Spyro 2: Season of Flame

För nästan exakt ett år sedan recenserade jag Spyro: Season of Ice till Game Boy Advance. Jag riktade kritik mot spelupplägget och kameravinkeln vilket resulterade i ett svalt betyg för Sonys forne maskot. Nu är uppföljaren här men efter att ha granskat det inser jag stilla att det inte är ett dugg bättre än sin föregångare. Mycket kan skyllas på den korkade vyn. Vanligen i plattformsspel springer man antingen i två dimensioner eller tre. Detta har i alla tider fungerat utmärkt, någonting man tyvärr inte kan säga om Spyros isomeriska upplägg. Har du spelat något Tony Hawk-spel till Game Boy Advance vet du vad jag menar eftersom det är just detta perspektiv som används här men till skillnad från i herr Hawks spel där det passar utmärkt blir det denna gång istället platt fall. Plattformsspel är en väldigt precisionskrävande genre och när man ett flertal gånger dött endast på grund av den korkade kameran vill man inget annat än att slå närmaste ickemuskulösa person. För arg blir man, och irriterad. Någonting som också är irriterande är att spelet faktiskt kunnat bli bra, Spyro i 2D hade säkert varit bra mycket mer underhållande och spelbart.

Det känns lite som om det utvecklarna vill med Spyro 2: Season of Flame är att ta ett steg närmare stationära plattformsspel. Först och främst befinner du dig på en stor ö när du inte är inne på någon specifik bana vilket osökt för tankarna till Marios senaste stationära lir. Dessutom krävs det ett visst antal feer för att kunna gå in på de olika banorna. Dessa feer hittar du lite här och var på banorna och som sagt gäller det att ha fångat ett visst antal sådana för att få tillgång till nya platser. På pappret låter det rätt skapligt men i praktiken blir det lätt trist, speciellt då kontrollen ofta föredrar att bråka med dig.

Några nyheter från det föregående spelet är att Spyro till en början endast sprutar eld på fienderna, anledningen till detta är att någon mystisk person kidnappat alla eldflugor som behövs för att Spyro ska kunna frusta likt en riktig drake. Tills han lyckats fånga en viss mängd sådana får han klara sig med isflamman som dock kan vara rätt användbar den med. Längre in i spelet får du dock som tur är tillbaka din eldsprutarförmåga igen.

Jag ska vara ärlig angående Spyro, spelets utformning är en katastrof och jag vet att det kunde ha blivit så mycket bättre om konceptet ändrats sedan föregående spel. Kalla mig trångsyntom ni vill men jag anser bestämt att plattformsspel inte går att spela tillfredsställande med något annat upplägg än de klassiska. Nyskapande är alltid bra men med viss måtta. Med Spyro 2: Season of Flame gick någonting snett och vill du spela något bra bärbart spel under jullovet finns det bra mycket bättre köp än det här.