Sudden Strike 5

Stridsvagnar, infanteri, artilleri blir aldrig tråkigt i spel. I den femte delen av Sudden Strike-serien är vi tillbaka igen i rollen att leda stormakterna under andra världskriget. Till att börja med måste jag säga att det ser snyggt ut, det finns rikoschett-effekter som jag aldrig sett i ett spel av den här typen förut. När stridsvagnsskott studsar mot fordonspansar ser det riktigt läckert ut. Det må vara detaljer men just sådant förhöjer upplevelsen i att bevittna spektaklet på skärmen. Trots de grafiska förbättringarna krävs det strategi för att vinna. Du behöver positionera trupper korrekt, se till så att dina truppslag utför det du vill att de ska klara av. Beroende på när du kom i kontakt med serien har det skötts på lite olika sätt.

Ett av de första uppdragen jag fick testa krävde att jag skulle inta en stad och driva ut tyskarna. Staden i sig var omringad av en flod med sprängda broar. Jag byggde en improviserad pontonbro och kunde skicka över mina trupper. Det både känns bra och är spännande att ha dessa inslag till förfogande. Nackdelen är att det inte finns någon dynamik i din datorstyrda motståndare. Detta är kanske min största kritik av det jag spelat. Det märks tydligt att datorn följer ett skript och har svårt att anpassa sig till nya situationer. Det sker inga motanfall eller direkta överraskningar utan du vet oftast vad som sker och varför.

När du intar staden kommer datormotståndaren aldrig att motanfalla dig eller försöka försvåra ditt angrepp genom att överraska dig. De sitter i sina försvarsställningar och väntar in dig. Det möjliggör att du kan omringa staden, slå ut alla hot och sakta trycka ut fienden. Trots det gillar jag ändå det jag spelat. Dina truppslag känns verkliga, de tål inte hur mycket skada som helst och positionering är viktigt. Du kan enkelt kalla in flygplansattacker och köpa in mer truppslag via ett ekonomiskt system vi är vana vid sedan fyran. Du genererar denna valuta under uppdragets gång som sedan kan användas för att köpa in förstärkningar eller understöd av flygplan.

Jag gillade att jag kunde välja general inför varje uppdrag och uppgradera olika förmågor. Det innebar att jag kunde fokusera på något och ge mig ett övertag. Det kan handla om att du ser längre eller att vissa truppslag kan kasta ut rökgranater. Det kommer inte vinna varje strid, men du har en möjlighet att specialisera dina trupper innan strid. Jag tror att detta kan bli ett sätt att locka dig och mig att spela om vissa uppdrag, testa nya strategier och experimentera. Det innebär också att du kan skräddarsy dina styrkor. Uppdragen i sig är ganska roande även om jag bara testat ett fåtal på de allierades sida. Det ena uppdraget handlade om att attackera och det andra om att försvara.

Precis som i Company of Heroes finns det punkter på kartan du kan erövra. Dock har de inte samma betydelse och det är sällan ett krav att kontrollera alla områden. De kan dock ge dig möjlighet att kalla in trupper, spana på fienden eller öka mängden poäng du genererar. Det är ett bra sätt att få mig som spelare att vilja skicka trupper till dessa platser. Jag är tacksam över att de är grundade i någon form av realism. Ett radartorn kan hjälpa dig att spana på fienden, eller en vaktposition vid vägen kan öppna upp möjligheten att kalla in förstärkningar. Dessa bonusar kan förenkla uppdragen en aning vilket jag uppskattar.

Jag kan dock tycka att det är lite synd att Kite Games frångår de mer taktiska och realistiska systemen som låg till grund för originalen. Det är lite märkligt att spendera pengar på förstärkningar som om jag köpte hälsodrycker för guld i The Elder Scrolls V: Skyrim. Å andra sidan är det ett beprövat system i moderna strategispel som European Escalation, Steel Division, Ruse, Warno, World in Conflict och Regiments. Jag kan av den anledningen förlåta det även om valutasystemen känns konstiga. Då tycker jag att Graviteam Tactics: Mius-Front hanterar förstärkningar bättre. Sudden Strike 5 har också ett högre tempo med mer action än de äldre titlarna i serien. Jag har inget större problem med detta då jag ändå gillar upplägget. Det ser dock lite konstigt ut ibland när stridsvagnar behöver närma sig varandra mer än tidigare. Samtidigt blir det mindre av en taktisk simulering och mer åt Company of Heroes på gott och ont.

En av mina största kritiska punkter av förhandsversionen var prestandan. Jag är inte säker på vad som ligger till grund för problemen. Spelet laggar när stridsvagnar, soldater sprids runt av explosioner. Min misstanke är att det har något med fysikmotorn att göra. Detta är dock något jag är övertygad om att Kite Games kan fixa. Musiken, effekter och grafiken överlag är det inget fel på. Detta spel både låter och ser fantastiskt ut. Det är ett kliv upp audiovisuellt och visuellt. Det tycker jag är positivt för serien som annars sett lite daterad ut. Jag hade ändå ganska roligt med det spelmässiga trots att det är något förenklat.

Om uppdragsvariationen i de resterande 23 uppdragen är lika bra som i de vi fick testa tror jag att detta kommer att bli ett bra inslag i serien. Även om det inte riktigt levererar den mest komplexa av upplevelser är det underhållande. Det är på denna punkt jag tror att de som spelade originalen kan komma att bli lite besvikna, det är ingen återkomst till det gamla utan en utveckling av fyrans nya inslag. Jag gillar dock flera av de nyare systemen och möjligheten att uppgradera trupper. Jag tycker om att vissa områden går att erövra för bonusar. Min åsikt om detta är att vi bjuds på ett grafiskt imponerande spel som kan skära sig lite med förväntningarna fans av serien har. På grund av tekniska problem och ett begränsat antal uppdrag att testa är det svårt att säga om denna titel blir en fullträff eller en rikoschett. Jag är dock förhoppningsfull och tycker att du ska hålla koll på detta om du gillar strategispel.