Super Mario Bros Wonder

Det råder ingen brist på högkvalitativa Mario-spel och många av den korpulente rörmokarens äventyr har belönats med vårt allra högsta betyg. Jag har varit med från allra första början och spelat varje äventyr när det var nytt, och när jag blickar tillbaka är det äventyren som stuckit ut mest från formeln som jag haft mest roligt med. Det inkluderar bland annat Super Mario Bros 2, Super Mario Land, Super Mario Galaxy och Super Mario 3D World.

Varför jag tar upp detta är såklart för att Super Mario Bros Wonder hör till denna skara av spel. Vid en snabb anblick påminner det mycket om New Super Mario Bros-serien, och spelmässigt är liknelsen också sann. Men det finns även så många spelmässiga nyheter att det nästan saknar motstycke. Vad Nintendo gjort är att ta sina gamla och beprövade grunder, och gjort något helt nytt med dem. Och då snackar jag inte om möjligheten att kunna förvandla sig till en elefant eller skjuta såpbubblor - utan om hur otroligt unik varenda bana i spelet är.

Även om Bowser hittat på upptåg som tvingar Mario och hans vänner att återigen axla rollerna som hjältar i en spelvärld med den typiska grönskande zonen, några vattenbanor, några snöbanor, lite slott och så vidare - så gör Nintendo något nytt med exakt varenda bana. Det går alltså aldrig att bara slentrianspela eftersom du kommer stöta på fiender du bara hittar på just en bana, och ofta fullständigt kasta om förutsättningarna för hur ett tvådimensionellt Mario ska spelas. Och som om inte det vore nog innehåller varje vanlig bana dessutom en Wonder Flower som fullständigt slungar ut allt vi vet om Mario-plattformande genom fönstret. Jag skulle kunna snacka om detta hur länge som helst, men tycker att ni ska få upptäcka det ljuvliga vanvettet själv genom att faktiskt spela Super Mario Bros Wonder, men var beredd på att mellan varven bara pausa, gapa och sedan fånle över det som händer på skärmen.

För den som vill strunta i allt går det fortfarande att bara spela igenom äventyret med dess relativt korta banor och uppleva det som ett hyggligt traditionellt plattformsspel, och du kommer ändå vara rejält nöjd när Bowser till slut får på tafsen. Men det är när du börjar grotta ner dig i alla hemligheter som Super Mario Bros Wonder verkligen öppnar sig.

Även om elefantkraftbonusen varit det som använts mest i reklammaterialet inför spelet, så är det faktiskt en av äventyrets få svagheter. Den är nämligen inte alls särskilt spännande och ger egentligen inga nyskapande möjligheter alls. På samma sätt tycker jag inte heller bubblorna Mario och hans vänner kan blåsa är särskilt roliga. Det som gör Super Mario Bros Wonder till en sådan fest att utforska är istället de olika "Badges" du kan komma över.

De ger alla Mario nya egenskaper och du väljer själv vilken du vill använda inför varje bana. Kanske behöver du Parachute Cap som låter dig glidflyga, Grappling Vine för att passera stora avstånd, Coin Magnet för att plocka upp mynt i din närhet, Sensor för att upptäcka hemligheter som du annars kanske missat, och så vidare. Själv fastnade jag för Floating High Jump som ger extra höga och lite flytande hopp som direkt för tankarna till Luigi i Super Mario Bros 2, och eftersom jag ju helst lirar Luigi så känns det lika nostalgiskt som praktiskt.

Badges gör att du kan spela om en bana flera gånger med helt olika förutsättningar, och det ökar i sin tur chansen att du ska hitta alla hemligheter Nintendo placerat ut, och det är inte alltid så lätt att hitta dem. Långt ifrån faktiskt. Det känns konstigt att beskriva ett Mario-spel som vuxet, men i högre grad än vanligt upplever jag att Super Mario Bros Wonder tilltalar mig som äldre fan. Jag tror att yngre barn kan komma tycka att det är lite knepigt att välja rätt badges på olika banor och svårighetsgraden på vissa är inte att leka med. Lyckligtvis har Nintendo, sin vana trogen, satsat på en unik lösning så fem av de tolv valbara karaktärerna (fyra Yoshis och Nabbit) är odödliga gentemot fiender. Därmed bör de kunna ta sig igenom banorna åtminstone.

Det går att spela fyra personer samtidigt i Super Mario Bros Wonder, något jag upplever blir lite för kaosartat för min smak, i synnerhet på snabbare banor. Dessutom är en spelare ledare och den kameran följer. Du kommer kontinuerligt ha andra spelare som spöken simmandes mot dig för att återupplivas och få vara med efter att de hamnat utanför skärmen. På två personer fungerar det dock perfekt, tycker jag.

En sak jag var lite skeptisk mot i Super Mario Bros Wonder i min förtitt var musiken. Jag tycker fortfarande att det är lite av typen hissmusik och inget jag minns när spelet stängts av, men ju längre in i spelet jag kom, desto tydligare blev det att Nintendo velat göra något annat denna gång. Musiken är nämligen direkt delaktig i ditt spelande. Ibland indirekt och ibland mer direkt. Väldigt mycket av det du gör färgar av sig på tonerna och det skapar en levande helhet som måste upplevas snarare än beskrivas.

Jag fascineras även av det grafiska, inte för att det är det tekniskt mest avancerade jag någonsin sett, utan för Nintendos skicklighet att verkligen göra mesta möjliga med vad de har. Detta äventyr är en ren fröjd att se på och sådär supermysigt och genomarbetat som få andra titlar är idag. Några buggar finns det naturligtvis inte ens tal om. Dessutom har den där sedvanliga kärleken för detaljer lagts till, som hur Luigi nervöst tittar ut ur vågräta rör innan han kliver ut och massor av andra småanimationer vilka tillsammans bidrar till en väldigt levande känsla.

Allt det här bidrar tillsammans till att skapa en förträfflig helhet. När jag på en vattenbana simmar bland Cheep Cheeps kan jag slås av hur lite som förändrats sedan jag spelade Super Mario Bros som osnuten tioåring och uppskatta detta enormt, bara för att sekunden senare hamna i en situation olik något Mario tidigare varit med om. Det blir som en slags fruktsallad med det där gamla, älskade, beprövade och trygga som sedan blandats upp med massor av nytänkande för bilda något helt nytt - men ändå inte.

Super Mario Bros Wonder är verkligen ett Mario som lyckas med konststycket att kännas både klassiskt och nyskapande på samma gång, och presentationen och upplägget kan jag bara beskriva som väldigt fräscht och värdigt ett spel 2023. Har du en Switch så se för sjutton gubbar till att unna dig denna moderna klassiker, och har du ingen Switch så är det här moroten du behöver för att slå till.