
När jag tog mina första kliv in i den radioaktiva världen GSC Game World byggt upp blev jag förälskad. Precis som i de senare Metro-spelen satsas allt på att bygga upp en trovärdig, detaljrik och inbjudande värld fylld av faror. Jag var lite orolig att jag skulle tycka att originalen inte riktigt var värda min tid längre. Det är dock långt ifrån sanningen, utan dessa nyutgåvor är till för dig som tyckte om originalen eller vill veta mer om världen efter att ha testat Stalker 2. Vissa saker som att titlarna simulerade karaktärer med rutiner, nattglassögon och annat har ännu inte dykt upp i tvåan.
Att recensera äldre spel är ofta ett nöje. Det tillåter mig att titta tillbaka på mina tidigare intryck med nya insikter och perspektiv. Jag spelade Stalker: Shadow of Chernobyl, Stalker: Clear Sky och Stalker: Call of Pripyat när de lanserades. Det är lite svårt att acceptera att Shadow of Chernobyl är ett 18 år gammalt spel. Jag hade börjat gymnasiet när jag testade det för första gången. Precis som då känns det bra att starta en ny kampanj. Enchanced Edition-utgåvorna av respektive spel går inte lika långt som The Elder Scrolls IV: Oblivion Remastered som förändrar både spelmässiga inslag och grafik. Däremot syns det tydligt att grafiska effekter, texturer och mellansekvenser ser bättre ut än i originalen.
Nyversionerna av trilogin uppdaterar titlarna så att det är enklare att spela på moderna system med högre upplösning. Texturer har skalats upp och himlen uppdaterats så att den ser bättre ut. Det finns även förbättringar till ljus, skuggor och GSC Game World har också renderat alla mellansekvenser i högre upplösning. Personligen tycker jag att Clear Sky ser bäst ut när det kommer till himlen. Om du gillade originalen är detta en trogen återutgivning av originalen för moderna spelsystem. Det är också optimerat för Steam Deck om du föredrar bärbart. Jag har dock tyvärr enbart testat detta på PC.
Om du aldrig spelat dessa spel förut kan det vara bra att känna till att de är tre fristående titlar. De bygger vidare på varandras berättelser men går att spela i vilken ordning du vill. Den ursprungliga Stalker-trilogin låter dig inta rollen som tre olika Stalkers i en oförlåtande värld. Varje titel bygger vidare på den föregående med en ny protagonist, ett nytt område att utforska och en ny berättelse. Efter Tjernobylolyckan har zonen blivit förbjuden att besöka och konstiga saker sker varje dag. Muterade monster, anomalier, hemliga experiment och mycket annat gör detta till ett livsfarligt område att vandra runt i. Oavsett om du jagar rikedomar, kunskap eller mystiska artefakter är riskerna ofta värd mödan. Du behöver dock tänka till och konstant vara på din vakt. Det är inte bara människor som kan ta ditt liv utan monster, konstiga vädereffekter och olika fenomen. Utrustning går sönder över tid och du behöver ta till vara på det du har. Dessa spel kan också snabbt förvandlas till skräckupplevelser, och jag hade glömt hur obehagligt det kan bli ibland att strida mot vissa mutanter.
Är du sugen på att spela om dessa tre titlar vill jag lyfta ett varningens finger. Jag märkte ganska snabbt att jag tog många funktioner för givna, som egentligen enbart fanns i modifikationer. Det kändes nästan lite konstigt att återvända till grundspelen och deras originella berättelser. Speciellt efter att ha spelat mycket Gamma och Anomaly på sistone. Det känns också konstigt då dessa modifikationer bjuder på ett helt annat upplägg. Trots att de nu är optimerade för Steam Deck på PC och går att modda, kan det ta ett tag innan de stora modifikationerna blir tillgängliga. Det kan dock vara värd din väntan och äger du originalspelen får du dessa nyutgåvor utan extra kostnad.
Till skillnad från tvåan är det mycket läsande i dessa spel. Röstskådespelet är mer begränsat även om du har fler val i hur du hanterar olika situationer. Detta är något jag uppskattar. I tvåan bjöds vi på en ganska risig engelsk dubbning. Menyerna fungerar bra för dessa dialoger i detta spel. Du kan med enkla knapptryck välja vad du vill säga och få svar på direkten. Du har också betydligt mer kontroll över vilka fraktioner du kan gå med i och hur du kan påverka relationerna mellan fraktionerna. Med lite tur kommer tvåan att kännas bättre än ettan på sikt, men det kan vara värt att känna till att originalen gör vissa saker bättre än sin uppföljare.
Min personliga åsikt är att originalen spelmässigt och berättarmässigt inom vissa områden halkat efter tvåan. Det känns klumpigt att skjuta fiender och berättelserna blir aldrig lika intressanta. Däremot är vissa djupgående system och simuleringar mer komplexa här. Avsaknaden av modifikationer gör också att grundspelens brister visar sig tydligt. Exempelvis var skjutandet aldrig särskilt bra på grund av hur mycket skott fienderna kunde bli träffade av utan att dö. Samtidigt är det en värld du slukas upp av och lär dig att överleva i. Oavsett om du smyger runt med nattkikare i en övergiven källare, eller försöker ta skydd från massiva stormar är det en värld olik mycket annat ute på marknaden.
Även om det märks på mängden karaktärer, miljödesign och vapenljud att spelen är gamla, håller andra aspekter än idag. Några exempel på sådant jag tycker stått tidens tand väl är atmosfär, simuleringen av karaktärer, musik, ljuddesign, en detaljrik och levande värld. Konceptet att kasta skruvar för att hitta artefakter och lista ut sätt att besegra fienderna på är fortfarande roande. Trots att upplösningen på texturer, himlen och nya ljuseffekter ingår i detta paket ser det lite daterat ut. Är du en spelare som kan acceptera detta finns det tre titlar här som vardera tar närmare 20-40 timmar att klara av. Detta inkluderar inte gemenskapens skapade innehåll, som ger titlarna en oändlig livslängd. Å andra sidan har GSC Game World integrerat workshop-stöd från start, vilket kan underlätta processen att hitta och installera modifikationer.
Prestandamässigt flyter spelen på bra på högsta inställningar. Du behöver ingen kraftfull dator för att spela detta med ett högt antal bildrutor per sekund. Användargränssnittet är läsbart på höga upplösningar och jag upplevde nyversionerna lite mindre kraschvänligt än originalen. Annars är det i grunden samma spel med samma inställningar, förutom dessa nya inslag. En kritik jag har på ljud är att vapnen låter ganska klena jämfört med tvåan. Det märks tydligt att detta inte är ett försök att konkurrera med tvåan. Förändringarna är inte i klass med produktioner som Diablo II: Resurrected och exempelvis The Elder Scrolls IV: Oblivion Remastered.
Jag älskar Stalker-trilogin än idag och om du får dessa utan kostnad har du inget att förlora. De läggs ut som separata spel till föregångarna och tar inte särskilt mycket plats på hårddisken. Även om de ser gamla ut trots förbättringar och även spelar lite ålderdomligt, är detta tre bra spel. Världen är uppslukande och sticker ut än idag, de individuella karaktärernas berättelser är intressanta och världen känns levande. Även om jag spelmässigt gillar tvåan mer än originalen i sin ursprungliga form, tror jag att både du som gillar originalen och dig som började med tvåan kommer att uppskatta dessa utgåvor.