Konami har utnyttjat sitt alldeles egna Tactics till att utveckla och förbättra handlingen i Suikoden 4. Som jag nämnde i recensionen kändes det som om det fanns mycket mer att berätta om övärlden och dess invånare, men det fick vi aldrig se i det spelet. Suikoden Tactics gör faktiskt ett mycket bättre jobb med detta och ger oss ytterligare intressanta detaljer. Spelet börjar några år innan Suikoden 4 och tar sedan en paus efter några uppdrag, då tre år passerar och fyrans handling sammanfattas. Efter det fortsätter Tactics och visar därmed vad som hände efteråt. En ytterligare bonus är möjligheten att spela med hjälten från fyran och hans kompis Snowe om du laddar in en gammal sparfil.
Suikoden Tactics kretsar kring Kyril, en ung kille som följer med sin pappa Walter på hans uppdrag - att undersöka de mystiska Rune Cannons som inte dödar folk utan förvandlar dem till odjur. Med sig har de den seriöse tråkmånsen Andarc och systerliga Seneca, samt en väldigt mystisk men omtänksam getflicka vid namn Yohn som har telepatiska förmågor. Givetvis går saker åt skogen, och när Kyril har vuxit upp och återhämtat sig några år senare fortsätter resan. På vägen träffar vi de flesta karaktärerna från Suikoden 4 och en del nya ansikten.
Som namnet antyder är det de taktiska striderna som är det viktigaste i Suikoden Tactics. Striderna äger rum på ett traditionellt rutnät och de grundläggande reglerna är de gamla vanliga: man har fördel av att anfalla bakifrån eller från sidan. Finessen i Suikoden, som är fullkomligt nödvändig för att överleva en enda strid, är att varje ruta kan laddas med elementkraft. Om din karaktär är av eldtypen får han både ökad styrka och tål mer stryk på en eldruta, plus att han återfår energi varje rond, och det motsatta gäller förstås för det element som är motsatt, i det här fallet vatten. Därför handlar striderna lika mycket om att placera sig rätt och se till att man står på ett element som både gynnar en själv och hämmar fienden, som att faktiskt anfalla. Oftast är det säkrare att stå kvar på en säker plats än att riskera ett ogenomtänkt angrepp, då fyra-fem attacker har ihjäl vilken karaktär som helst. Detta leder till svåra strider som är över på några ögonblick om du inte tänker efter.
Även om stridssystemet alltså är helt annorlunda känns Suikoden Tactics väldigt mycket som ett vanligt Suikoden-spel, och fans av serien bör definitivt inte missa det här. Trots att det är fult som stryk fungerar dialogerna bra tack vare snygga porträtt som visar de känslor som inte legofigurerna lyckas förmedla. Vi återkommer med recension när spelet släpps i februari och vi har spelat klart hela.