För tre år sedan släpptes Mario Party Superstars och sedan dess har det inte gått en månad utan att jag och goda vänner spelat i alla fall en omgång, på jakt efter mynt, förnedring och roliga minispel. För mig som älskar brädspel, Nintendo och TV-spel är Mario Party-serien den perfekta kompromissen, men spelet hade ärligt talat lite för lite innehåll och jag har idogt väntat på mer.
Nu väntar Super Mario Party Jamboree alldeles runt knuten och jag har haft möjlighet att spela det några dagar och kan nu dela med mig av några första intryck. Den här gången är spelet större än någonsin tidigare med ett tjugotal spelbara karaktärer (vilket inkluderar relativt obskyra alternativ som Spike, Ninji och Monty Mole) och sju spelplaner samt flera spellägen, inklusive ett lätt battle royale-doftande onlineläge (som jag dock inte kunnat prova på ännu).
En ny grej är att du denna gång kan välja om du vill spela med Joy-Cons eller Pro Controller, där sistnämnda dock betyder att rörelsekänsliga minispel plockas bort. Hur stor procentandel som är just rörelsekänsliga vet jag inte exakt, men baserat på min tid med Super Mario Party Jamboree så skulle jag gissa på runt 20%. Hur som helst, efter en kort presentation av spelet, står jag och mina medspelare på det torg som fungerar som spelet menyer denna gång. Här kan jag köpa saker för intjänade pengar (alltså inga mikrotransaktioner), kolla minispelsrekord och ta en luftballong till de olika spellägena.
I grund och botten ett ganska långsamt menyupplägg, som dock tillför en hel del charm och är väldigt typiskt för Nintendo. I min första omgång väljer jag att spela nya banan Rainbow Galleria, ett stort köpcentrum med svårighetsgraden 4 av 5. Svårighetsgraderna anger egentligen bara hur komplicerade banorna är, främst för yngre spelare, och det är inga som helst konstigheter i övrigt.
Den här gången kan du välja ett Pro-läge utöver vanliga Mario Party, vilket betyder att slumpvisa händelser och bonusföremål får betydligt mindre betydelse. Det finns heller inte oändligt med föremål att köpa och alla startar med ett utvalt föremål för att göra saker och ting mer rättvisa. Antalet rundor är som standard tio, vilket är lägre än tidigare delar i serien (det brukade vara 20 rundor), och detta ska enligt Nintendo ta cirka 90 minuter - något jag kan bekräfta stämmer ganska bra.
Rainbow Galleria erbjuder flera olika vägar på flera olika våningar och har ett stort utbud av specialregler. Från att samla stämplar som ger extra bonuspoäng när du gått ett varv, till lågbudgetbutiker och lyxigare sådana samt dessutom stor rea var femte runda. Självklart finns även en spöklikt nedlagd butik när du hittar ett spöke, samt en hiss som mot en avgift snabbt tar dig till önskad våning. Spontant känns banan väldigt bra och även på tio rundor hann alla i gänget jag spelade med gå runt minst ett och ibland två varv.
Som sig bör avrundas varje omgång med minispel, vilka består av mestadels nya och ett antal uppfräschade favoriter. Totalt finns 110 stycken och hittills har vi bara hittat en som inte håller måttet där man på Indiana Jones-manér ska fly undan en rullande sten (man borde kunna välja bort sådana man inte gillar), där samtliga i gänget lyckats överleva varje gång. Annars är det idel höjdare bland minispelen där vissa är förvånansvärt djupa och verkligen utmanar och gör det möjligt att förstöra för varandra internt. Jag har hoppat på fallande mackor, boxats med en jätterobot, släppts taggiga fällor på mina motståndare, trängt mig fram i bollhav, sprungit längs plattformsbanor och mycket annat.
De andra banorna jag fått testa är Mega Wiggler's Tree Party där en enorm och allt ilsknare Wiggler ligger i ett hål och går runt ibland, vilket helt kastar om förutsättningarna för hur man tar sig runt. En väldigt standard Mario Party-bana som är perfekt insteg i serien. Vi har Goomba Lagoon med en stor vulkan och tidvågor som gör att delar av banan närmast det eldsprutande berget är nedlusad med fällor eller extra belöningar, men där tidvatten gör att du lätt kan bli strandad på en ö. Spontant är det bra trist att fastna på just en sådan ö eftersom det kan betyda att du får spendera två-tre rundor med att bara gå runt på ett betydelselöst pytteområde, men annars en bra bana.
Den bana som sticker ut mest är dock Roll 'em Raceway, där alla spelarna sitter i F1-bilar och kör runt på en bana där stjärnorna säljs på samma ställe hela tiden. Här gäller det därför att köra snabbt så du hinner köpa många stjärnor och det finns dessutom en x4-svamp som låter dig slå fyra tärningar - med brasklappen att du då kör så fort att du inte hinner stanna för något, inte ens för att köpa en stjärna. Vågar du använda den med 20 steg kvar till stjärnan...? På just Roll 'em Raceway rekommenderar jag att du ökar antalet rundor till åtminstone 15, då den är snabbare att spela och verkligen vinner på att ni hinner köra i alla fall något varv runt.
Det som imponerat nästan mest på oss med Super Mario Party Jamboree är dock de medhjälpare som nu introducerats som en del av spelet. De dyker upp några rundor in i varje omgång och består av de spelbara karaktärerna. Alla ger olika fördelar (för dig) eller nackdelar (för motståndarna). De som först når medhjälparen får en fördel i ett efterföljande minispel för att "vinna" medhjälparen. Jag tänkte inte spoila detta nöje för er, men tro mig när jag säger att dessa minispel (som inte ens är särskilt mini) hör till de bästa och roligaste delarna i spelet.
En annan sak jag vill lyfta fram är hur mycket mer information som syns på skärmen nu, vilket uteslutande är bra såklart, men kan upplevas lite plottrigt. Det är fler ikoner, markeringar med vilken ordningar saker sker i och text. Dessa är tyvärr ganska små, vilket inte är något problem på en stor TV, men för den som ser sämre eller har en mindre TV är jag inte övertygad om att allt kommer framgå särskilt bra.
Sammantaget lovar det väldigt gott inför det färdiga spelet som släpps den 17 oktober. Super Mario Party Jamboree är på flera sätt klassisk Mario Party, men det är mer av allt och det har även flera trevliga spelmässiga nyheter samt ett riktigt onlineläge. Vi återkommer närmare recensionen med våra slutgiltiga intryck.