Stardom: The A-List

Idén är god. Som ung skådis med grandiosa filmstjärnedrömmar börjar du i Stardom: The A-List på Hollywoods absoluta botten och ska hanka dig fram till Johnny Depp-status. From zero to hero, rags to riches och allt det där. Den amerikanska drömmen i min Ipad, i färgglad grafik.

Under spelets inledande del kränger jag cappuccino på det misstänktsamt Starbucks-liknande haket bredvid min lägenhetsbyggnad. Lönen är inget vidare och jag får leta småmynt bland soffkuddarna för att få ihop till hyran till min råttinfesterade lägenhet.

Men genom ihärdigt nätverkande och trendiga kläder klättrar jag stadigt uppåt på celebritetsstegen. Jag får träffa viktigt folk (viktigare än jag, åtminstone) på det lokala vattenhålet. I dialoger kan jag välja bland att flörta eller nätverka. Rätt vad det är har jag den första lilla tåspetsen i Hollywood-dörren: en audition till en reklamfilm.

Spelmässigt utförs allt detta i peka och klicka-format, och såväl repliknötande som biljardspelande görs genom intensivt skärmduttande. Men det blir inte mycket mer än just duttande. Stardom: The A-List är väldigt självspelande och trots den färgglada ytan blir jag snabbt trött på spelet.

Naturligtvis vill du se så läcker ut som möjligt för paparazzi-äcklen som gömmer sig i buskarna. Det finns gott om kläder att välja bland.

Som du ser på bilderna finns det en del resurser som måste samlas in i Stardom: The A-list, utöver de ack så viktiga stålarna. Fans är förstås viktiga och dessa får en boost om du blir plåtad av skvallerpressen eller gör gott ifrån dig. Erfarenhetspoäng bör också samlas, och blixtikonen som indikerar energimängd är också central.

När du förbereder dig inför en tvättmedelsreklam eller halvdan sitcom kan du ge dig på olika aktiviteter som att repa manuset eller kolla in ljussättningen, och allt detta kostar energi. Denna tar snabbt slut om du inte köper på dig extra för riktiga pengar, och mätaren fylls på väldigt långsamt. Får du slut på energi mitt under ett filmjobb måste du alltså lägga från dig spelet och komma tillbaka efter ett tag. Smått irriterande.

Stardom: The A-List kan sammanfattningsvis beskrivas som en snygg, stundtals smårcharmig upplevelse - som dock är väldigt ytligt och inte särskilt minnesvärt. Lite som Hollywood kan vara, alltså.