta bekantskap med i 2018 års "Into the Spider-Verse". De får inte heller lika mycket speltid som de första, som etablerade dem som en starkare grupp karaktärer.

När Miles hoppar från dimension till dimension för att rädda alla världar kämpar han också med ett antal personliga problem, vilket resulterar i en klassisk och välberättad coming of age-historia där Miles måste hitta fotfästet i sitt tonårsliv. Kombinera detta med kreativa actionsekvenser och en helt spektakulär animationsstil, och Across the Spider-Verse är ändå ett värdigt nytt kapitel i Spider-Man-filmserien.