Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels

Den mest självklara Wii-idén utöver allt sportande innan dess lansering var hur bra lasersvärdsspel man skulle kunna göra. Att äntligen få vifta med ett svärd i luften framför sig och känna sig som en någorlunda tvättäkta jedi med kraften som mäktig bundsförvant. Redan när Red Steel släpptes dog denna längtan effektivt ut eftersom det blev smärtsamt uppenbart att Wii-fjärren inte var snabb nog för att det skulle kännas det minsta som att man fäktades och utan motståndet som uppstår när man hugger i något blev det mest ett massa jamsandet i luften.

Något som även de som gjorde Red Steel märkte och kompenserade genom att inte ha fri fäktning utan istället gjorde man speciella rörelser som aktiverade en viss typ av attacker. Ett val som heller inte var helt klockrent men ändå flera gånger bättre än förstnämnda variant. Men nog svamlat om Red Steel, nu är Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels här och där andra utgivare gått på pumpen, menar nu Lucas Arts att man hittat vinnarmodellen för hur ett lasersvärdsspel ska spelas med en Wii-fjärr.

Tja, det har man inte. Alls. För efter min första match i Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels sitter jag som förstenad i TV-soffan och bara blänger på skärmen och undrar vad som egentligen hände. Deltog jag alls? Lite osäker startar jag en ny match, men med samma fasansfulla känsla efteråt.

Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels baseras på den hyfsat populära Star Wars: The Clone Wars-TV-serien (och filmen) men är i grund och botten ett ytterst ordinärt fightingspel. Något som i klartext betyder att man går match efter match mot diverse skurkar medan hattiga filmsekvenser utan framgång försöker berätta något slags historia som är totalt omöjlig att följa med i om man inte är extremt välbekant med Clone Wars-grejen redan innan.

Till råga på allt finns bara tre skurkar, Asajj Ventress, Count Dooku och General Grievous så man får slåss mot dessa tre ondingar om och om igen. Vilket naturligtvis snabbt blir väldigt tråkigt. Tyvärr finns det inte speciellt många goda figurer heller och totalt innehåller spelet bara runt tio valbara kämpar från en serie som är helt nedlusad med bra figurer att använda.

Allt sådant här hade jag gladeligen förlåtit och spelbarheten varit bra dock. Första Mortal Kombat hade till exempel bara sju kämpar och första Street Fighter II hade åtta. Men som ovan nämnt är det inget annat än ren och skär katastrof. Trots ambitioner som att man kan utföra specialattacker genom att göra rörelser i luften med Wii-fjärren och att man kan komplettera attackerna med kraften med Z-knappen, urartar striderna alltid i ett frenetiskt viftande av det slag som Wii är när den är absolut allra sämst.

Den som försöker spela seriöst straffas benhårt av motståndarens galna och slumpartade viftande och det är svårt att komma igenom en uppsjö av attacker. Allt fundamentalt viktigt för ett fightingspel som balans, perfektion och ett genomtänkt spelsystem saknas och medan man sitter och viftar spasmiskt framför sig under uppdragen säger en kommentatorsröst att man inte bara ska vifta utan spela med eftertanke. Yeah, right. Om det nu bara gick.

Som bara för att göra allt värre ändå är Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels ett tekniskt ganska fult spel med muggiga färger, ologisk och fattigt banstruktur som man försökt göra mer Star Wars-lika genom att ha skjutande fiender och händelser i bakgrunden. Det känns dock fantastiskt billigt påklistrat och mest fånigt, även för en urbota Star Wars-fantast som mig själv.

Nej, förutom de allra yngsta som känner igen Star Wars-figurerna och absolut inte behöver något tuggmotstånd i sina spel är det svårt att se vem som ska gilla Star Wars: The Clone Wars - Lightsaber Duels. Långa träiga matcher där man bara viftar med handen framför sig i luften och ren slump avgör vem som tar hel spelet. Det är precis sådana här spel som gör att Wii får dåligt rykte bland många spelare.