Squid Game: Säsong 3 (Netflix)

Sist vi såg de skuldsatta spelarna i de blodiga Squid Game-spelen försökte Seong Gi-hun (Jung-Jae Lee), också känd som spelare 456, starta en revolt för att befria de giriga deltagarna från sina spelmästare. Samtidigt letar polisen Hwang Jun-ho fortfarande efter ön där de diaboliska spelen påstås äga rum och den nordkoreanska avhopparen Kang No-eul fortsätter att följa sin egen agenda som en av de rosaklädda väktarna. Allt ställs nu på sin spets när de allra sista spelen avtäcks och spelen blir ännu dödligare...

Jag vill understryka att jag har fått se fem av sex episoder här, vilket innebär att jag i skrivande stund inte har sett finalen. Det ska också betonas att detta inte riktigt känns som en ny säsong. Det är den andra hälften av den andra säsongen som släpptes förra året, så de nya avsnitten tar vid direkt där den förra slutade: med förlust, hopplöshet, sorg och ruvande hämnd. Frontmannen har återvänt till den bekväma rollen som spelmästare inför VIP-eliternas obligatoriska besök och Jung-Jae Lees besegrade huvudperson tappar mer och mer livsgnista. Squid Game är blodigare, råare... och mer andefattigt än någonsin.

Skaparna bakom Squid Game-succén har redan berört världen med sitt dystopiska budskap och sylvassa satir, men nu ekar det tomt. Allt har redan sagts, nu är det bara det melodramat som är kvar - och det är ett väldigt effektivt melodrama, ska medges. Underhållningen i att se karaktärer bli förblindade av girighet och skapa meningslösa pakter med varandra upphör aldrig, då jag tycker att karaktärsarbetet fortfarande är fortsatt starkt. Även bakgrundsfigurer som dör lika fort som de introduceras tillåts ha personligheter som ständigt krockar med varandra och ett av spelen (säsongens första) är i synnerhet förkrossande brutalt.

Men ju närmare slutet vi kommer, desto tråkigare och tunnare blir det. Ju fler karaktärer som ryker likt flugor, desto tydligare blir det att serieskaparna inte har några fler äss i rockärmen. Säsongen späs ut med menlösa båtjakter (som om vi behövde mer båtdrama!), polisstrul i Sydkorea och dispyter mellan Squid Game-soldaterna för att fylla ut så mycket tid som möjligt. Nu i efterhand känns det som att man inte hade behöv dela upp den andra Squid Game-säsongen i två delar, för nu lämnas man med en hop episoder som mest lever på sparlågor.

Som helhet tycker jag att Squid Game 2 & 3 i bjuder på blodigt fin action, men det är också en tommare och mer repetitiv säsong. Det bjuds på mycket färre överraskningar denna gång och denna sista, spretiga episod-portion saknar spänningen, mänskligheten och det där dystra fokuset som ju gjorde Squid Game så unik. Squid Game 3 är alltså ett helt ok tidsfördriv för de där extra slöa sommardagarna, men det är dessvärre inte mer än så. Förhoppningsvis kan den stundande finalen fortfarande överraska...