När SteamWorld Dig lanserades översköljdes det av halvt outtömligt mycket beröm över hela världen. Personligen blev jag aldrig särskilt förtjust i spelet och hade väldigt svårt för att förstå vad som egentligen gjorde det bra. Detta trots att den Göteborgsbaserade spelstudion Image & Form bjöd på rejält med charm och upptäckarlusta med sina cowboyliknande robotar som på regelbunden basis grävde välavvägda tunnlar.
Däremot blev jag intresserad när uppföljaren SteamWorld Heist utannonserades. Egentligen vet jag inte om det är någon bra idé att kalla det här för någon regelrätt uppföljare. Konceptet är så olikt föregångaren det går att komma. Spelstudion har nämligen skrotat sitt oändliga plattformsgrävande och istället valt att fokusera på ett turbaserat strategispel som utspelar sig långt uppe i yttre rymden. Det visar sig vara ett genidrag.
SteamWorld Heist bjuder på ett rejält tempo redan från start. Efter en kortare introduktion där vi får lära oss spelmekaniken och alla dessa grunder kan du huvudsakligen räkna med välfylld action på regelbunden basis. Vi får följa huvudkaraktären Captain Pipe i hennes jakt på att rekrytera ett team av andra mekaniska robotar, för att utforska och rensa bort resterna från en förstörd värld. I ett sidscrollande 2D-perspektiv kliver vi ombord på fiendens rymdskepp och det är också här dina strategiska färdigheter kommer till användning.
För den som inte är bekant med spelupplägget sedan tidigare kan jag tala om att det här är en mindre komplicerad variant av samma speltyp som Fire Emblem-serien. Du kan också tänka dig Fia med knuff, fast utan tärning. Du får använda dig av ett drag med vardera karaktär och ställa dig vart du vill inom ett begränsat område. Antingen kan du flytta dig lite kortare sträckor och då får du också använda dig av ett vapen om det så skulle behövas. Du kan också förflytta dig längre sträckor men då får du inte heller avlossa något skott. När du har gjort dina drag är det motståndarens tur. Du måste hela tiden tänka igenom varje drag noggrant och planlägga en klyftig taktik, annars kan du redan nu börja leta efter din minneslund.
För SteamWorld Heist är inget enkelt spel. Och gångerna det blir olidligt svårt och frustrerande - det är också då det är som bäst. Att tänka slarvigt eller dra förhastade slutsatser är lika som att gräva sin egna grav. För på andra sidan står en armé av elakartade soldater. De kommer göra allt i sin makt för att skydda sitt skepp och sina skatter. Dem gångerna fienderna blir allt fler och desto mer problematiska är jag verkligen i behov av att välja vilken väg som passar mig bäst för att kunna överlista mina motståndare på enklast möjliga vis. Nivåerna är uppbyggda på ett sådant utomordentligt sätt att det finns flera valmöjligheter. Även om banorna inte är allt för stora så finns det oftast flera olika riktningar du kan välja att gå.
Visst kan miljöerna vara ganska identiska med varandra, men samtidigt gillar jag hur studion har lagt ner en hel del tid med att göra nivåerna mycket mer detaljerade, med olika möjligheter. Just med anledning av att du ska kunna planera din framfart och slutföra din taktik med bästa möjliga resultat. Det här är något som alla turbaserade strategispel borde ta efter.
Jag har flera gånger skrikit av ren frustration när jag har dött, alldeles för enkelt, genom att sätta varje karaktär avi olika riktning. Efter en stund insåg jag att det kanske var en dålig idé och beslutade mig istället för att testa att gå åt samma håll med alla karaktärer. Och då lade jag snabbt märke till hur mycket enklare just det där uppdraget blev. Dock så är nackdelen den att risken blir betydligt större att alla fiender kommer att leta upp er och samlas på ett och samma ställe.
På förhand utlovade Image & Form att SteamWorld Heist skulle innehålla mängder med olika vapen, kanske överdrivet många. Och ja, vapen finns det gott om. I början av spelet får jag nöja mig med en fjuttig pistol och den räcker åtminstone för stunden för att ta kål på fienden. Efter ett tag lägger jag snabbt märke till att mitt vapen inte längre räcker till och jag är tvungen till att uppgradera mig till något bättre, och kraftfullare. Skulle en fiende komma i närheten går det alldeles utmärkt att istället trä på sig en handske för att göra grus av dem i en så kallad närstridsattack. Du kan också tajma dina skott genom att låta dem studsa omkring på väggarna för att träffa en eller flera fiender. Eller varför inte prickskjuta en explosiv tunna för att försöka ta kål på flera fiender på samma gång?
Nya skjutvapen går enkelt och smidigt att köpa via en av spelets affärer innan du kastar dig in i hetluften. Men vapen kostar såklart pengar, och stålar får du genom att plocka upp kistor längst vägen. Efter min genomspelning lade jag märke till att jag bara hade lyckats finna cirka 20 procent av alla försvarsredskap och då tyckte jag ändå att jag hade en diger vapenarsenal. Spelstudion har verkligen tagit i från tårna med sitt magnifika arbete på att inkludera så många föremål som möjligt och det är sällan vi får se ett spel presentera så här många prylar.
Under varje pågående nivå har du ett specifikt mål du måste slutföra. Tyvärr är uppdragen väldigt variationslösa eftersom det hela tiden rör sig om två stycken saker du måste göra. När det kommer till turbaserade strategispel så har det blivit en påfrestande vana att alla fiender måste besegras under en och samma nivå. Så är också fallet den här gången. Oftast behöver du bara leta upp alla motståndare och tvåla dit dem för att du ska klara nivån.
När spelet försöker variera sig lite så går det istället ut på att vi måste hitta alla skatter på banan. Då finns det absolut inget krav på att döda någon, utan du behöver bara stjäla alla skatter och ta dig tillbaka till ditt rymdskepp. Jag hade gärna önskat en större variation i uppdragsstrukturen, för även om jag gillar att skjuta vildsinta robotar så blir det ganska tjatigt i längden.
Dessutom kan spelets fiender vara lite väl synskadade, eller rentav korkade. Det är inte ofta jag blir besviken när en fiende missar att beskjuta mig, men i SteamWorld Heist kan jag inget annat än att bli det. Framförallt så börjar mina tankegångar att snurra friskt när en motståndare står några decimeter ifrån mig, siktar, trycker av, och ändå lyckas missa mig med tre meter. Det här är något utvecklaren skulle ha gjort bättre och inte ens på den lättaste svårighetsgraden borde något sådant här få förekomma.
Dessutom är grafiken den här gången ännu bättre gentemot sin föregångare. Image & Form har kunnat fokusera på mer smådetaljer eftersom teamet har blivit betydligt större sedan föregångaren och det syns ganska tydligt. Med sin färggranna, väldetaljerade och handritade 2D-grafik ger det en klart bättre dimension i spelupplevelsen än tidigare. Grafiken är en bidragande orsak till att charmen bibehålls och på något sätt doftar det lite retro över det hela, trots att det inte är det.
Det här är också ett något större spel än sin föregångare, vilket i sin tur bara kan leda till något positivt. SteamWorld Dig gick att spela igenom på bara några timmar, medan Heist är mer än dubbelt så stort och tog mig ungefär tolv timmar att spela igenom. Dessutom erbjuder det här en mycket större utmaning och bara det är i mitt tycke värt den ringa prislappen på 179 kronor som det kostar att köpa. För dessa slantar får du ett klart underhållande strategispel som kommer hålla flera timmar framöver, och lite till.