Star Fox: Vi har spelat remaken och berättar om fyra saker vi älskar och två mer tveksamma
Vår spanske kollega David har fått tjuvstarta med Lylat Wars Remake och upplevt dess många nya tillägg och verkar väldigt nöjd...
Star Fox till Nintendo Switch 2 släpps den 25 juni. Det presenterades oväntat för knappt en månad sedan, dock efter att ha läckt i förväg, men visades ändå utan större förvarning och med en överraskande läcker grafik.
Innan dess, eftersom det verkar råda viss förvirring kring vad det här spelet faktiskt är, i synnerhet bland dem som inte känner till Nintendos 3D-rymdskjutare, fick jag möjlighet att tillbringa drygt en timme med en ganska färdig version. Jag testade både sådant jag redan kände till sedan tidigare (ja, jag tillbringade många helger i min ungdom med att jaga medaljer till Nintendo 64, och senare ännu mer 2011 till 3DS), men också helt nya inslag i den här versionen.
För det här är en remake. En fullständig remake av klassikern från 1997. Den tredje eller fjärde versionen av samma spel, kanske du tänker? Jag förstår frågan, och även alla memes, eftersom N64-versionen redan det var en omtolkning av SNES-originalet, och Wii U:s bristfälliga Zero också byggde vidare på samma grund. Men ärligt talat är Switch 2-versionen en total remake - den första i praktiken - med helt ny grafik, förbättrade kontroller och flera nya inslag. 3DS-versionen framstår mer som en remaster i jämförelse.
Med det sagt finns det saker här som fick mig att göra barrel rolls av glädje, och andra som inte riktigt landar ännu. Let's rock and roll.
1. Jag gillar det realistiska pälsutseendet och jag är ingen furry
Det är ett djärvt val, och det känns nästan som en blinkning till SNES-omslagets dockor. Det skiljer också spelet från resten av serien och från den senaste The Super Mario Galaxy Movie. Fox är mer uttrycksfull här, men efter en timme med de omgjorda karaktärerna passar stilen bättre ihop med den mer allvarliga men ändå kaxiga tonen i manuset.
Vi räddar galaxen - men med attityd. De ser bättre ut i sina cockpits än "i verkligheten", där deras fyrbenta anatomi ibland blir mer uppenbar. Men designen fungerar bra ihop med Lylat Wars-stilen.
Det leder till nästa punkt.
2. Det är snyggt, men flyter det lika bra som det ser ut?
Den realistiska stilen passar också bra ihop med de mer realistiska miljöerna. Nintendo har uppenbart väntat in rätt generation hårdvara för att göra den här typen av full remake. Efter flera generationer av mindre tekniska språng är det här rätt tillfälle att visa vad som går att göra.
På Corneria, Meteo och Sector Y ser spelet ofta ut som något vi bara kunde drömma om för trettio år sedan. Geometri, ljussättning, reflektioner och effekter sitter riktigt bra. Särskilt minnesvärt är när man flyger in i Corneria City, mörklagd av krig och rök, eller när man skjuter i miljön och ser hur eld sprider sig.
Fichina imponerar mindre, och i Battle Mode (All-range Mode) märks det ibland att spelet får kämpa lite. Det blir intressant att se om slutversionen håller stabila 60 bilder per sekund, eftersom ett jämnt flyt gör mycket för känslan.
3. Co-op och spelkontrollen, fungerar det eller ej?
Jag kastade fler smarta bomber än jag hade tänkt mig, mest på grund av det nya standardupplägget. Spelkontrollen är mer modern, i stil med Zelda: Breath of the Wild eller Donkey Kong Bananza, där X betyder framåt och B betyder bakåt - alltså boost och broms.
Det fungerar, men det tar tid att vänja sig om man kommer från klassiska kontroller. Målsökande bomber blir också krångligare, eftersom Y-knappen inte är så lätt att nå när man håller inne A. Somersault och u-sväng har också flyttats till enklare styrkorsgenvägar istället för gamla knappkombinationer.
Den stora nyheten är Mouse Mode. Jag fick bara testa det i co-op, där en spelare flög Arwing och jag sköt. Det kändes förvånansvärt naturligt, nästan som Star Wars, med tydliga roller och konstant kommunikation. Det påminner lite om idéer som testades redan med Wii U. Skillnaden i precision var tydlig. Träffsäkerheten gick från 17% till 28% när vi bytte från vanlig styrning till muskontroll.
Det här kommer påverka både multiplayer och high score-jakt.
4. Medaljer och utmaningar
Medaljerna är tillbaka, och de gamla knepen för att trigga fler fiender finns kvar. Men den nya spelkontrollen gör det hela betydligt enklare. Det gör att gamla rekord inte riktigt känns lika imponerande längre. Både medaljer och nya utmaningar visas efter varje bana. Det blir intressant att se hur de balanserar det, nu när det finns flera kontrollscheman och sätt att spela.
En rimlig lösning vore att behålla klassiska medaljkrav, och separera nya utmaningar kopplade till mus- och co-op-lägen.
5. Battle Mode är oväntat kul, men räcker det?
Det här var inget jag trodde skulle imponera. Jag spelade mycket av den gamla multiplayern på CRT-skärm när vi var klara med GoldenEye och Mario Kart, men jag hade inte räknat med att återvända till det här 30 år senare. Men det fungerar bättre än väntat. Power-ups, modifiers och lagbaserade mål gör mycket för känslan.
I multiplayer-läget spelade jag Wolf O'Donnell från Star Wolf-teamet, och eftersom Andross fiender är mina fiender kändes det riktigt skönt att slå ut kaxiga små galningar som Fox McCloud och Slippy Toad samtidigt som jag erövrade zoner och använde minor, raketer och sköldar. Det kan bli riktigt tävlingsinriktat. Problemet är att det bara finns tre kartor: Corneria (Bay), Fichina och Sector Y. Det känns tunt, även om fler kartor säkert kommer om spelet blir populärt.
6. Det sitter i detaljerna
Det som verkligen sticker ut är detaljnivån. Den orkestrerade musiken gör starkt intryck och bygger vidare på seriens arv. Avatar-kameran är ett oväntat roligt inslag som kan bli standard i framtida spel. HD Rumble 2 är subtilt men effektivt. Den utökade berättelsen i mellansekvenserna och det reviderade manuset ger dessutom mer djup, utan att tappa originalets själ.
Det här är tydligt gjort för de som växte upp med Star Fox, men det fungerar också som en ingång för nya spelare. Och om slutversionen håller hela vägen kan det här mycket väl bli ett spel jag återvänder till många gånger.














