Om du är ett Starcraft-fan har du förmodligen koll på alla detaljer om den pågående multiplayer-betan för Heart of the Swarm, där nya enheter testas, balansen konstant justeras och en massa nya funktioner läggs till för att göra spelet mer lättsmält för nya spelare.
Men mitt i allt prat om APM (actions per minute), E-sport och hur imba Terran, Protoss och Zerg är, kan man lätt glömma att Heart of the Swarm faktiskt också erbjuder ett komplett enspelarläge. Därför reste Gamereactor till Blizzards kontor i Paris, där vi tog en grundlig titt på delar av kampanjen, och träffade några av människorna bakom den.
I Wings of Liberty spelade vi främst med Terran-rasen (och litegrann som Protoss), men i Heart of the Swarm kretsar allt kring Zerg - den insektsliknande rasen av hyperaggressiva aliens som härjar i hela universum och assimilerar DNA från de varelser de förtär på vägen. Och just detta kännetecken hos Zerg är faktiskt en del av all gameplay i uppvisningen - men vi kommer till det senare.
I början av historien går det inte så bra för Zerg. I slutet av det första Starcraft dog The Overmind, den stora ledaren för Zergs semi-kollektiva medvetande. Sedan dess har den Zerg-infesterade ex-Terranen Kerrigan styrt skutan, men med lite hjälp från gammal tekonolgi gjorde Jim Raynor och företaget henne till nästan-människa igen i slutet av Wings of Liberty. Efter detta har har Zerg varit splittrade i små grupper, utan någon verklig ledning och utspridda över galaxen.
Roliga fakta: Kerrigan döptes efter konståkerskan Nancy Kerrigan, som en gång hade ont i knät.
Det är inte riktigt klart hur hon tagit sig dit hon är, men då vår provunda med Heart of the Swarm startas håller Kerrigan på att samla ihop resterna av Zerg-rasen, så att hon kan skaffa sig en massiv armé och hämnas på Arcturus Mengsk, diktator över större delen av Terra och professionell skitstövel.
Till skillnad från Wings of Liberty, där vår hjälte och huvudperson Jim Raynor bara dök upp i en handfull uppdrag, så kommer Kerrigan vara på fältet under nästan varje uppdrag i Heart of the Swarm - och i de få där hon inte medverkar kommer det finnas helt andra enheter. Det påminner lite om Warcraft III. Kerrigan stiger i nivå när man utför uppdrag med henne (cirka 3-7 nivåer per uppdrag, beroende på om du klarar bonusmål eller ej), upp till ett klassiskt tak - level 60. Vid vissa nivåer låses det upp nya förmågor; de kommer alltid i par, och du väljer en av dem.
Det är en lång väg till specialaren Drop Pods, men kämpa på så är du snart där...
Till en början handlar det om passiva förmågor som mer hälsa. Alternativt får du välja mellan en attack som träffar flera fiender, och en mer riktad attack som ger 300 skada (vilket är mycket) till en specifik enhet. Bland de maffigare förmågorna hittar vi möjligheten att kalla in transportvarelser fyllda med ett stort antal gratis enheter. I bästa Diablo III- eller World of Warcraft-stil kan man fritt växla bland dessa förmågor mellan uppdragen.
Förutom att det nu alltid är en eller flera hjälteenheter på slagfältet, så fortsätter Heart of the Swarm det finfina upplägget från Wings of Liberty. De tre uppdragen vi får testa följer konceptet att alltid ha en krok eller gimmick som förändrar spelets gameplay och håller det fräscht. I det första uppdraget måste vi till exempel förstöra tre Protoss-torn, för att förhindra att de pompösa utomjordingarna ringer hem och berättar för flottan att Kerrigan är på planeten. Detta sker i isande kyla, och med jämna mellanrum inträffar så kallade Flash Freezes som fryser alla enheter där de står, och hindrar dem från att attackera.
I bästa Zerg-stil kan man gå ut och slakta några av de infödda varelserna som liknar förvuxna Yetis, assimilera deras biomassa och bli resistent mot kyla. Detta innebär att du kan stå och skratta medan dina Zerglings och Roaches glatt äter de frusna Protoss-enheterna.
En liten parasit utvecklas till en mäktig Brood Mother, som kan lägga ägg och kläcka nya Zergs, om hon vill.
I nästa uppdrag försöker Protoss att få kontakt med sitt hem genom att skicka rymdskepp genom speciella warp-portar - men tack och lov har du förskansat sig mellan rymdhamn och port. Vår uppgift är att skjuta ned skeppen innan de warpar - medan vi försvarar vår bas från regelbundna angrepp, förstås.
I den tredje uppdraget ökar vi tempot. Ett Protoss-rymdskepp har lyckats fly och måste stoppas. Kerrigan hittar ett sätt att smuggla med en parasit ombord, och under uppdraget spelar vi som den enheten. Det liknar en hyllning till Alien, då vi måste smyga runt som denna sårbara lilla larv, samla DNA från ett värddjur, och sedan mutera till en Broodmother som kan lägga ägg, och därmed skapa sin egen miniarmé av Zerglings och andra enheter. Härifrån är det bara att försöka döda allt som rör sig. På de lägre svårighetsgraderna kan du ta det ganska lugnt, men höjer du den något snäpp får du verkligen jobba hårt.
Precis som man kan ändra Kerrigans egenskaper mellan uppdragen kan man även justera sina grundenheter. De kan alla välja mellan tre valfria, icke-permanenta mutationer - till exempel kan man med Zerlings välja mellan snabbare attacker, högre hastighet eller ökad hälsa.
Abathur (till vänster) kan uppgradera dina enheter med nya egenskaper. Till höger ska det väljas mellan två sorters Banelings.
Och eftersom Zergisarna som sagt är ett gäng allätande mutanter, som samlar och assimilerar, måste man också göra mer permanenta val längs vägen. En av Kerrigans assistenter är Abathur, som analyserar genuppsättningar och norpar de bästa delarna. (Han talar också lustigt. Gillar inte långa meningar. Ser rätt creepy ut). Han ställer även regelbundet spelaren inför mutationsval. Till exempel måste du välja mellan en art Zerglings som kläcks fort och tre åt gången, och en annan typ som kan hoppa upp och ner för klippor, samt hoppa över andra enheter på slagfältetet.
Det är svårt att välja ibland, men man får lyckligtvis vägledning i form av små miniuppdrag, där man får testköra båda enheterna innan man beslutar sig. Det är en klar förbättring jämfört med Wings of Liberty, där vi var tvungna att välja bland nya enheter eller uppgraderingar baserat på en liten textruta och en animation.
Likt upplägget i Wings of Liberty får vi översikt på hela äventyret under ett antal scener ombord Kerrigans rymdskepp, där du kan prata med dina assistenter, redigera förmågor och mutationer, spela om gamla uppdrag och så vidare.
Enheterna har också små mutationer, som man fritt kan skifta bland mellan uppdragen.
Alltsammans verkar riktigt övertygande, och de som (även) gillar Starcrafts singleplayer-del kan med glädje se fram emot Heart of the Swarm-premiären om cirka två månader. De nya systemen och mekanikerna innehåller tydliga förbättringar jämfört med Wings of Liberty, och om alla 20 uppdrag håller samma variation som de vi testat, kan vi se fram emot en kampanj som är ännu roligare än föregångaren.
En andra åsikt
Vi förväntar oss bara briljans från en av våra favoritutvecklare favoritspelserier. Både singleplayer och multiplayer ser ut att vara i världsklass.