Star Wars: Battlefront II

Hela grundidén till Battlefront-serien, kom av att Lucasarts blivit inspirerade av Digital Illusions Battlefield. Man bestämde sig helt sonika för att Star Wars-universumet ju var som gjort för ett spel av den typen med fullständiga krig, komplett med mängder av fordon, individuella yrken, kuperad terräng och tydligt definierade mål. Battlefront blev superpopulärt och är faktiskt det bäst sålda Star Wars-spelet någonsin, vilket såklart gjort att Lucasarts sett till att göra en uppföljare.

Även om jag gillade föregångaren, var det inte helt utan brister. Lyckligtvis har Lucasarts tagit till sig allt som sagts om spelet och där föregångaren mest var en sämre kopia av Battlefield, känns Battlefront II som ett riktigt välgjort actionspel på helt egna meriter. Precis som sist handlar det om action i tredjeperson och man har hur många liv som helst. Där slutar dock faktiskt de mesta likheterna.

Spelet är fullständigt fullproppat med allt Star Wars man kan tänka sig och denna gång går det även att spela som alla viktiga goda/onda personer från de sex filmerna, såväl som vanliga fotsoldater. Det innebär alltså att man kan spela som Luke Skywalker, Obi-Wan Kenobi, Mace Windu, Darth Vader och till och med min personlige favorit Darth Maul. Den stora nyheten och det som fansen efterlyste mest i originalet, är annars möjligheten att spela som jedi-riddare. För att dessa inte drälla omkring i drivor på slagfälten och fungera som kanonmat, är jedis starkt ransonerade. Oftast krävs att man uppnår vissa mål, innan man tillåts välja en sådan ur listan.

När man väl spelar som jedi-riddare känner man sej nästan oövervinnerlig och kan enkelt hugga ned hela horder av fiender, slå undan laserskott, kasta sitt lasersvärd samt göra sanslösa manövrer som att superhoppa eller till och med strypa folk (om du nu spelar som sith). Lika mycket som jag gillar denna nyhet, kan jag dock känna att det förtar lite av den anonyma känsla som var så bra med föregångaren. Nu får jag inte längre bara vara en anonym soldat i leden på väg att skriva min egen historia. Dessutom är det lite tjatigt att folk vill spela som jedi så fort de får chansen, när det ju är så mycket roligare att vara stormsoldat. Jag antar dock att jag är i minoritet beträffande den åsikten och för de flesta är det väl bara positivt.

Piloterna har fått större betydelse denna gång, eftersom man också lagt till regelrätta rymdstrider. Man kan börja till fots inne i ett gigantiskt skepp som håller på att bordas, kämpa sig fram till hangarerna för att där ta ett skepp, med vilket man sedan kan flyga ut rymden och kanske lyckas besegra fienden därifrån. Jag har, kort sagt, aldrig varit med om såhär maffiga strider online. Det gör också att rymdskeppen denna gång inte bara känns som fånig och obligatorisk utfyllnad, utan faktiskt fyller en nödvändig roll. De uppdrag som utspelas i rymden går helt enkelt inte att vinna med bara fotsoldater och dessutom är det förbaskat kul att snurra runt Stjärnförgörare med sin lilla X-vinge. Jag kommer hela tiden på mig själv med att nästan tycka att det är för roligt och därför önska att jag ska slippa spela till fots något mer. Det går för övrigt också att flyga in i hangaren till ett fientligt skepp om deras sköld är nere, för att försöka förgöra det inifrån.

Fältslagen är naturligt minst lika storslagna som sist, med enorma farkoster, tjutande laservapen och gigantiska välbekanta omgivningar. Nu finns chansen att slåss inne i Dödsstjärnan, inne i Leias skepp Tantive IV eller nya platser från film nummer tre. Ja, plus praktiskt taget alla gamla banor från föregångaren. Säkert onödigt att påpeka, men Star Wars: Battlefront II är verkligen fullproppat med innehåll och känns som en aldrig sinande godisburk av underhållning. Enda minuset är väl att det som vanligt känns ganska menlöst att spela ensam, eftersom Battlefront II helt uppenbart är gjort med online-fältslag i åtanke. Visst går det att pliktskyldigt spela igenom spelet mot en datorkontrollerad motståndare, men det känns lika vitalt som att spela poker mot en datorkontrollerad motståndare som ju varken kan tolka eller tolkas.

Tekniskt sett har oerhört mycket hänt sedan föregångaren och spelet ser nu faktiskt riktigt bra ut. Till PC kan upp till 64 personer delta i slagen, vilket får det att bli oerhört befolkat. Man måste hela tiden vara iskall och se till att inte råka skjuta sina egna, vilket är lättare sagt än gjort när det bildas mängder av små grupper som sysslar med sina egna saker. På Xbox kan 32 spelare spela samtidigt och på Playstation 2 får man nöja sig med 24. Star Wars-musiken och alla klassiska ljudeffekter sätter naturligtvis an stämningen direkt och Lucasarts stödjer som vanligt helhjärtat Dolby Digital.

Det mesta känns som sagt förbättrat, men jag får fortfarande känslan av att man borde satsa mer på att göra spelet underhållande även för dem som spelar offline. Dessutom tycker jag jedi-riddarna är lite för bra, vilket gör att det springer omkring oproportionerligt många sådana och viftar med sina kulörta lasersvärd. Sammantaget är dock Battlefront II betydligt bättre än sin föregångare och ett givet köp för Star Wars-fantaster samt alla som har minsta känsla för episka slag.